Under första halvan av 2020 tvingades 9,8 miljoner människor att lämna sina hem på grund av väder- och klimatrelaterade händelser, enligt The Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC). Majoriteten av dessa händelser var översvämningar och stormar. För jämförelse: 4,8 miljoner tvingades under samma tidsperiod till internflykt på grund av konflikter och våld.
Översvämningar och stormar är bara några exempel på händelser som, enligt IPCC, påverkas av klimatförändringarna. Både genom intensifiering och frekvens.
Trots detta är det en typ av migration det talas väldigt lite om. Och det är personer som i många fall saknar de fundamentala rättigheter som omfattar andra typer av flyktingar.
Innan den tillfälliga asyllagen togs i bruk i juli 2016 hade Sverige en klausul i lagen som i en internationell kontext var ganska ovanlig – nämligen att man kunde få asyl om man ansågs som ”övrigt skyddsbehövande”. En grupp som bland annat innefattar personer som ”inte kan återvända till sitt hemland på grund av miljökatastrof”.
Enkelt förklarat: Sverige hade en lag som gjorde det möjligt för människor, som tvingats på flykt på grund av väder- och klimatrelaterade händelser. Men i och med den tillfälliga asyllagen försvann möjligheten. Och i de turbulenta diskussionerna som nu pågår gällande en ny migrationspolitik är det en punkt som försvunnit ur rampljuset. Och ser ut att vara borta.
Att en människa som förlorat sitt hem och försörjning i krig har skäl att söka asyl tycker många är självklart. Men när det handlar om en person som förlorat sitt hem och försörjning på grund av en händelse relaterad till klimatförändringarna är det annorlunda.
Det stämmer att den här delen av lagen bara har använts i en mycket begränsad utsträckning – men är det skäl att ta bort den för att anpassa sig till EU:s migrationspolitik, som Socialdemokraterna beskriver det?
Att en människa som förlorat sitt hem och försörjning i krig har skäl att söka asyl tycker många är självklart. Men när det handlar om en person som förlorat sitt hem och försörjning på grund av en händelse relaterad till klimatförändringarna är det annorlunda. Även om de två vitt skilda orsakerna så har de åtminstone oss människor gemensamt. Inte minst är vi – som kanske själva är minst drabbade – en stor del av orsaken.
Under första halvan av 2020 tvingades 89 000 människor i det hårt krigsdrabbade Jemen till internflykt på grund av strider och våld. I samma land tvingades 66 000 människor på flykt på grund av väder- och klimatrelaterade händelser. Det är inte menat som en jämförelse om vilka som har det värst – utan som att sätta dessa två skilda händelser i samma kontext.
Ett hinder som ofta tas upp när det handlar om ”klimatflykt” gäller kausalitet. Ett problem som blir allt mer komplext ju närmare man tittar på frågan, då ett problem sällan kommer ensamt. Personer som flyr på grund av snabba enskilda händelser – tänk en orkan – är enklare att definiera som ”klimatmigranter” än en person som tvingas på flykt av ett betydligt långsammare skeende – exempelvis havsnivåhöjning. Eller personer som tvingas att lämna sitt hem då den nya verkligheten gjort det omöjligt att bo kvar på grund av exempelvis resursbrister eller resursförändringar.
En stor del av världens migrationspolitik har tajt förankring till FN:s flyktingkonvention om vem som är en flykting. Konventionen är från 1951 med ett tillägg 1967. Konventionen innefattar varken väder, klimat eller naturkatastrof som orsak till att vara flykting. Dock kom i våras ett intressant inlägg från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, efter att en man från Kiribati vägrades asylprövning i Nya Zeeland.
De gick då ut med att personer som flyr sitt land på grund av klimatförändringar har rätt att få sina asylansökan prövad. Det handlar dock om länder som riskerar att helt försvinna, och kommer därmed inte ha så stor reell inverkan på den stora mängd människor som flyr av dessa skäl.
Migration på grund av klimatrelaterade händelser pågår i dag, och lite pekar mot att det kommer att avta. Och när det de flesta delar i vårt samhälle både talar om minska och att anpassa sig till klimatförändringarna, så ser det inom migrationspolitiken annorlunda ut.
Tar inte Sverige ansvar för klimatmigranter, vem gör det då?
Läs mer här om hur klimatförändringarna tvingar människor till migration i Bangladesh och Iran.
