Det är 1990 och muren har just fallit. Världen kommer aldrig mer att bli densamma även om kusligt mycket fortfarande går i samma hjulspår. Hos den tidigare Stasi-familjen Kupfer vänds det mesta på ända och de redan hårda slitningarna blir allt mer brutala ju närmare sanningen vi kommer.
Den tyska serien Weissenssee är bland det absolut bästa som visats på SVT i hård konkurrens med det betydligt mer uppmärksammade franska spiondramat Falsk Identitet.
När nu hela säsong fyra ligger ute är det, får man ana, slutet på den rafflande familjehistorien om DDR-topparnas liv i en omstörtande tid. Tvivel, frågetecken, ilska och till viss del nostalgi över ett samhälle som aldrig riktigt blev av präglar huvudpersonernas vardag. Men också frustrationen hos den motståndsrörelse som oroväckande snabbt ser det nya Tyskland äta sig in i så väl ekonomi som kultur, inte alltid med positiva effekter som följd.
Den är en omskakande avslutning i sex delar där allt långt ifrån binds ihop men där mycket av det som tidigare byggts upp på ett alldeles lysande sätt plötsligt klarnar.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
Ett trettiotal personer slöt upp för att delta i en facklig blockad mot en restaurang i Stockholm och därmed visa sitt stöd för de ukrainska kvinnor som ska ha utnyttjats på restaurangen. Foto: Johan Apel Röstlund och Håkan Gustafsson
Facket sätter restaurang i blockad – anklagas för att ha utnyttjat ukrainska arbetare
Med ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen ska ägaren för den populära sushirestaurangen i centrala Stockholm, enligt facket, ha utnyttjat ukrainska krigsflyktingar. Själv nekar ägaren till alla anklagelser, men de fyra kvinnor Arbetaren pratat med vittnar om både trakasserier och utebliven övertidsersättning. Under onsdagen satte facket därför restaurangen i blockad.
Enligt fyra före detta anställda på en välbesökt sushirestaurang i Stockholm har de arbetat 12-timmarsdagar utan vare sig övertidsersättning eller intjänade drickspengar samt trakasserier från ägaren.
Det är mitt i lunchrusningen vid en tvärgata intill Hötorget mitt i centrala Stockholm. Här, på den populära sushirestaurangen, arbetade fram till alldeles nyligen Olga, Natalia, Alena och Victoria, som inte vill uppge sina efternamn, från Ukraina. De kom till Sverige vid krigsutbrottet för drygt tre år sedan och fick genom ett så kallat introduktionsjobb från Arbetsförmedlingen anställning på restaurangen. Tanken med introduktionsjobb är att genom statliga medel hjälpa nyanlända att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.
Jobbet blev dock en mardröm.
– Vi var hjälplösa, kände oss förnedrade och orättvist behandlade, säger Natalia i snålblåsten på väg mot sin före detta arbetsplats.
De fyra före detta kollegorna vittnar alla om trakasserier och diskriminering från arbetsköparen, en man som driver flera sushirestauranger i Stockholmsområdet, och som enligt facket Stockholms LS satt i system att utnyttja krigsflyktingar från just Ukraina. Bland annat genom 12-timmarsdagar utan lunchrast och beordrat övertidsarbete utan betalning.
Olga, Natalia, Alena och Victoria vittnar om arbetsförhållandena på restaurangen där de jobbat. Ägaren säger dock till Arbetaren att det de säger inte stämmer. Foto: Johan Apel Röstlund
– Det de säger är inte rätt, mer än så vill jag inte uttala mig, säger restaurangägaren till Arbetaren och hänvisar i stället till sin advokat, som tillfälligt befinner sig på fjällresa.
Facket uppmanade dokumentera diskriminering
När de fyra kvinnorna vände sig till facket fick de uppmaningen att börja dokumentera den påstådda diskrimineringen och i en ljudinspelning hörs hur chefen förklarar att reglerna ser olika ut beroende på varifrån den anställda kommer.
– Så fort vi påpekade något fel blev han arg, säger Olga.
Efter att förhandlingarna mellan facket och restaurangägaren strandade tidigare i veckan försattes serveringen under onsdagen i blockad.
Solidariska byggare i blockaden
Ett trettiotal personer, många av dem ukrainska byggarbetare från det uppmärksammade facket Solidariska byggare, slöt upp med fanor, varselvästar och en stor banderoll framför entrén där de delade ut flygblad till förbipasserande. Många lunchgäster valde att vända i dörren sedan facket informerat om läget.
– Jag är glad att så många är med och att det förhoppningsvis innebär rättvisa för oss, säger Natalia.
Blockaden kommer enligt Stockholms LS att fortsätta fram tills dess att den obetalda övertidsersättningen samt drickspengarna har betalats ut.
Arbetsförmedlingen har stoppat sina utbetalningar till restaurangen och utreder nu missförhållandena.
Årets Tempo dokumentärfestival känns mer aktuell än någonsin. Fast gör den inte alltid det? Josephine Askegård har sett några av festivalens filmer.
Fram till den 9 mars pågår dokumentärfestivalen Tempo på ett flertal biografer i Stockholm. Mer än vanligt tycks festivalen kommentera samtiden med det som dominerar nyhetssändningarna. Galenskaperna som utgår från Vita huset i Washington DC slipper vi beskåda.
