Med hjälp av avancerad ansiktsigenkänning och hundratusentals kameror kan ryska myndigheter idag spåra medborgarna i realtid. Men tack vare korruption är det inte enbart staten som kan ta reda på hur folk rör sig. På svarta marknaden erbjuds tillgång till systemet för så lite som några tusen kronor.
Statlig övervakning är en del av vardagen i Ryssland. President Putin började sin karriär inom KGB; på 90-talet var han chef för dess arvtagare FSB. Under hans 20 år vid makten har staten kontinuerligt utökad sin kapacitet att övervaka medborgarna. Inom projektet ”trygga staden” har man sedan några år tillbaka satsat särskilt på att utveckla övervakningen av den urbana miljön.
En nyckelteknologi i detta är kameraövervakning med automatisk ansiktsigenkänning. Systemet lanserades strax inför fotbolls VM 2018. Dess exakta omfattning är inte helt känd, men bara i Moskva skryter myndigheterna med att man har 178 000 kameror som vakter över gator, skolor, kollektivtrafiken husingång och innergårdar. Systemet är utrustat med algoritmer som i realtid kan analysera, känna igen och spåra enskilda ansikten, samt stämma av sin data med existerande biometriska databaser över exempelvis efterlysta personer.
Teknikutvecklingen går fort, och redan nu talas det om att kunna identifiera människor utifrån exempelvis deras gångstil.
Daria Kozlova, medlem i konst- och folkbildningsprojektet Följ efter.
Studenterna Dana Stepanova och Daria Kozlova, som Arbetaren mötte via videolänk, delar inte myndigheternas entusiasm över utvecklingen. Både är med i det aktivistiska konst- och folkbildningsprojektet Följ efter, som genom olika arrangemang och aktioner försökt skapa debatt kring systemet.
– Vår kritik handlar bland annat om bristen på transparens, att medborgarna övervakas utan att inte ens får veta hur exakt det går till och vem som har tillgång till systemet, förklarar Dana Stepanova.
I en av aktionerna, som i februari ledde till att flera medverkande blev anhållna av polisen, rörde sig deltagarna i offentligheten med bisarrt geometriskt smink som skulle försvåra för algoritmerna att läsa av deras ansikten. Medan sminkaktionen lyckades väcka uppmärksamhet vill gruppen inte att det misstolkas som någon egentlig utväg.
– Det var mest en symbolisk gest för att väcka tankar, snarare än något verkligt skydd. Teknikutvecklingen går fort, och redan nu talas det om att kunna identifiera människor utifrån exempelvis deras gångstil, berättar Daria Kozlova.
Enligt rapporter har flera ryska regioner, inklusive Moskva, tagit pandemin som ett tillfälle att ytterligare bygga ut systemet. Under våren lagfördes hundratals Moskvabor för att ha brutit mot corona-restriktioner, efter att deras rörelser avslöjades genom ansiktsigenkänning.
Juristen Damir Gainutdinov, som befattat sig med ämnet, har anmärkt att detta sköna nya Ryssland liknar en “symbios mellan kapitalet och sovjet”, där företag ser lönsamheten i övervakningsbranschen medan makthavarna är vana att se ökad kontroll som lösningen på alla problem. Enligt honom och andra kritiker verkar däremot ingendera av parterna särskilt mån om att värna medborgarnas integritet.
På den kapitalistiska sidan av denna symbios finns till exempel NtechLab. Startupbolaget blev ökänd 2016 när de lanserade appen FaceFind. Utifrån en enda porträttbild, exempelvis tagen på tunnelbanan, kunde tjänsten hitta den avbildades konto hos det ryska sociala nätverket VK.
Att denna ofrivilliga avanonymisering, som genast blev ett verktyg för att trakassera kvinnor, kunde medföra etiska problem, var inget större bekymmer för grundarna. I januari 2020 tecknade företaget kontrakt på motsvarande 32 miljoner kronor för att sköta Moskvas ansiktsigenkänningsystem.
