Polisen hade redan tidigare under veckan meddelat att tillstånd för det danska högerextrema partiet Stram kurs koranbränning hade nekats. Risken för ordningsstörning ansågs nämligen vara för stor. Trots att förvaltningsrätten under fredagen meddelat att då gått på polisens linje och förvägrat tillstånd, anlände en samling från Stram kurs under den tidiga eftermiddagen på Stortorget i Malmö. Under cirka en timmes tid, bakom en stor polisavspärrning och skanderande motdemonstranter, sparkade Stram kurs-medlemmarna på en Koran samtidigt som de skanderade islamofoba slagord.
Men på given signal gjorde polisen en rusning in mot Stram kurs-manifestationen och genomförde flera gripanden under motdemonstranternas applåder. Polisens ledning hade gjort bedömningen att deltagarna i den högerextrema manifestationen dels hade gjort sig skyldiga till hets mot folkgrupp, dels till brott mot ordningslagen. Gripandena ledde till att manifestationen avbröts och polisen tog den söndersparkade koranen i beslag som bevis.
Redan före manifestationen på Stortorget hade dock gruppen från Stram kurs begett sig till Rosengård och, utan polisens vetskap, bränt en koran.
Jag pratade under lördagen med ett av vittnena till koranbränningen som berättade:
– De var sex stycken danskar som dök upp i en bil med dolda registreringsplåtar och började elda koranen. Vi försökte stoppa dem, några av oss med pinnar. Men danskarna kom mot oss med både pistol och basebollträ.
Jag frågade om det inte är så att vittnena misstagit gasolbrännaren, som användes vid koranbränningen, som är pistolliknande, med ett skjutvapen. – Nej, sa vittnet som berättade att han är utbildat befäl i Försvarsmakten.
– Utöver gasolbrännaren viftade de med både pistol och basebollträ bakom mobilkameran. Vi blev väldigt skrämda och backade undan.
Informationen om pistolen ges av flera vittnen som var på platsen, men den har inte gått att bekräfta med hjälp av de bilder som finns från händelsen. Dock synd ett basebollträ. Rasmus Paludan, Stram kurs partiledare, som inte var på plats, förnekar i ett mail att någon pistol ska ha förekommit vid händelsen.
På en kraftigt nedklippt mobilfilm på koranbränningen som under fredagseftermiddagen publicerades på den till Sverigedemokraterna närstående tidningen Samhällsnytt syns att en av medlemmarna i Stram kurs håller i ett basebollträ under koranbränningen. Jag har försökt nå en representant från Samhällsnytt för en kommentar, men de har inte gjort sig anträffbara. När jag på tisdagen ringer polisens utredningsjour i Malmö kan de varken bekräfta eller dementera uppgifter kring vilka brottsrubriceringar som kan komma i fråga mot personerna som deltog i koranbränningen.
Nyheten om koranbränningen spreds fort under fredagseftermiddagen och en grupp Rosengårdsbor beslutade sig vid sextiden för att i protest blockera korsningen Amiralsgatan-Scheleegatan i Rosengård. Polisen, som redan hade en större styrka förberedd, anlände hastigt med kravallpolis på platsen, men utan att försöka avbryta manifestationen. Vissa demonstranter började anlägga brinnande barrikader med hjälp av bildäck och lastpallar och polisen beslutade sig inledningsvis för att backa undan.
En man brände en av Stram kurs-medlemmarnas kvarglömd dansk-flagga samtidigt som en talkör stämde upp i den antisemitiska Khaybar-ramsan på arabiska: ”Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé ska återvända”. Ramsan refererar till berättelsen om hur profet Muhammeds män dödade alla judar i staden Khaybar på den arabiska halvön på 600-talet. Gatublockaden med cirka 400 deltagare fortsatte till halvniotiden när en skara på cirka 40 personer bröt sig ut från den större samlingen och rörde sig mot en av polisens kravallbussar. Flera började kasta sten och polisen svarade med en batongchock mot hela samlingen. Även de som inte attackerat polisen.
Framryckningen ledde till att polisen med kraft tog kontroll över korsningen, men demonstranter, i synnerhet yngre män, svarade med att kasta såväl sten som större smällare och Polisen retalierade i sin tur med att köra sina kravallbussar rakt in i folksamlingarna samtidigt som kravallpoliser gjorde rusningar och batongchocker in mot innergårdarna. Flera personer vittnade om att även åskådare fick motta batongslag, vilket skapade ytterligare frustration och ilska i demonstrationen som under kvällstimmarna växte sig allt större. Efter ungefär en halvtimme av skärmytslingar mellan polis och demonstranter valde dock polisen att plötsligt helt backa undan och istället spärra av alla vägar in i Rosengård med linjer av kravallbussar.
