Sällan har en världsomspännande händelse som coronapandemin så tydligt uppenbarat skiljelinjen mellan vilka i samhället som utsätts för risker på sina arbetsplatser, och vilka som har möjlighet att arbeta hemma eller vistas i trygga miljöer. Detta oavsett om det handlar om glesbygd eller storstad, unga eller gamla – i slutändan är det en fråga om klass.
I den lilla staden Bad Hersfeld i Tyskland brukar det under sommaren hållas en stor teaterfestival med tillresta turister från hela landet. Den sponsras tillsammans med kommunen av e-handelsjätten Amazon, stadens största arbetsgivare. Det här året ligger den gamla medeltidskatedralen där pjäserna brukar framföras tom och övergiven.
Men bara några kilometer därifrån fortgår arbetet som vanligt på Amazons två stora lager. Just nu är det rea på kläder i Tyskland och därför ökar trycket på verksamheten i Bad Hersfeld, där man framförallt hanterar varor som alkohol, skor och kläder.
Amazon säger att de efterföljer säkerhetsföreskrifterna; det är nu obligatoriskt med munskydd och febertemperaturen tas på de anställda vid ingången. Men problemen kvarstår. René är 23 år och blev avrådd av sin läkare att använda munskydd på jobbet eftersom han haft en svår lungsjukdom. När han förklarade detta för sina chefer blev han hemskickad utan lön. Nu har han förlorat jobbet på grund av en säkerhetsföreskrift som var omöjlig för honom att efterfölja. Samtidigt insjuknar flera av hans kollegor trots vidtagna säkerhetsåtgärder i covid-19.
På Amazon i Bad Hersfeld vittnar anställda om att företaget slutat redovisa hur många som drabbats av viruset sedan en person berättade om den omfattande smittspridningen för en journalist.
Smittspridningen har under sommaren ökat rejält i Gällivare, och flera gruvarbetare hamnat i respirator på intensiven.
Det finns förutom Amazon också andra stora arbetsplatser i Tyskland där virusspridningen ökat explosionsartat. Nyligen skedde ett utbrott på en köttfabrik där inte mindre än 1500 arbetare testade positivt för viruset. Merparten var lågavlönade migrantarbetare som arbetade under usla och bristande sanitära förhållanden. Där använde den lokala regeringschefen sig av en utpräglat rasistisk retorik och skyllde virusspridningen på att migrantarbetarna kom från Bulgarien och Rumänien.
I månadsskiftet mars-april genomförde svenska LKAB ett underhållsstopp på två förädlingsverk i Kiruna, detta trots att skyddsombuden motsatte sig riskerna. De menade att det inte var en särskild god idé att samla hundratals personer i trånga utrymmen under en pågående pandemi. Senare i maj genomfördes ytterligare ett reparationsstopp i Vitåforsgruvan utanför Gällivare. Smittspridningen har under sommaren ökat rejält i Gällivare, och flera gruvarbetare hamnat i respirator på intensiven.
Smittsskyddsläkaren Anders Nystedt, som är regionens smittskyddsexpert, härleder smittspridningen till LKAB:s underhållstopp mellan den 4 och 17 maj, men företaget tillbakavisar kopplingen.
”Man ska inte sitta för nära varandra på bussen, men det går bara en buss till jobbet. Man ska inte sitta nära varandra i fikarummet, men det finns bara ett fikarum”, säger en underjordsarbetare i Gällivare i telefon till mig.
När underhållstoppet genomfördes i Vitåforsgruvan arbetade förutom den ordinarie arbetsstyrkan 800 personer extra i gruvan och arbetare fick dela på skåp och trängas tillsammans i hissar. ”Vi har alltid två skåp, ett för rena kläder och ett för arbetskläder, men nu fick entreprenörerna bara ett skåp och det blev mycket trängsel i omklädningsrummet. Tjänstemännen bytte däremot om på annan plats.”
LKAB säger att de inte ”ser den tydliga kopplingen” och menar att ”individen har ett väldigt stort ansvar”. Plötsligt uppstår en situation då skulden lämpas över på någon annan, både på LKAB-anställda och tillresta arbetare. Inte på företaget som hade ansvar för underhållsarbetet som helhet. Hur kunde vi hamna här?
I sin iver att avsäga sig sitt ansvar för smittspridning verkar stora företag ha som strategi att sätta ekonomiska intressen framför smittbekämpning, testning och säkerhet. När detta sedan resulterar i många fall av covid-19 förflyttar man skulden till de anställda.
På Amazon i Tyskland vågar många personer inte gå till jobbet och lider av stora inkomstbortfall, eller så måste de jobba över för att täcka upp sjukfrånvaron. I Sverige fortgår pandemin i sommarhettan och nya underhållsstopp planeras till hösten.
Vägen mellan LKAB i Kiruna och Amazon i Bad Hersfeld är inte särskilt lång.