Tempos verkliga styrka är att de, olikt de flesta nyhetssändningar, låter oss slippa männen vid makten. I stället får de underrapporterade, de i minoritetsställning och människor utan formell makt ta plats. Rätten att få uttrycka ilska, njutning, rädsla, sorg eller tvekan är lika självklar här som att vara larger than life genom drömmar eller olika typer av förvandlingar – kanske för livet.
Intimt om transitioner
En av de första filmerna jag ser är Trans Memoria, Victoria Versaus dryga timmen långa möte med två andra transkvinnor under könsbekräftande operationer i Thailand. En ganska skakande dokumentation av tre på samma gång sköra, på gränsen till existentiellt ifrågasättande personer som med en samtidigt oerhörd målmedvetenhet kastar sig in i ett kirurgiskt förlopp som inte ens de själva har förutsett vidden av, åtminstone inte regissören och huvudpersonen själv.
De tre genomgår en total kirurgisk ombildning/korrigering av underlivsorganen, dessutom på en plats långt ifrån sina hemorter i Europa. Med i samtalen finns också en tidigare vän till Victoria Verseau: Meril, som tog sitt liv en tid efter sin operation.
Trans Memoria. Foto: Victoria Versau/Tempo dokumentärfestival
De smärtsamma, kirurgiska detaljerna tar plats i filmen, och de tvingar oss som bjuds in utifrån, till många reaktioner samtidigt; förundran, skepsis och respekt. Filmen kräver i gengäld ett allvarligt engagemang av oss. Oavsett vilket val åskådaren gör i sitt eget liv blir det svårt att värja sig. Det finns inte mycket här som signalerar befrielse eller glädje i processen, samtidigt är det svårt att sätta sig till doms över hur en ung transperson kämpar för att komma igenom det som skapar ångest.
Med detta sagt finns det vissa moment som känns väl privata, och det är inte de fysiska detaljerna utan en barnslighet i presentationen, med stillsam ambient musik, långa och kontemplativa tagningar av en växt eller möbel i närbild. Samt den totala bortvändheten från allt som inte tillhör det som resan till sjukhuset i Thailand handlar om. Vare sig tillvaron hemma i Sverige eller världsläget existerar här, vilket förstärker klaustrofobin.
Ruiner i Eyes of Gaza
En grupp filmer berör situationen som pågått i halvtannat år i Gaza. Samtidigt som stora delar av Gaza – kanske de flesta – har bombats sönder och samman med sina invånare har insynen varit minimal. Mahmoud Atassis Eyes of Gaza följer Abdalqader Sabbah, Mohammed Ahmed och Mahmoud Sabbah, tre palestinska journalister som reser och vandrar genom ruinerna i den palestinska landremsan. Vare sig de rör sig i norra, östra eller södra delarna är detta i princip det enda som finns. En man sitter framför sitt hus i Az-Zaytouka i sydöstra Gaza och slår ut med händerna, det finns bara raserade väggar kvar bland andra raserade väggar. Han vittnar om att de israeliska trupperna enbart kom för att demolera byggnader och strukturer. Här fanns inget motstånd när de kom.
Eyes of Gaza. Foto: Mahmoud Atassi/Frontline
På Al-Shifa Hospital ligger patienterna bakom filtar och mumlar förvirrat. Personalen frågar efter räderna var det skulle kunna finnas vapen? Allt är förstört, kilometer efter kilometer. De trånga passagerna mellan husen är likadana vart man än kommer. Skillnaden är att på ett ställe leker barn med några bildäck, på ett annat ligger några små barn och gråter, skadade efter en räd. Ovanför deras huvuden kommer ett flygplan och släpper fallskärmar med några säckar mjöl och konserver, en så liten mängd att knappt någon orkar söka upp var nedsläppet landat.
De tre journalisterna dokumenterar och skapar samtidigt en vardag för dem de möter. Situationen är snarare stillsam, sorgsen, än ilsken. Förutom då det larmas om ett anfall. Att journalister är direkta måltavlor är känt, de utgör snarare måltavlor än skyddas av sitt “PRESS” tryckt på ryggen till skyddsvästarna. I december 2024 rapporterade Reportrar utan gränser i sin årsrapport att 145 journalister dödats, varav minst 35 i tjänsten, i Gaza sedan oktober 2023.
Situationen är välkänd och i viss mån dokumenterad i bild, men att se dessa män vandra genom det ruinlandskap som fortfarande är människors hem, är något alldeles särskilt.
Minnet av en filminspelning
Det finns andra delar av Palestina – delar som nu kallas Israel – som är demolerade stenlandskap. I Daniel Manns Under a Blue Sun återskapar regissören minnet av en filminspelning i Negeveöknen i slutet av 1980-talet. I Sylvester Stallones film Rambo 3 föreställde området Afghanistan, och Mann bjuder med den palestinska konstnären Bashir, som var med och skapade specialeffekterna i actionfilmen. För den som är lite påläst är området laddat, till exempel utspelar sig delar av Adania Shiblis uppmärksammade roman En oansenlig detalj (2021) här 1949, då en palestinsk flicka utsätts för ett övergrepp av israeliska militärockupanter.
Kontrasterna mellan en amerikansk actionfilm som avnjuts i soffan eller på bion med en kartong popcorn, och verklighetens maktövertagande och våld mot bosatta som körs bort eller helt enkelt utplånas blir effektfull. Här finns rester av palestinska familjer som bebodde området innan det israeliska, våldsamma övertagandet, och några av dem som fortfarande lever här berättar om ett sekel av daglig existentiell kamp för rätt till hembygden.