Efter att polisen lämnat Rosengård började demonstranter bygga brinnande barrikader över hela området. Överallt hördes demonstranterna skandera ”Allahu akbar!” samtidigt som trafikljus vältes och busskurernas reklamtavlor slogs sönder. Demonstranterna spred sig över Rosengård. Jag såg dock inga tecken på vare sig plundring, uppeldade bilar eller vandalisering av människors hem. Polisens strategi efter niotiden tycks ha varit att hålla Rosengårds gränser avspärrade samtidigt som de gjorde chocker in mot området för att pressa tillbaka demonstranter som svarade med en våg av gatsten samt en och annan Molotov cocktail. En katt- och råtta-situation mellan polis och demonstranter pågick fram till ungefär 03.00 när upploppen ebbade ut.
Jag förstod att detta inte är min kamp när jag hörde folk ropa att vi ska döda judar.
Ung man som vill vara anonym.
Under fredagskvällen, samtidigt som upploppen pågick, pratade jag med flera personer både i och utanför upploppssituationen. Någon berättade att ilskan är berättigad, men att det är synd att all skadegörelse sker inne i Rosengård, att det är tråkigt att ungdomarna förstör sitt eget område. En yngre man poängterade att ”islam är en fredlig religion, men att vi måste visa att det inte är okej att bränna koranen”. Många frågade mig om jag förstår deras ilska, om jag förstår att detta inte hänt om koranen inte hade bränts. Samtidigt rörde sig flera imamer i området. De försökte flera gånger och föga framgångsrikt vädja till ungdomarna att gå hem. En av dem, Samir Muric från Arlöv, sa under lördagen till Sydsvenskan att polisen borde ha gått hårdare fram mot ungdomarna, då upploppen inte har något med islam att göra. En yngre man kom fram till mig.
– Jag förstod att detta inte är min kamp när jag hörde folk ropa att vi ska döda judar, berättade han.
När jag nästa dag, under lördagskvällen, återvände till Rosengård var det många ville dela med sig av sina upplevelser. Flera, i synnerhet äldre, berättade att upploppet främst drogs igång av utomstående – av personer som inte bor i Rosengård och att våldet inte representerar de boende i området. En äldre man berättade för mig att ”detta [upploppen] inte är Rosengård, detta är inte Islam”. Ett par kvinnor i fyrtiårsåldern, själva muslimer, som ville förbli anonyma av rädsla för att bli utsatta för repressalier, vittnade om att radikala islamister och IS-anhängare börjat ta allt större plats i Rosengård och att dessa stod bakom och försökte eskalera fredagens upplopp.
– Många av de som kastade sten igår var från Isis och de börjar ta allt mer plats i Rosengård. Många är rädda för dem, sa en av kvinnorna.
Flera berättar också om sin fruktan att våldsamheterna kommer användas av rasister för att sprida missaktning mot invandrare.
De yngre personerna jag pratade med gav dock delvis en annan bild. En bild som inte har något med islam eller koranen att göra. De vittnade om hur det senaste halvårets starka polisnärvaro i och med ”Operation Rimfrost” lett till vad de upplevt som rena trakasserier från polisens sida, om hur de dagligen blir stoppade, förhörda och visiterade, bara för att de har invandrarbakgrund. En annan person, som uppgav att han tidigare varit aktiv i gängmiljön i Malmö, berättade för mig att polisen ändå har rätt bra koll på vilka de ska kontrollera – att de främst bevakar personerna i de olika gängmiljöerna, men att det ibland slår mot oskyldiga.
De är på oss för att vi inte är blonda och har blåa ögon.
Ung kille, som vill vara anonym.
Många ungdomar berättar dock att de passade på att ta ut sin frustration och hämnd på polisen under upploppen. De berättade också om sin vanmakt kring att ingen utomstående tycks bry sig om polisens ageranden i Rosengård.
– De är på oss för att vi inte är blonda och har blåa ögon, berättar en av killarna.
– Vissa kör de ut på landet i polisbilar, så att de får gå tillbaka flera kilometer till sina hem, fortsätter han och förklarar att det är detta som gör ungdomarna förbannade.
Några större våldsamheter skedde inte under lördagskvällen när polisen hade en stor närvaro i centrala Rosengård. Polisstrategin var som ombytt jämfört mot fredagen och det var uppenbart att polisledningen gett order om aktiv deskalering. Många boende var också ute i området, både kvinnor och män; ungdomar, barn och äldre. En person delade ut rosor till de patrullerande poliserna, vilket polisen var snabba på att sprida via sina kanaler i sociala medier. Men spänningen låg i luften och under de timmar jag var i området och två polisdrönare surrar hela tiden över våra huvuden samtidigt som dånet av polishelikopterns rotorblad ekade mellan höghusen.
Under kvällen såg jag tre personer slås till marken i slagsmål. En polisman berättade spontant för mig att det handlar om konflikter mellan Rosengårdsbor och utomstående som kom till området för att ställa till bråk, en berättelse som jag senare hör från flera äldre personer men som jag inte kan bekräfta. Narrativet om att deltagarna i upploppen inte var Rosengårdsbor, men tillresta personer, spreds av polisen och senare även av Malmö stads officiella kanaler. Men ungdomarna, varav många deltog i upploppen, gav också en annan berättelse. En berättelse om bubblande frustration och en omvärld som inte vill lyssna och förstå. En frustration som flera jag pratade med befarar att militanta islamister försöker utnyttja i sin kamp över inflytandet i området.
