En våg av demonstrationer som täcker i stort sett alla större och många mindre stater sveper genom USA. Vissa av demonstrationerna upprättar autonoma zoner. Demonstranterna blir mer och bättre organiserade mot den amerikanska polis som tack vare LESO-programmet där mängder av militärt materiel säljs vidare till poliskårerna är tungt beväpnad.
Från statens håll talar man om att sätta in nationalgardet. Presidenten har länge talat om att utnämna vänstern (genom spöknamnet ”antifa”) till nationell fiende, vilket gör att vi kan förvänta oss en framtid där antirasister och vänstern blir godtyckligt massfängslade liknande de svarta pantrarna samt muslimer efter 9/11.
Jag har tidigare redogjort för hur svårt det är att tala om staters demokratiskhet som en binär fråga, som om det fanns rent demokratiska och rent odemokratiska stater. Men det är värt att i stunden vi befinner oss i faktiskt titta på några av de utmaningar USA har att lösa innan det riktigt känns rätt att kalla staten för en demokrati, särskilt i termer om svarta amerikaners rösträtt. Jag kommer att hänvisa till villkoren för både svarta och fattiga i texten, för grupperna har haft ett stort överlapp på grund av strukturell rasism sedan slaveritiden till idag.
Till att börja med är svarta amerikaner med mycket råge överrepresenterade i statistiken för både dödsstraff och fängelsestraff. Ungefär en halv promille av vita amerikaner är i fängelse, medan siffran är 2,3% för svarta amerikaner. Avrättade människor kan såklart inte rösta, och i USA kan inte särskilt många fångar rösta heller.
Exakt vilken nivå av brott som krävs för att du ska berövas rösträtten beror på delstat, men i de flesta delstater förlorar du din rösträtt även för relativt vanliga brott. USA har 2,3 miljoner medborgare i fängelse just nu och totalt 5,8 miljoner som berövats rösträtten på grund av nuvarande eller tidigare fängelsestraff, totalt 2,5% av röstskaran.
Ett argument som framförts mot att ge fängelsedömda rösträtt är att de som dömts skulle kunna utgöra en vågmästarkraft i valet. Man kan tycka att ett land där gruppen fängelsedömda är så stor att den utgör en vågmästarroll kanske har större problem. USA har också fortfarande politiska fångar från de svarta pantrarna i fängelse. Det är inte en stor grupp idag, men det har defintivt spelat roll för svartas möjlighet att organisera sig politiskt historiskt.
Gerrymandering är att rita om valdistrikten på ett sätt som gynnar det egna partiet. Något makten gjort särskilt för att minska effekten av svarta amerikaners röstande.
Varför är svarta så överrepresenterade då? Vi kan se på några skäl. Rasistiska fördomar gör att svarta i högre grad misstänks för brott och döms på svag bevisning. Strukturellt rasistiska skäl gör att svarta amerikaner statistiskt sett är socioekonomiskt svagare (medianinkomsten i svarta amerikanska hushåll är 60% av vitas), och många fängelsebrott är vanligare bland fattiga.
Och de amerikanska poliskårerna har en starkt rasistisk tradition som bland annat kommer från de amerikanka poliskårernas rötter i slavägarpatrullerna. Många av dem har inte riktigt reformerats i grunden sedan varken slavägartiden, Jim Crow eller Klu Klux Klans storhetstid.
Även de som tekniskt sett får rösta förhindras dock ofta att rösta. Varje val kommer vittnesmål om vallokaler där man fått vänta i många timmar för att rösta eller där vallokaler stängts ner. Många har svårt att få ledigt för att få rösta. Att rösta har för många amerikaner ett pris i både tid och pengar, och huruvida man har råd med det beror mycket på hur mycket pengar man har.
Och om du som boende i ett svart och/eller fattigt område försvagas din röst ändå ofta av vad som kallas gerrymandering, som fått namn efter en amerikansk politiker. Gerrymandering är att rita om valdistrikten på ett sätt som gynnar det egna partiet. Något makten gjort särskilt för att minska effekten av svarta amerikaners röstande.
Har fattiga amerikanska medborgare förutsättningar att fatta informerade val när de röstar? Svarta amerikaner är fortfarande tydligt underrepresenterade i högre utbildning, troligtvis delvis orsakat av den låga finansiering skolor som ligger i svarta områden har. Inte heller kan de lita särskilt mycket på massmedia, med tanke på den starka ägarkoncentrationen över amerikansk media.
Värt att nämna är den politiskt konservativa massmedieägaren Sinclair Broadcast Group som äger stora delar av de amerikanska lokala TV-stationerna. Företaget är känt för sina ”must-runs”, färdiggjorda inslag som man tvingar alla lokala nyhetsprogram att sända med färdigskrivna manus, som för fram en konservativ agenda.
Och vad händer om man ändå lyckas rösta på det amerikanska tvåpartisystemets vänsterparti? Socialistpolitikern Kshama Sawant sammanfattade det bra i sin kolumn i Seattletidningen The Stranger (under Obamas regeringstid): ”These differences are nothing but delusions. In contemporary America, the ”differences” between Republicans and Democrats are obliterated by both parties’ identical enslavement to war-mongering corporate masters whose power is derived from the blood of exploited workers.”
Eller för att citera partiets presidentkandidat Joe Biden i ett tal till rika donatorer när han väl hade besegrat Bernie Sanders, ”No one’s standard of living will change, nothing would fundamentally change.”
Jag har bara fokuserat på de rena rösträttsfrågorna här. I demokratibegreppet ingår ofta också saker som rättssäkerhet och minoritetsskydd, som vi sett är extremt dåligt för svarta amerikaner generellt.
På baser som Guantanamo blandas dessutom godtyckliga och ej tidsbestämda häktningar med tortyr – särskilt mot politiska motståndare och minoriteter, och landet använder dödsstraff.
Vi kan även med en rejäl nypa god tro i det amerikanska demokratiska systemet ändå ta Biden på orden – även om partiet till vänster vinner kommer inget fundamentalt förändras av det.
Jag hoppas att den rörelse som nu är ute på amerikanska gator kan hitta ett sätt att göra att saker faktiskt förändras. Jag har en känsla av att Leonard Cohen äntligen, postumt, får rätt. Democracy is coming to the USA.