Forest. Foto: Lidia Duda/Tempo dokumentärfestival
Varje pusselbit av verkligheten skapar världen så som vi ser den. I invigningsfilmen Yalla Parkour berättar Areeb Zuaiter om sin mamma som hemma i Malmö drömmer om det som var hemma en gång – stränderna i Gaza. Hennes glädje blir att följa ungdomar som fortfarande utövar parkour bland ruiner och flyktingläger.
En film som berättar om en pågående vardag mitt i ett Europa klämd mellan världsmakterna är Forest, som utspelar sig i Polen nära belarusiska gränsen. En familj som sökte drömmen om självförsörjning på landet hamnar mitt i Lukansjenkos cyniska hantering av flyktingar som luras att bli gisslan mot övriga Europa. Filmen berättar om verkligheten – den som vi sett tidigare, som i Agnieszka Hollands Green Border (1924). Så möts dokumentären med spelfilmer och vi möter varandra ännu närmare verkligheten. Som alltid på Tempo.
Internationella kvinnodagen instiftades 1910 och infaller den 8 mars varje år för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors villkor runt om i världen. Foto: Ta natten tillbaka Stockholm
Vad händer på internationella kvinnodagen? Arbetaren listar några evenemang runt om i landet.
Malmö
Foto: Johan Nilsson/TT
• 8 mars med Vänsterpartiet “Under årets 8 mars uppmärksammar Vänsterpartiet Malmö och Ung Vänster alla kvinnor som farit offer och fortsätter att fara offer för förtryck, krig och våld. Det är med en internationalistisk anda som vi uppmanar Malmöborna att gå ut på gatorna den 8 mars under parollen “Varje kvinna har rätt till liv”. Vi uppmanar dig att gå med oss i demonstrationen. För att visa att alla människor har rätt till ett liv värt att leva. Och varje kvinna har rätt till liv.” Program: • Brunch med skapande workshop och barnaktiviteter Plats: Biograf Panora Tid: 11.00 – 13.00 • Demonstration med tal och musik Plats: samling vid Gustav Adolf Torg klockan 14:30, tåget avgår till Möllevångstorget klockan 15:00 • Filmvisning, Sanna från Nablus, Biograf Panora – fri entré! Först till kvarn. Fribiljetter hämtas ut från kl. 17.30 på Panora.
Norrköping
• På internationella kvinnodagen den 8 mars 2025 går Kvinnojouren i Norrköping och Tjejjouren Öst samman med ett antal andra organisationer i en manifestation. Plats: Drottninggatan 48 Tid: 15:30-19:00
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Göteborg
•Internationella kvinnodagen i Göteborg “8 mars-kommittén vill med årets demonstration stärka kvinnors mod och vilja att kämpa för fred och för social och ekonomisk rättvisa. Årets 8 mars-demonstration samlas under parollen: Välfärd inte krigshets
Demonstrationen samlas på Gustaf Adolfs torg lördag 8 mars kl 14.00. Demonstrationen avgår till Götaplatsen. På Götaplatsen framförs tal och musik.” Plats: Gustaf Adolfs torg. Demonstrationen avgår till Götaplatsen. På Götaplatsen framförs tal och musik. Tid: 14.00.
•Folkkök på Syndikalistiskt forum “Mellan årets 8 mars-demonstration och Ta Natten Tillbaka bjuder Forum in till folkkök och häng! Kom, ät nåt varmt, ha det riktigt trevligt och få med ännu mer pepp vidare ut på gatorna. Kampen fortsätter!” Tid: 16:00-19:00
Östersund
•Spring för kvinnors rättigheter “Genom att springa, gå, rulla eller jogga – oavsett tid, plats och distans – visar deltagarna sitt stöd för kvinnors kamp för sina rättigheter världen över. I år fokuserar 8 mars-kampanjen särskilt på att lyfta kvinnors utsatthet i krig och konflikt. Var: Stortorget När: 11:00 Arrangör: Amnesty International Sverige
Stockholm
• Bianca Kronlöf och Kontext samlar feministiska krafter på Maxim den 8 mars. Det blir en heldag avsamtal, performance och fest på temat mjukare tag – som ett feministiskt svar på hårdare tag-politiken.
