”Felaktiga definitioner av antisemitism är såklart också intressanta för oss vars liv definieras av antisemitism. När resurser tas från att skydda oss mot verkliga hot till att angripa propalestinska grupper är det ett problem för oss. Dessutom driver det oss isär.” Isak Gerson om en definition av antisemitism som vinner mark och allt mer börjar användas som ett vapen i händerna på högern.
Sionism innebär olika saker för olika människor, som med många ord och ideologier. Men den vanligaste definitionen är strävan efter etablerandet av ett judiskt land, en sorts judisk nationalism. Sionism och antisionism har också blivit ett slagfält för andra politiska kamper. Antisemiter använder ofta antisionism eller kritik mot den israeliska staten för att dölja sin antisemitiska retorik. Till och med bland nazister kan man regelbundet höra en klagosång över plågade palestinier – en grupp de i andra fall önskar det värsta. För antirasistiska rörelser bör det vara självklart att skärskåda och bemöta antisemitism oavsett hur illa dolt det är.
Men det finns också en politisk kamp för att omdefiniera antisionism och israelkritik som, per se, antisemitism. I både USA och Storbritannien har International Holocaust Remembrance Alliance definition av antisemitism används systematiskt av den i regel icke-judiska högern som ett vapen för att tysta motståndare och för att försvara respektive stats ursäktande och bidragande politik till den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza.
Hur? Definitionen i sig är knappast särskilt kontroversiell, men med definitionen kommer elva exempel, varav sju handlar om Israel, varav fyra handlar enbart om Israel och inte om judar i övrigt. I exempel 7 nämns till exempel att förneka Israels rätt att existera (vilket blir svårt för anarkister som i regel inte erkänner något lands ”rätt att existera”) och att kalla den israeliska staten för ett ”rasistiskt projekt” (något som regelbundet görs om bland annat just USA och Storbritannien). Definitionen har antagits av flera länder, bland annat Sverige, och på vissa håll mötts av kritik. När Frankrike antog definitionen skrev 127 judiska akademiker ett protestbrev.
Antisemitism vävs ofta in i antisionistisk retorik, särskilt i fallen som listas i IHRA:s exempel. Men om man sammanblandar de två och antar att antisionism eller kritik mot den israeliska staten är antisemitiskt i sig omöjliggör man politisk diskussion.
Dels försöker högern och proisraeliska organisationer etablera bilden av att kritik mot eller ovilja att anta definitionen i sig är antisemitiskt. Det var ett av de skäl som regelbundet användes för att kalla Corbyn antisemit. Så sent som den femte januari använde den israeliske diplomaten i Kanada definitionen för att kritisera en parlamentsledamot som delat artiklar från Guardian och Washington Post som kritiserade Israels ovilja att vaccinera palestinier på ockuperade områden, i strid med Genevekonventionen. Dels försöker de, när definitionen väl är antagen, att få sina motståndare fällda med väldigt strikta tolkningar av definitionen. Anklagelser om antisionism (som omtolkas till antisemitism) har redan under en tid varit ett vapen i händerna på den amerikanska högern mot framför allt svarta politiker, så IHRA-definitionen spelar dem rakt i händerna.
Varför högern hellre tar sina strider med motståndare juridiskt än politiskt, i sann Lawfare-anda, får stå för dem, men de har inte alla med sig. Antisemitism vävs ofta in i antisionistisk retorik, särskilt i fallen som listas i IHRA:s exempel. Men om man sammanblandar de två och antar att antisionism eller kritik mot den israeliska staten är antisemitiskt i sig omöjliggör man politisk diskussion.
