Något hände under helgen med LO-ledningens hållning till förhandlingarna med Svenskt Näringsliv om en uppgörelse som kan ersätta måndagens utredningsförslag om en ändrad lag om anställningsskydd, las.
– Det går inte att förhandla jämbördigt. Nu har arbetsgivarna ett facit, en jättebra utveckling som de vet att de kommer att få. Hur ska vi då kunna förhandla som jämbördiga parter när de redan har fått allt de kan tänkas önska sig? Det är fel väg att gå, sade avtalssekreterare Torbjörn Johansson på LO:s pressträff på måndagen.
Vad hände under tiden mellan dessa två diametralt olika inställningar till förhandlingarna?
Men för bara en vecka sedan lät det så här från LO-ledningen:
– Jag tror att förhandlingarna mellan oss och Svenskt Näringsliv om anställningsskydd och omställning kommer att gå lättare nu, sade LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i en öppenhjärtig intervju i tidningen Arbetet
Klockan 08:00 på fredagsmorgonen när jag intervjuade Torbjörn Johansson fick han en direkt fråga om fortsatta förhandlingar. Ingen ny hållning nämndes. Vad hände under tiden mellan dessa två diametralt olika inställningar till förhandlingarna?
I sak ingenting med utgångsläget. På måndagen presenterades förvisso regeringens utrednings förslag på kraftiga förändringar i Lagen om anställningsskydd. Men de förslag man nu reagerar på har varit kända i flera månader och dess slutförslag åtminstone i en vecka.
Samma dag som LO-ordföranden uttryckte sitt goda hopp, satt jag och skrev på sammanfattningen av förslagen och jag gör inte anspråk på att ha större insyn eller förståelse än herrar som Pettersson och Johansson.
Kanske var det inte heller en enskild händelse som hände under helgen. Kanske kulminerade bara en våg av händelser inom LO, som gjorde hållningen ohållbar. Låt oss göra en resumé av förloppet:
I januari förra året kommer S, MP, C och L, i januariavtalet, överens om att göra ”tydliga” förändringar i Las, men fack och arbetsköpare ska få möjlighet att göra en egen uppgörelse istället, precis som med strejkförbudet. Utredning tillsätts, förhandlingar mellan LO, tjänstemännen genom PTK och Svenskt Närlingsliv inleds.
Inom LO är IF metall odelat för, Pappers emot och ställer sig utanför, Kommunal och ett par andra mullrar om ”förhandling under hot”, men sätter sig vid bordet. Vid lucia förra året brakar sammanhållningen inom LO samman när Kommunal och fem andra förbund lämnar förhandlingarna med anklagelser mot LO-ledningen om att de kommit överens med motparten om att skrota väsentliga delar av lagen. Nu representerar de LO-förbund som är kvar bara en minoritet av medlemmarna, men de beslutar att förhandla vidare ändå.
Ett nytt år inleds med att ett uppror inom IF Metall kallar alla fackmedlemmar att stoppa förhandlingarna. Under februari/mars börjar förslag som borde uppröra alla fackliga organisationer läcka ur utredningen. LO vill förhandla vidare. Motioner lämnas in till den stundande LO-kongressen om att starta om förhandlingarna eller stoppa dem. LO säger att de vill förhandla vidare.
Maj inleds. LO-styrelsen, det vill säga LO-ledningen och förbund som är både positiva och negativa till hur förhandlingarna fortlöpte, uppmanar plötsligt kongressledamöterna att rösta för motionerna om omtag och tillsynes emot den hållning som ledningen anklagats för att driva. De har förvisso själva förnekat anklagelserna.
Men LO-ordföranden fortsätter förorda förhandling och Kommunal börjar hinta om att de kan återvända till förhandlingsbordet. 25 maj läcker slutförslagen till SVT och även Kommunal har fått tag i dem. Dagen efter har Karl-Petter Thorwaldsson fortfarande gott hopp.
Eller behöver den som ska förstå utvecklingen ta på sig foliehatten? Har allt varit ett spel?
Kommunal anser i Arbetaren att med utredningsförslaget återstår enbart arbetsköparnas godtycke. Några dagar senare framför Torbjörn Johansson den kritik som fackliga gräsrötter inom förbunden och även bland annat Kommunal framfört länge om att förhandlingarna bara kan sluta illa eftersom de är riggade för arbetsköparseger.
Så vad har hänt? Har LO-ledningen fått byta fot sedan en insikt om gräsrötternas hållning kommit ikapp? Eller behöver den som ska förstå utvecklingen ta på sig foliehatten? Har allt varit ett spel? Vilka är i så fall de medvetna spelarna och vilka var ”nyttiga idioter”?
Vi har förmodligen inte sett slutet på förvecklingarna. Kanske är spelet inte över, kanske får vi se ytterligare vändningar, kanske om ett reviderat förslag från regeringen återkommer från remissinstanserna. Det kan i alla fall konstateras att IF Metall, trots kritik mot utredningens förslag fortsätter förorda förhandling. Den synbara sprickan i LO är kvar.