• Höj din röst för Afghanistans kvinnor
Manifestation till stöd för flickor och kvinnors rättigheter i det talibanstyrda Afghanistan. Alla deltagare erbjuds täcka sig i svart tyg som symboliserar landets förtryckande lagar och påtvingade klädval i en perfomativ protest. Tal av bland annat organisationen Kvinna till Kvinna, Unicef Sverige och Vänsterpartiet. Plats: Norrmalmstorg Tid: 14.00
• Ta natten tillbaka “Separatistisk demonstration för kvinnor, icke-binära och transpersoner. Vi tar natten tillbaka från de som inte tycker att natten och staden är vår. Som tjänar på att vi gömmer oss och underkastar oss. Vi tar natten tillbaka från de som utsätter oss för sexuellt våld och som trakasserar oss. Vi tar natten tillbaka från de som vill inskränka våra reproduktiva och kroppsliga rättigheter.” Plats: Tjärhovsplan Tid: 20.00 Arrangör: SUF Stockholm, Allt åt alla Stockholm, Allt åt alla Kvinnofront, TransHub
• 8 mars-demonstration Stockholms tjejjour och resten av 8-marskommittén anordnar en demonstration i Stockholm på Internationella kvinnodagen under parollen ”Internationellt systerskap – din kamp är min kamp”. Plats: Sergels torg Tid: 15:00-17:00
Växjö
• Samtal med Nina Björk “Nina Björk har sedan debuten Under det rosa täcket 1996 varit en av de viktigaste rösterna i den svenska feministiska debatten. Under hösten 2024 utkom hon med Medan vi lever. Tankar om existensen. Till Växjö kommer Nina för att prata feminism, kamp och jämställdhet.” Arrangör: Vänsterpartiet i Växjö Plats: Bäckgatan 14 Tid: 18.00
Foto: Johan Nilsson/TT
Uppsala
• Fackeltåg 8 mars – #ExposaVåldet På internationella kvinnodagen uppmärksammar Uppsala tjej- och transjour tjejers utsatthet på nätet genom ett fackeltåg. Plats: Stora torget. Fackeltåget avslutas sedan på Stora torget med sång av Uppsala feministkör, tal från Uppsala Kvinnojour, samt eldshow av Aurora. Tid: 17.30
Kroka arm
Kroka arm är en nationell manifestation mot kvinnovåld. Målet är att lyfta fram och belysa det allvarliga samhällsproblemet med våld mot kvinnor, samt att hitta gemensamma lösningar för att stärka stödet för dem som drabbas. “Genom att kroka arm med varandra skapar vi en kraftfull symbol för enighet, empati och solidaritet – från hemmet till arbetsplatsen, på gator och torg”, skriver Kroka arm på sin hemsida.
Oskar Briving från Allt åt Alla i Göteborg svarar på frågor om kampanjen att köpa loss Göteborgs hamn så den övergår i ett gemensamt ägande. Foto: Adam Ihse/TT och Privat
Vänstergrupp vill köpa Göteborgs hamn: ”Måste handla kollektivt”
Förbundet Allt åt Alla i Göteborg har startat en Swish-kampanj för att lägga bud på Göteborgs hamn. Det här efter den uppmärksammade konflikten där Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson varslats om uppsägning av företaget Gothenburg RoRo Terminals.
Under parollen “We’ll own it” lägger Allt åt Alla bud på Sveriges största hamn. Berätta!
– Vi menar att privatiseringen av Göteborgs hamn visat sig vara misslyckad. De oseriösa privata aktörer som i dag driver verksamhet i Göteborgs hamn har under många år misskött sig. De utgör, med sin aggressiva personalpolitik och oförmåga att respektera grundläggande mänskliga rättigheter, ett reellt “hot mot rikets säkerhet”. Detta särskilt då de väljer att tjäna pengar på omfattande handel med krigsmateriel till länder som begår brott mot mänskligheten, vilket går emot alla de värden som ett gott samhälle vilar på, säger Oskar Briving från nätverket Allt åt Alla Göteborg och tillägger:
Erik Helgeson, vice ordförande Hamnarbetarförbundet. Foto: Adam Ihse/TT
– De senaste händelserna, då ett av de danskägda privata bolagen, Gothenburg RoRo Terminals, GRT, ogrundat varslat och smutskastat en facklig förtroendevald, innebär att förtroendet är helt förbrukat. Det är en fullskalig attack mot föreningsrätten, fackliga rättigheter och den internationella solidaritet som är grunden till fred och frihet för världens folk och det kan vi inte acceptera. Därför väljer vi att samla in pengar för att driften av hamnen ska skötas av de som vet hur det ska gå till, nämligen hamnarbetarna.
Vad har ni fått för respons?
– Vi har bara fått positiv respons. De flesta förstår att vi måste handla kollektivt nu, en attack på en av oss är en attack på oss alla. Det är Erik Helgeson som är varslad, men hans varsel är ett hot mot hela fackföreningsrörelsen och det inser folk. Dessutom är Nordens största hamn en samhällsviktig och skyddsvärd verksamhet som inte kan misskötas på det här sättet. Några är oroliga för att det kommer kosta väldigt mycket, men vi menar att demokrati, mänskliga rättigheter och kvalitetsstuveri måste få kosta. Vi ser det som att vi inte har råd att låta bli.
Ni uppmanar alla som vill stötta budet att Swisha valfri summa till er. Om det inte skulle bli någon affär, vad kommer pengarna att användas till då?
– Allt eventuellt överskott från Swishkampanjen kommer gå till solidaritetsarbete för fackliga rättigheter och internationell solidaritet.
Kajsa Ekman hävdar att Arbetaren inte rättat sig efter den förra domen. ”Jag hade aldrig rekommenderat henne att stämma på nytt under de här förutsättningarna”, säger arbetsrättsjuristen Frederick Batzler som företräder ATAB, Arbetaren tidnings AB. Foto: Foto: Andrew Medichini /AP/TT och Julia Lindblom
Kajsa ”Ekis” Ekmans nya stämning ska nu upp i tingsrätten. ”Jag är förvånad att hon tar risken att driva en ny process”, säger Frederick Batzler som företräder Arbetaren.
Den 12–13 mars är det dags för en ny rättegång i tvisten mellan Arbetaren och Kajsa ”Ekis” Ekman, som under en kort period var chefredaktör på tidningen. Ekman kräver den här gången drygt en halv miljon kronor.
Hon hävdar att Arbetaren vägrat rätta sig efter tingsrättens förra dom som ogiltigförklarade hennes uppsägning. Även den här gången hålls rättegången i tingsrätten, inte Arbetsdomstolen, eftersom Ekman inte företräds av någon fackförening.