Tycker man inte att en stat är rasistisk går det att argumentera om. Förutom en stor mängd rättighetsföreningar, akademiker och universitet har även den ledande författaren av definitionen, Kenneth Stern, gått ut offentligt och kritiserat att länder och offentliga institutioner antar definition med exemplen. Han menar att den aldrig var tänkt att användas juridiskt, utan bara statistiskt. Han ger följande exempel på problemet med definitionen:
”Föreställ dig om Black Lives Matter sade att det viktigaste den nya administrationen kunde göra för att åtgärda systematisk rasism var att anta en definition av rasism, och att denna definition inkluderade exempel som att motsätta sig kvotering. Motstånd mot kvotering är ibland rasistiskt, men ibland inte. Debatten om systematisk rasism skulle förändras till en yttrandefrihetsdebatt, och de med en vettig kritik mot kvotering skulle rätteligen bli upprörda över att stämplas som rasister. Denna yttrandefrihets/censurdebatt skulle bli fokus för debatten – i stället för fängelsereformer, ojämlik sjukvård, polisens arbete och mycket annat. Att ha en skinande ny regel som syftar till att hindra folk att uttrycka sig är inte bara konstitutionellt suspekt, det är ett svart hål som suger upp uppmärksamheten från frågor som är mycket mer akuta.” (reds översättning)
Förespråkandet av en binationell stat istället för dagens två kommer, till exempel, bli svårt att förespråka utan att träffas av definitionen.
Om den vävs in i lagstiftning, vilket den redan börjat göras, är det bara en tidsfråga innan sociala medieföretag kommer tvingas använda den. Facebook har hårt pressats att anta definitionen men har hittills vägrat att göra det. När det blir svårare att fritt sprida information om palestiniers situation och den israeliska statens överträdelser och brott är det inte bara ett problem för palestiniers situation, det är också en grogrund för antisemitiska konspirationsteorier.
Att sociala medieföretag tvingas moderera bort trakasserier och tydlig rasism är bra, och bör ha stort stöd hos folket i stort, men när de börjar ta bort länkar från vanlig politisk debatt blir det grumligare. De som idag tror att en internationell judisk konspiration styr världspolitiken kommer nog inte att lugna ner sig när företag som Facebook tvingas systematiskt plocka ner antisionistiska och Israelkritiska texter och länkar. För att inte tala om hur skadligt det är för fredsprocessen att behöva låsa sig vid en specifik lösning för att andra dömts ut som ”antisionistiska”. Förespråkandet av en binationell stat istället för dagens två kommer, till exempel, bli svårt att förespråka utan att träffas av definitionen.
Förväxlingen mellan antisemitism och antisionism kommer alltså, ofrånkomligen, att användas särskilt mot judiska, utöver palestinska, aktivister.
Och vad är det att använda ”dubbla standarder” gentemot den israeliska staten, som är ett annat av exemplen tillhörande definitionen? Att exilpalestinier och judar, som ofta har familj eller vänner som berörs direkt av konflikten, har ett särskilt intresse i konflikten är särskilt intresserade av sanktioner, är det ”dubbla standarder”? Förväxlingen mellan antisemitism och antisionism kommer alltså, ofrånkomligen, att användas särskilt mot judiska, utöver palestinska, aktivister. Vi har redan sett flera antisionistiska judiska medlemmar uteslutas ur brittiska Labour Party. Enligt Jewish Voice for Labours (en förening för judiska Labour-medlemmar) ordförande har minst 25 av deras medlemmar utretts för antisemitism.
Eftersom den israeliska staten menar sig tala för oss, är det naturligt att många av oss är engagerade i landets framtid, både som försvarare och kritiker av den israeliska staten. Och om man samtidigt som man engagerar sig i exilpalestiniers rätt att återvända också strider för ökad samisk eller kurdisk rätt till makt över sin mark, är man okej då? Finns det en dispens man kan söka? Jag skulle tro att ens facebookposter blir lika bortplockade, och att man löper lika stor risk att hängas ut som antisemit.
Felaktiga definitioner av antisemitism är såklart också intressanta för oss, eftersom antisemitism är något som definierar våra liv. När resurser tas från att skydda oss mot verkliga hot till att angripa propalestinska grupper är det ett problem för oss. Dessutom driver det oss isär. Vi har som förföljt folk gemensamma intressen med andra förföljda, vare sig det är hbtq-personer, politiska flyktingar eller andra etniska minoriteter. De som vill omdefiniera antisemitism riskerar också att slå in en kil mellan oss och våra allierade i kampen mot fascism och vitmaktideologier.
