Många unga och lågavlönade upplever att de inte har råd att resa kollektivt till och från jobbet. Det visar en ny studie från Malmö universitet.
Det är för dyrt att resa med buss, tunnelbana och spårvagn. Det menar många av de tillfrågade i den studie som nyligen presenterades av Malmö universitet och som studerat hur invånare i bland annat Hammarkullen i Göteborg och Botkyrka söder om Stockholm upplever kollektivtrafiken.
Med priser på nästan 1000 kronor i månaden är det en betydlig del av månadsinkomsten för de med låg eller ingen inkomst alls att resa kollektivt i Stockholm. I Göteborg ligger priset knappt 200 kronor lägre men är fortfarande en stor utgift för de som exempelvis jobbar deltid, saknar fast anställning eller är arbetslösa.
Därför väljer många i de socioekonomiskt svaga bostadsområdena ofta att skjutsa varandra till och från jobb eller studier.
Vi är inte så vana att prata om fattigdom och klass i Sverige. Månadskort prissätts på samma sätt oavsett vilken inkomst du har.
Christina Lindqvist, biträdande professor i urbana studier vid Malmö universitet
Det visar den nya studien från en forskargrupp vid Malmö universitet och Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.
Där beskrivs hur kostnaderna för att resa kollektivt ofta upplevs som en tröskel för människor med låga inkomster. Något som skapar både social exkludering och bidrar till segregation.
– Vi är inte så vana att prata om fattigdom och klass i Sverige. Månadskort prissätts på samma sätt oavsett vilken inkomst du har. En högavlönad person betalar lika mycket för sitt månadskort som en undersköterska. Samtidigt har den högavlönade ofta flexibla arbetstider och större frihet att påverka sitt resande, säger Christina Lindqvist som är biträdande professor i urbana studier vid Malmö universitet och som medverkat i studien till Arbetaren.
Hon tycker att det saknas en diskussion om prissättning inom stora delar av kollektivtrafiken i de svenska storstadsregionerna hon och hennes kollegor studerat.
– Priserna har varit en återkommande fråga när vi pratat med människor och det är också en av de viktigaste faktorerna när det gäller social exkludering om man till exempel inte kan ta sig till en plats i den egna staden dit man vill eller måste åka, säger Christina Lindqvist.
Ett annat hinder som får många lågavlönade att välja bort kollektivtrafiken är att tidtabellerna ofta är betydligt sämre under kvällar, nätter och helger och att de med fasta arbetstider utan flexibilitet på jobbet har små marginaler för förseningar. Av de unga som tillfrågats i studien säger många att de dessutom bemötts på ett sämre sätt av busschaufförer och biljettkontrollanter än andra resenärer, vilket gör att många undviker kollektivtrafiken.
Forskargruppen bakom studien skriver i sin rapport att en väl fungerande och billig kollektivtrafik är extra viktig i områden där många lågavlönade bor.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.