Ekman menar att hon inte fick de arbetsuppgifter hon ansåg föll under chefredaktörens ansvar. Hon menar också att hon ska ha nekats tillträde till arbetsplatsen samt inte underrättats om sin semester i tid.
”Tar en jätterisk”
ArbetsrättsjuristenFrederick Batzler som företräder Arbetaren tidnings AB (ATAB) säger att han är förvånad att Kajsa Ekman tar risken att driva en ny process.
– Vid en förlust kommer hon att vara skyldig mycket stora rättegångskostnader. Även om hon vinner delvis, exempelvis i den mindre delen om semester, så kommer hon ju ändå få betala majoriteten av Arbetarens kostnader, säger Frederick Batzler till Arbetaren.
– Det är aldrig bra när en privatperson drabbas så hårt. Hon tar helt enkelt en jätterisk. Jag har ingen åsikt om det förra målet, som hon vann, men hade aldrig rekommenderat henne att stämma Arbetaren på nytt under de här förutsättningarna, säger Frederick Batzler.
ATAB menar att Ekman varken stängts av från tjänsten eller arbetsplatsen, utan att hon fick träda åter i tjänst under återstående del av sitt kontrakt. I och med att domen föll den 16 juni 2023 fanns det inte möjlighet att ge besked om sommarsemesterns förläggning två månader i förväg. Ekmans semesterdagar lades ut när domen vunnit laga kraft. De resterande arbetsdagarna motsvarade en arbetsvecka.
ATAB accepterade förra domen
Vid Ekmans första stämning mot Arbetaren, som gällde hennes felaktiga uppsägning, accepterade ATAB domen utan att överklaga och betalade ut över 600 000 kronor till Ekman. Det täckte ett års lön, skadestånd och pensionsinbetalningar. Även sociala avgifter och rättegångskostnader betalades av Arbetaren.
SAC Syndikalisterna äger ATAB som ger ut Arbetaren. Ninïan Sassarinis-McGowan i SAC:s centralkommitté har i ett tidigare uttalande till tidningen Flamman ställt sig bakom Arbetaren: ”Vi i centralkommittén backar Arbetaren, och tycker att de har rättat sig efter tingsrättens dom.”
Arbetaren har sökt Kajsa Ekman och hennes advokat.
”GD:s Ekenberg är förvånad över ilskan och protesterna. Jag är ständigt förvånad över att människor inte är argare och protesterar mer”, skriver Anna Jörgensdotter Foto: Johan Nilsson / TT, Henrik Montgomery / TT
Pontus Lundahl / TT. Montage: Arbetaren
”Om rasism och fascism tidigare smögs in så klampar den nu obehindrat fram”, skriver Anna Jörgensdotter apropå att en tidigare dömd sverigedemokrat har utsetts till landshövding i Gävleborg.
#inteminlandshövding är en hashtag som figurerar flitigt på sociala medier just nu, åtminstone i Gävleborgs län. Tillsättningen av sverigedemokraten Carina Ståhl Herrstedt som landshövding, med residens i Gävle slott, har tack och lov inte skett utan protester. Herrstedt är tidigare dömd för förtal och har även skickat mejl där hon uttryckt sig extremt rasistiskt.
Det är regeringen som utnämner landshövdingar, och civilminister Erik Slottner (KD) försvarar valet med att Herrstedt ”sonat sitt brott” och ”dragit lärdom”.
Gränser förflyttas.
Högern som först sa: Aldrig samarbete med SD! Och långsamt flyttade sig än mer åt höger, liksom sossarna, och snart var uppsugna av behovet att alliera sig med rasister. Så, ingen borde väl kanske förvånas över att Carina Ståhl Herrstedt tillsätts. Och som en vän skrev på sociala medier: Snart nog minglas det likförbannat på slottet.
Gränser förflyttas.
En vänsterpartist i Gävle kom med förslaget om att bjuda in landshövdingen att invigningstala på sommarens Pride och då var det många som mådde illa. Vänsterpartisten menade att det var ett bra tillfälle att låta henne formulera var hon står. Men att en person från ett parti som hatar oss som är queer ens skulle få en inbjudan känns som ett hån och dessutom hotfullt.
Gränser förflyttas.
Svälj, må illa, vänja sig: ”inte så farligt”. Men det är farligt. Farligt att vänja sig. Det har vi inte minst sett med folkmordet i Palestina. Det är på liv och död och på riktigt. Det bygger på en rasism som normaliserats, där högern, med SD som härförare, lägger grund.
Vi är många kulturarbetare som högljutt stöttar Palestina som inte längre får några uppdrag. Känslan av att vara bannad och först tro att en är paranoid och sedan förstå att det är där vi är nu. Ett folkmord pågår, och de som ses som ett hot – det är vi, med våra keffiyeh-sjalar och krav på rättvisa.
Och mitt i allt detta får alltså en rasist posten som landshövding och får bo på ett slott.
I Gefle Dagblad skriver kulturredaktör Kristian Ekenberg: ”Att Sverigedemokraterna skulle få sin första landshövding förr eller senare var att vänta. Men när det väl skedde, tänkte man sig att de skulle leta fram den mest timida av sverigedemokrater, någon som bara kunde provocera med sin partibeteckning och inte med så mycket mer.”
Det bekräftar en olustig känsla jag haft: Hade det ”bara” varit en ”helt vanlig” sverigedemokrat, som inte varit dömd och uttalat sig öppet rasistiskt, hade reaktionerna varit lika upprörda och omfattande?