Det är ingen som kontrollerar hur och vilka som får tillgång till systemet.
Sarkis Darbinjan, chefsjurist på RosKomSvoboda
Men systemet har blivit en del av den postsovjetiska ryska kapitalismen i flera avseenden. Till exempel uppger Moskvas motsvarighet till kronofogden att de använder teknologin för att mer effektivt kunna jaga skuldsatta. Samtidigt har det uppstått en livlig svart marknad där övervakningen själv står till salu för samtliga som är beredda att betala.
Anna Kuznetsova fick betala motsvarande drygt 2000 kronor för att spåra en persons rörelser under en månads tid. Hon är volontär hos RosKomSvoboda, en NGO:s som kämpar för digitala fri- och rättigheter i Ryssland, och målet för övervakningen hon köpte var hon själv. Resultatet blev en rapport på 27 sidor som visar vid vilka adresser hon hade varit vid olika tidpunkter.
För organisationens chefsjurist Sarkis Darbinjan är det belägg på hur nonchalant övervakningsmaskineriet sköts av myndigheterna.
– Det är ingen som kontrollerar hur och vilka som får tillgång till systemet. Till följd av vårt avslöjande har man gripit två lägre tjänstemän och hävdar nu att problemet är löst. Men vårt syfte var inte att hitta enskilda brottslingar utan att påvisa systemfelet, berättar han för Arbetaren i telefon.
Att denna typ av olaglig datahandel förekommer i stor skala är en öppen hemlighet. På ryska dark web erbjuds bland annat möjligheten att köpa sig direkt tillgång till hela systemets kameraflöden i realtid under en vald tidsperiod. Även läckta databaser ur trafikpolisen och inrikesministeriet har funnits till salu, liksom persondata från olika privata aktörer.
RosKomSvoboda har stämt polismyndigheten i Moskva och kräver ett stopp på användandet av ansiktsigenkänningsteknologin tills dess att en oberoende tillsynsmyndighet som värnar integritetsproblematiken har inrättats, och ett tydligt regelverk fastslagits i lagen för hur och på vilka grunder systemet får användas. Frågan ska tas upp i rätten i början av december. Enligt Sarkis Darbinjan finns det tecken på att deras arbete har haft viss effekt.
– Staden kommer att upphandla ett säkerhetssystem som ska göra det svårare för korrumperade tjänstemän att missbruka övervakningssystemet i eget syfte. Även om man kan tycka att det är märkligt att det inte har funnits hittills, är det kanske ett steg i rätt riktning, säger han.
En förklaring till att myndigheterna gör ansträngningar att strypa den svarta handeln med övervakningsdata kan finnas i faktumet att det inte enbart är vanliga medborgare, utan till och med statens egna intressen som hotas. Researchgruppen Bellingcat har tidigare använt sig av läckta uppgifter ur trafikregistret för att koppla männen som misstänks ha förgiftat den ryska ex-agenten Sergej Skripal i Storbritannien 2018 till militära underrättelsetjänsten GRU. I grannlandet Belarus har oppositionella använt sig av ansiktsigenkänning för att matcha kravallpoliser som filmats när de misshandlade demonstranter med uppgifter ur läckta databaser och sociala medier, för att avslöja deras identiteter och hemadresser.
Att grävande journalister, eller för den delen utländska säkerhetstjänster, i nuläget skulle kunna köpa spårning i realtid av exempelvis en misstänkt rysk agent för att kartlägga dennes vardag i Moskva är gissningsvis inget den ryska staten uppskattar.
Men även om det korruptionsmässiga missbruket av övervakningsystemet upphörde, skulle det dock knappast förhindra att myndigheterna missbrukar infrastrukturen i politiskt syfte. Redan idag finns det kameror vid varenda en av de provisoriska metalldetektorerna som numera alltid måste passeras på väg till en tillstångsgiven demonstration i Ryssland.
– Problematiken med massövervakningen skulle ju såklart kvarstå, konstaterar Sarkis Darbinjan.