Den 29 januari invigs Göteborgs filmfestival, i år blir den digital och utmanar den gamla sanningen att film är bäst på bio. Dessutom har det ju fördelen att man inte behöver resa, utan att filmälskare i hela landet kan samlas tillsammans för att se nyskapande och/eller klassiskt maffiga filmer med nya historier. Fokus för i år är också sociala distanser.
Invigningsfilmen blir i år Tove, om den finska konstnären Tove Jansson, för de flesta känd som skaparen av Muminfigurerna, men som också fick kämpa för att leva ett rikt och utmanande liv som konstnär. Filmen deltar också bland de åtta i tävlingen Nordic Competition, tillsammans med bland andra redan uppmärksammande Pleasure, av Ninja Thyberg, som utspelar sig i Kaliforniens porrindustri, där både övergreppskultur och en ”absurd vardaglighet” gestaltas genom huvudrollen Bellas ögon. En annan intressant film i den tävlingen är Magnus von Horns Sweat, där instagramstjärnan Sylwia kämpar för att hålla uppe en framgångsrik fasad som inte stämmer med verkligheten.
I Nordic Documentary Competition finns flera filmer att se fram emot, som Firouzeh Khisrovanis Radiograph of a Family, om hur religiösa och politiska motsättningar sliter i en iransk familj i exil och sedan tillbaka i Iran. Nahid Perssons Be my voice berättar om hur den iranska aktivisten Masid Alinejads hijad-uppror inspirerat kvinnor i landet och fått regimen att ta i med hårdhandskarna mot kvinnors krav på personlig frihet; och Anna Hildurs A song called hate följer det isländska bidraget i Eurovisionschlagerfestivalens final i Israel där den politiskt engagerade gruppen Hatari känner kraven på att positionera sig kring landets ockupationspolitik när de nu står inför världens blickar.
En film att se fram emot i sektionen Voyage – Filmiska resor till nära och fjärran, är Julia van Heinz spelfilm And tomorrow the entire world, om den unga Luisa som hamnar i ett antifascistiskt kollektiv, och på allvar tvingas fundera över vilket våld som är berättigat för att stoppa en framryckande fascism. Ryska Kamrater handlar om Ljudmila, sovjetisk krigsveteran och partifunktionär i 1960-talets Sovjetunionen som börjar tvivla på sin trosvisshet när hon under en strejk bevittnar hur obeväpnade arbetare skjuts ned av militären och utsända från KGB. Regissören Andrei Konchalevsky berättar om sin föräldrageneration som de goda, lydiga kommunisterna som sveks av staten.
29 januari till 8 februari läggs filmer ut dagligen och kan normalt ses under ett dygn hemma i soffan. Som vanligt kommer det också att bli regissörsbesök och andra evenemang. Varje dag kommer också Göteborg Film Festival podcast att sända festivalnyheter och intervjuer, podden startar redan den 12 januari.