Och här kommer medlöperiet in, minglandet, och oförmågan, oviljan, okunskapen att se hur fruktansvärt farligt det är när gränser förflyttas. Om rasism och fascism tidigare smögs in så klampar den nu obehindrat fram.
GD:s Ekenberg är förvånad över ilskan och protesterna. Jag är ständigt förvånad över att människor inte är argare och protesterar mer.
Enligt tingsrätten ska åkeriet ersätta chauffören för utebliven lön, semesterersättning och traktamente. Foto montage: Adam Ihse/TT och Björn Larsson/TT
Ett åkeri i Boråstrakten har av tingsrätten dömts att betala nästan en halv miljon kronor för bland annat utebliven lön. Samtidigt pågår liknande ärenden på samma arbetsplats.
– Det är bra att vi kan sätta ner foten mot sådana här skurkar, säger Rasmus Hästbacka som var ett av SAC Syndikalisternas ombud i den nyligen avslutade förhandlingen.
Fallet, som drevs av fackföreningen Göteborgs LS, var det första av tre mot åkeriföretaget Skorpion Trans AB. Enligt tingsrätten ska företaget förutom uteblivna ersättningar och skadestånd på omkring 200 000 kronor även betala rättegångskostnaderna på lika mycket. Domen har dock ännu inte vunnit laga kraft.
Rasmus Hästbacka. Foto: Privat
Samtidigt pågår ett liknande fall på samma arbetsplats där en annan medlem i Göteborgs LS ska ha blivit lurad på sin lön och dessutom sagts upp.
Facket kartlägger åkeribranschen i Göteborgstrakten
Rasmus Hästbacka förklarar att facket nu påbörjat en kartläggning av åkeribranschen i Göteborgstrakten där vissa företag tycks jobba systematiskt med att blåsa chaufförer på löner.
Det här har gjort att det rumänska transportfacket börjat rekommendera SAC till sina medlemmar som planerar att jobba i Sverige.
– Jag hoppas verkligen det leder till att Göteborgs LS kan organisera fler lastbilschaufförer, säger Rasmus Hästbacka.
I och med domen har han nu goda förhoppningar om att även det andra fallet på Skorpion Trans ska lösas.
– En sådan här sak kan innebära att vi börjar vinna fler konflikter direkt ute på arbetsplatserna, säger Rasmus Hästbacka.
Rättelse: I en tidigare version av texten stod att anställda tvingats jobba uppåt 200 procent, något som inte bekräftas i den aktuella domen. Det fanns också uppgifter om att företrädare för företaget påstått sig ha kontakter med maffian, något som vi inte har kunnat verifiera. Arbetaren beklagar felaktigheterna.
Studentprotester mot Italiens premiärminister Giorgia Meloni i Turin i oktober 2023 slås ner av polis. Med ett nytt lagförslag ska den här typen av studentmanifestationer kriminaliseras. Foto: Marco Alpozzi/TT
Italien vill kriminalisera arbetarprotester och civil olydnad
I helgen gick tusentals italienare ut på gatorna i städer som Bologna, Milano, Neapel och Rom i protest mot regeringens försök att driva igenom en hårt kritiserad ”säkerhetslag”. En lag som hotar både rätten till organisering och fredliga protester.
Den italienska regeringen med premiärminister Giorgia Meloni i spetsen försöker driva igenom en ny ”säkerhetslag” i parlamentet. I helgen anordnade därför nätverket ”Nej till säkerhetslagen” nya protester i flera stora städer runtom i landet. Liknande demonstrationer hölls både förra hösten och i slutet av 2024.
Vänsterfacket Cgil beskriver lagförslaget som ”frihetsdödande och antidemokratiskt” och kräver att regeringen drar tillbaka förslaget.
Den nya lagen som i september 2024 röstades igenom i deputeradekammaren – en av två kamrar i det italienska parlamentet- står nu inför diskussion i senaten. Lagförslaget, som bland annat facken och människorättsorganisationer menar, hotar både organisations- och strejkrätten samt innebär ett hot mot yttrandefriheten.
Fängelsestraff för civil olydnad
En varslad industriarbetare som demonstrerar riskerar upp till två års fängelse med de nya så kallade ”säkerhetslagarna”. Studenter som manifesterar eller ockuperar ett utrymme på universitetsområdet likaså.
Civil olydnad och aktivism ska inte heller längre få förekomma. En miljöaktivist som blockerar en väg eller försöker stoppa en infrastrukturprojekt riskerar också att bli inlåst i upp till två år. Migranter och dömda ska inte få protestera alls. Inte ens delta i passiva protester mot auktoriteter eller representanter för myndigheterna.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch varnar för att lagförslaget hotar grundläggande fri- och rättigheter. Människorättsorganet OSCE, Office for Democratic Institutions and Human Rights, varnar för att delar av lagförslaget “har potential att undergräva de grundläggande principerna för straffrätt och rättsstatsprincipen”. Detta medan Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter har uttryckt oro över en överhängande risk för “godtycklig och oproportionerlig” tillämpning av lagen på ett sätt som skulle inskränka rätten till fredliga protester.
Dessutom har åtta av FN:s särskilda rapportörer i två olika kommunikéer till den italienska regeringen sagt sitt. Bland annat har de understrukit hur olika artiklar i lagförslaget skulle bryta mot flera av Italiens åtaganden enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Medan FN:s särskilda rapportör för bostads- och fattigdomsfrågor menar att lagen skulle innebära brott mot den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
”Ja till strejkrätt, nej till regeringens ”säkerhetslag” står det på en av skyltarna under en facklig demonstration mot Italiens nya säkerhetslag i november 2024. Foto: Gregorio Borgia
Kriminalisera oliktänkande
Facken vänder sig starkt mot regeringens försök att kriminalisera oliktänkande. Att kriminalisera åsikter och uttryck för socialt missnöje är en farlig väg att gå, menar Cgil:s generalsekreterare Maurizio Landini.
