En dag kom han ner till lagret och beordrade att hela lagersystemet skulle skrotas och alla varor sorteras om i färgordning eftersom han haft en vision om det på natten. En annan gång kom han utan kläder till butiken. En tredje gång hade han med sig en prostituerad, bad personalen ta fram en madrass och sov över på lagret.
I en anställningsintervju nagelfars som bekant attityder, fritidssysslor, matvanor, hårvård, ja, det finns knappast någon gräns för hur mycket företaget vill veta om oss ‘som människor’. Under anställningen ställs inte bara krav på arbetet i sig, utan också på lojalitet, gott uppförande, en positiv inställning och en hälsosam livsstil. Vi ska inte bara vara duktiga på det vi gör, utan även vara bra människor som är tacksamma över anställningen.
Den som klagar över arbetsmiljön på Facebook, uttrycker sig olämpligt på krogen, kommer försent eller bara rör sig för långsamt möter ett arbetsrättsligt batteri av ekonomiska straff. Den som blir sjuk eller hamnar i missbruk möter tvångsåtgärder med rehabilitering, omplaceringar och ofta uppsägning.
Juridiskt liknar ägarens roll monarkens.
Det finns inga ägarintervjuer. Den som köper ett företag, startar ett eller bara ärver ett av pappa gör inga lämplighetstest. Det är tillåtet att vara en dålig människa, att ha en destruktiv livsstil, att vara hatisk mot sina medmänniskor och uttrycka sig misogynt, homofobiskt och rasistiskt i sociala medier – ägaren blir inte mindre ägare för det. Det går att ha ett allvarligt missbruk eller en tung diagnos och samtidigt driva ett företag med massor av anställda.
Att äga ett företag är bland det finaste som finns, det säger oss juridiken. Juridiskt liknar ägarens roll monarkens. För även om alla vet att kungen är galen kan han inte avsättas och om kungen vill så går makten i arv. Precis som monarken är ägaren tämligen straffimmun. Om en galen företagsägare använder sin makt till att t ex beordra ut arbetare ut på ett tak utan linor och de faller och dör, ja då är det varken dråp eller mord utan på sin höjd ett arbetsmiljöbrott som kan ge några få år i fängelse.
Om ägarens ohälsa till slut förstör hela verksamheten, tja då drabbar det inte honom eller henne personligen. Det är ju företaget som går i konkurs, inte ägaren. Han eller hon har kvar sin bil, sin villa och pengarna på privatkontot. Efter en tid är det bara att börja om på nytt.
Hur kommer det sig att människor som bevisligen har drivit andra människor i döden har kvar sin swimmingpool och sin Tesla?
Jag har förhandlat med en ägare som inte ens mindes att han avskedat personal. Jag har förhandlat med berusade ägare, gråtande ägare, till synes psykotiska ägare. När byggnadsarbetare jobbat utan lön i månader har en ägare skrikit: ‘Jag har ju gjort allt för dem. De måste ju förstå att jag inte är gjord av pengar’. Varför tillåter vi enskilda sjuka människor att bestämma över många friska människors liv? Hur kommer det sig att människor som bevisligen har drivit andra människor i döden har kvar sin swimmingpool och sin Tesla?
Bristen på spärrar mot olämpliga ägare förvärras av den nypaternalism som kommit med arbetskraftsinvandringen. Ägarfamiljer tar in personalstyrkor av arbetare från fattiga länder och domderar med dem som forna tiders godsägare. Till den som tvivlar på om vi lever i ett klassamhälle vill jag dela med mig av följande anekdot från ett prisvinnande byggföretag.
Ägarens son tvingade en anställd att vara gratis chaufför åt honom på kvällarnas krogrundor. En dag sade den anställde nej eftersom han hade bokat in någonting annat. Ägarens son höjde då rösten så att hela arbetslaget hörde: ‘Vet du vad, i höst kanske jag kan fixa hit din bror från Albanien. Kanske. Så hur var det nu, skulle du köra oss ikväll eller inte?” Arbetaren körde. Ägarsonen söp.
