Några solstrålar letar sig fram bakom ett mörkt regnmoln som ligger över Skärholmen och kvällen ser ut att bli fin. Klockan är halv fem på eftermiddagen och trots rusningstid var tunnelbanan från Centralstationen långt ifrån fullsatt. Hemmakontor är det nya vanliga, och den nya vardagen med corona har lett till att en stor del av det facklig arbetet under våren har sats på paus.
På en parkeringsplats nedanför Vårbergstoppen står ett gäng Socialsekreterare redo, klädda i fotriktiga skor och ett par är utrustade med kikare på magen.
– Håll en havsörnsvingsbredd mellan er när ni går, säger Tomas Viktor, från Stockholms Ornitologiska Förening, som leder gruppen som ska gå förbi Stockholms högsta naturliga punkt.
– Vi vill ha roligt. Och man kan ju faktiskt prata arbetsrätt samtidigt som man gör roliga saker, säger Torbjörn Andersson, vid Vision Skärholmen, som organiserat fågelskådningen.
Han menar att man måste visa på att facket finns och att folk i dag tar saker för givet. Som har tillkommit genom facklig kamp under 1900-talet.
– Det kommer och går medlemmar i facken. Och arbetsgivarna försöker alltid ta tillbaka det som facken kämpat för. När det blir sämre kommer fler medlemmar till facken för att sedan lämna när det blir bättre igen. Jag tror vi måste hitta tillbaka till ideologin, säger han.
Gruppen börjar gå långsamt uppför en backe. Titt som tätt stannar de för att lyssna och kolla på olika holkar sitter uppsatta på träden.
– Hör, här är rödhaken, den sjätte vanligaste fågeln i Sverige. Då noterar jag det, så vi kan se hur många vi sett under vår tur, säger Tomas Viktor.
Med corona togs ett beslut centralt inom Vision att det inte skulle ske några möten.
– Men istället för att ställa in tänkte vi – ställ om. Man måste tänka utanför den fackliga boxen. Och varför ska man sitta inne? Vi sitter ju alltid inne, säger Torbjörn Andersson och fortsätter:
– Fackföreningar är ofta sega som sirap, man kommer aldrig iväg. Men det är ju bara att göra.
Fågelskådning är en av flera utomhusaktiviteter som gruppen ankornat under våren. Idén kom från Lotta Holmberg som hade ett fågelintresse sedan tidigare och viste att det var bra fågelskådningsmöjligheter vid Vårbergstoppen.
– Vi som jobbar inom socialtjänsten ser så mycket elände här omkring, i alla lägenheter vi besöker. Det är bra om vi får se en finare sida av området också, säger Lotta Holmberg och fortsätter:
– Vi lär också känna varandra på ett annat plan och har tid att prata om hur vi har det på jobbet och vi kan få en större tillit till varandra.
Efter en lång uppförsbacke är de uppe på Vårbergstoppen och ser ut över staden. Tomas Viktor berättar lite om de satsningar som görs i området, med utsiktsplatser som byggs för att göra området mer attraktivt samtidigt som han sätter upp en tubkikare som pekar mot en ö några kilometer bort.
– Det är en fiskjuse som sträcker upp huvudet där. Ta av dig glasögonen så ser du bättre, säger han, när gruppen kollar genom kikaren.
Efter en fikapaus med bulle och festis går promenaden vidare. Ett par börjar prata om lön och den uppskjutna lönerevisionen.
– Undra om vi får höjd lön i år över huvud taget, säger en av dem.
– Jag tror det kommer ske i oktober, säger den andra samtidigt som en hackspett tittar ut från sitt hål i ett träd en bit bort.
Irina Ben Bekhti, som jobbar som socialsekreterare, berättar att hon brukar springa upp för backen med en löpargrupp hon har med ungdomar i området. Hon har varit fackligt aktiv i omkring tre år och sitter i styrelsen.
– Man får lära sig mycket, arbetsrättsligt, som man inte skulle gjort. Och som man också sen kan dela med sig av, säger hon.
Efter en brant nedförsbacke, och en tur genom skogen så skingras gruppen.
– Det är så enkelt allt man behöver för detta är en ornitolog, en bulle och en festis. Sen blir det som det blir, säger Torbjörn Andersson.