Facken understryker att säkerhet handlar om att bedriva politik som gör att människor kan ta sig ur fattigdom – ett fenomen som breder ut sig i landet – prekariat och en situation med osäkra anställningar. Samt se till att människor har råd med det allra nödvändigaste. Just nu är elen i landet den dyraste i Europa. Och förra året dog över tusen personer på jobbet.
Facken och människorättsorganisationerna uppmanar nu därför senaten, en av de två kamrarna i det italienska parlamentet, att ta varningssignalerna från dem på allvar och stoppa lagen.
Amalthea Frantz, chefredaktör för Arbetaren, om behovet av kritiska medier och pålitlig nyhetsförmedling. Foto: Fredrik Sandberg / TT , Montage: Arbetaren
Amalthea Frantz: Ingen kommer att tacka de medier som idkar självcensur
Högern vill göra livet jävligare för många nu: arbetare, arbetslösa, migranter, kvinnor, transpersoner, fackföreningar och – små tidningar. Men jag tror att medierna kan, och måste, återuppfinna sig själva. I bästa fall blir de modigare. Utan statligt stöd kan vi strunta i vad staten tycker.
Högern dominerar politiken och till stor del nätet. Samtidigt är alla medier rädda för att förlora sin finansiering. Många små tidningar läggs ner. Även stora, kommersiella medier påverkas av såväl lågkonjunktur som minskat mediestöd och färre läsare.
Det stora problemet är inte att journalister blir arbetslösa. Det är att samtiden är i desperat behov av kritiska medier, av vinklar och analyser som till exempel ifrågasätter hela grunden för löneslaveriet.
Lika stort är behovet av pålitlig nyhetsförmedling, bortom klickjakten. Hade inte Arbetaren funnits hade sannolikt ingen tidning skrivit om den tredje största strejken i Sverige år 2024 – syndikalisterna på Medicarrier.
Fokus på rätt strider
Värst är läget för små tidningar vars existens länge har varit helt beroende av statligt stöd. Jag tillträder nu som chefredaktör för en sådan tidning.
Trots läget är jag hoppfull och stolt. Och dessutom orädd för mer polarisering av debatten. Det vi tillsammans måste göra är att fokusera pårätt områden, de relevanta striderna. Och då kan vi inte förlita oss på några pengar från staten, politiken eller näringslivet.
Det är egentligen inget nytt. Den tidiga arbetarrörelsen visste vikten av att skapa egna tidningar. Anarkister, antifascister, befrielserörelser och andra har fortsatt att hitta egna informationsvägar, från pirattryckta nyhetsblad till ideellt drivna sajter.
Högerns vansinnigt svartvita världsbild har dock funkat bra att sprida på nätet, hur förljugen den än är. Sverigedemokraterna förväntar sig till exempel att deras arbetarväljare ska svälja en ganska klassisk borgerlig ekonomisk politik.
Det här är heller inget nytt, men värt att upprepa: Kapitalet och dess företrädare härskar genom att splittra. Bokstavligen. ”Arbetare” mot ”invandrare”. ”Skattebetalare” mot ”bidragstagare”. Som om man inte kan tillhöra flera av kategorierna, eller allihop, samtidigt eller under olika perioder av livet.
Det är där vi måste visa på de verkliga motpolerna: De som kan berika sig på det rådande samhällssystemet och de som inte kan det.
Många måste stötta varandra
Vi är många som kommer att behöva stötta varandra den kommande tiden. Med ”vi” menar jag allt från anställda i allmänhet, papperslösa och kulturutövare till fackföreningar och icke-kommersiella medier. Vi har en sak gemensam: Sveriges regering vill att vi ska få sämre villkor och färre rättigheter.
Visst, många av försämringarna började redan under förra regeringen. Och självklart behöver vi stötta varandra långt över nationsgränserna också. Men problemen har snabbt blivit påtagliga när smilande moderater leker landsfäder tillsammans med sverigedemokrater. För de borgerliga partierna är det ideologiskt motiverat att jaga såväl arbetslösa som arbetare, att hålla nere fackföreningar och göra sig av med kritiska medier.
Just därför önskar jag att de små medierna på något sätt skulle ge sig fan på att stå starka tillsammans. I stället för att bara konkurrera – det är ju det högern vill, att vi ska vara varandras undergång.
Vi behöver bråkiga medier
Som Arbetarens medarbetare Toivo Jokkala och Per-Anders Svärd nyligen skrev apropå egna medier, så har högerpartiernas upprepade försök att strypa anslagen till public service lett till ”ett klimat av försiktighet och självcensur”. Detsamma måste nu sägas gälla förändringarna av mediestödet.
I det nya systemet är tidningarna utlämnade åt totalt godtycke, som är svårt att inte tolka politiskt. Vissa får, andra inte. En del tidningar, som Arbetaren, har fått ett lägre så kallat övergångsstöd som måste sökas om varje år, men ändå snart trappas ner till noll.
Det är ingen slump att protesterna uteblivit från de stora tidningarna, även från dem som själva har blivit av med stöd. De hoppas bli belönade senare om de inte bråkar nu.
Å andra sidan var det gamla presstödet knappast perfekt. Kraven kunde hämma tidningarna. Till exempel fick de inte skriva mer än X procent texter om vissa ämnen och de skulle förhålla sig till väldigt exakta teckenmängder och prenumerantantal.
Kanske verkar det motsägelsefullt, men jag tror på att medierna kan återuppfinna sig själva nu. Bli modigare. Större delen av medie-Sverige har redan drabbats av minskade eller indragna stöd, hur mycket de än försökte anpassa sig till politiken.
En demokrati ska tåla bråkiga medier. Och är demokratin på väg att monteras ner, så behövs sådana medier bara ännu mer. I framtiden kommer ingen att tacka dem som idkade självcensur.
Byggnads har lyckats kämpa sig till ett av Sveriges bästa kollektivavtal och säkrat en hög avtalstäckning i en bransch med oerhört stora pengaflöden. Det gör det häpnadsväckande lukrativt för kriminella att fuska med just kollektivavtal, skriver Emil Boss.
I dag förhandlade jag med ett Stockholmsbaserat byggbolag som haft kollektivavtal. Arbetskraften har hämtats från Litauen och inhysts i små hemmasnickrade bås i bolagsägarens sommarstuga. Hyran har betalats till ägaren personligen i en ”helt privat hyresuppgörelse”.
Från detta boende har byggarna sedan skickats ut till byggen i Strängnäs, Norrköping och andra städer, utan traktamente. Det enda som har betalats ut, vilket syns på lönespecifikationerna år för år, är ren timlön.
Lön timme för timme
237 timmars arbete ena månaden, 229 timmars arbete andra månaden, 219 timmar tredje månaden och så vidare. Som en jämförelse innebär 240 timmar att du arbetar åtta timmar om dagen varje dag hela månaden.
Vissa perioder har bolaget saknat arbete. Då har de anställda blivit tillsagda att sitta hemma utan lön och vänta. Detta bolag bygger bland annat i Barkarbystaden och på andra stora projekt där det krävs kollektivavtal för att få komma in.
Låt oss räkna lite. På en anställd som arbetar i snitt 40 övertidstimmar i månaden, men luras på kollektivavtalets övertidsersättning, sparar bolaget på ett år säg 90 000 kronor. Utebliven ATF (arbetstidsförkortning) och helglön blir sammanlagt över 20 000 kronor. Uteblivet traktamente för ett halvt års arbete i andra städer blir cirka 40 000 kronor. Utebliven semesterersättning blir cirka 50 000 kronor.
Med bara tio anställda, ett ganska litet bolag, ger detta räkneexempel två miljoner kronor om året i framfuskade sänkta personalkostnader. Ovanpå detta får bolagsägaren in de ”helt privata” hyresintäkterna.
Arbetskraften blir (alldeles otillåtet) flexibel, arbetar obegränsat med övertid, skickas lite varsomhelst för att arbeta, tvingas att sitta hemma utan lön när det passar bolaget. Hur ska någonsin ett seriöst byggbolag kunna konkurrera med detta?
Stora pengaflöden i byggbranschen
Uppdragsgivarna betalar oftast bra för snickare, plattsättare och håltagare som omfattas av kollektivavtal. Pengaflödena i byggbranschen är i en storleksordning som städbolag och vårdbolag bara kan drömma om.
Detta drar naturligtvis till sig människor intresserade av snabba cash. Nyligen dömdes en bygg-vd till sex månaders fängelse för övergrepp i rättssak. Bakgrunden var att syndikalister hade krävt ut lön och försvarat Byggavtalet för ett tjugotal av bolagets anställda golvläggare och plattsättare från Nicaragua och Uzbekistan.
Bolaget åkte i denna process ut från allmännyttan och, som det tycks, från hela Stockholmsområdet. Några av fallen hamnade i domstol och på själva trappan till Arbetsdomstolen hotade bygg-vd:n fackets ombud grovt för att försöka få ombudet att lägga ner rättsprocessen.
Kollektivavtalen – redskap för kriminella
Om byggbranschen inte lyckas reglera sig själv, om branschen inte lyckas med att få bort några tusen arbetslivskriminella bolag, så riskerar de bolag som struntar i avtalet att konkurrera ut de som följer det. Redan nu ser vi hur kollektivavtalen har blivit ett redskap för kriminella, en sorts substanslös certifiering som öppnar grindarna till de stora pengarna. Det är ett problem för hela samhället.
Därför är det oerhört bra att Byggnads och Sveriges byggindustrier nyligen har inrättat Svensk byggkontroll som jagar fuskare. Det är också oerhört bra att Solidariska byggare städar upp branschen underifrån genom att försvara byggavtalet för tusentals migrantarbetare.
Så här kan det låta när jag som facklig förhandlare försöker få ett byggbolag med kollektivavtal till en vanlig MBL-förhandling:
Ägaren: – Why are you sneaking around my office?
Jag: – That is not me. That is the ”auktoriserad delgivningsman”.
Ägaren: – Then he is your colleague. You are going to stay out of my office!
Jag: – Delgivning is a service used for sending juridical documents to people who are very hard to reach.
Ägaren: – Listen to me now. I will never ever come to a negotiation. And I will never ever in my life pay anything. How would you feel if I came to your place? You know what? I am going to send a guy to visit you. Let’s see how you feel about that!
Upp med handen alla som vill att våra sjukhus och bostäder byggs av sådana bolag.
