Det afghanska folket hade stora förhoppningar om att kriget skulle få ett slut när fredsförhandlingarna mellan regeringen och talibanerna inleddes i Doha i september. Nu är många i stället besvikna eftersom resultaten hittills har uteblivit och våldet snarare har förvärrats. Det skriver Magdalena Kirchner som är chef för tyska Friedrich Ebert-stiftelsens kontor i Kabul i denna kommentar.
Talibanerna har vägrat gått med på någon vapenvila under de pågående samtalen. Samtidigt har det fortsatta tillbakadragandet av internationella trupper från landet uppmuntrat dem att utöka sina militära påtryckningar. Under de fyra första veckorna av fredsförhandlingar utförde talibanerna attacker i 24 av Afghanistans 34 provinser, mot såväl militära som civila mål.
Enligt FN hade det inte genomförts fler våldsdåd under en månads tid sedan 2007 än under oktober förra året.
Medan landets regering vill framstå som en garant för de framsteg som uppnåtts sedan 2001 så undermineras dess legitimitet av den rådande utvecklingen.
Det fortsatta våldet har även drabbat huvudstaden Kabul, där brutala attacker har genomförts de senaste månaderna, inklusive våldsdåd från Islamiska staten. Flera av måltavlorna har varit civila.
Under förra året förlorade minst tio afghanska journalister sina liv och nästan dagligen genomförs attacker och mordförsök mot representanter för det civila samhället, myndighetsföreträdare och oppositionella.
Vissa bedömare drar jämförelser med inbördeskriget under 1990-talet medan andra betonar att gränserna mellan politiskt våld och organiserad brottslighet blivit allt mer otydliga.
Medan landets regering vill framstå som en garant för de framsteg som uppnåtts sedan 2001 så undermineras dess legitimitet av den rådande utvecklingen. För regeringens internationella partners framstår det som att det inte finns något annat alternativ än att stötta processen i Doha, för att undvika ett totalt politiskt sammanbrott.
I en opinionsundersökning som genomfördes 2019 framgick det att 85 procent av de tillfrågade inte kände någon sympati för talibanernas våldsmetoder. Samtidigt uppgav över hälften av de svarande att talibanerna borde ingå i landets regering. Även flera regionala aktörer har visat en liknande pragmatism.
Talibanerna har hållit möten med högt uppsatta internationella representanter, vars medverkan har signalerat aktivt engagemang i stället för isolering och utfrysning.
Samtidigt menar kritiker att ett politiskt erkännande av talibanerna riskerar att leda till att alla förhoppningar om ett Afghanistan präglat av demokrati och jämlika rättigheter går om intet, i strävandet att uppnå fred.
Den obekväma sanningen är samtidigt att demokrati och jämställdhet inte heller kommer att kunna uppnås i ett framtida Afghanistan om landet även i fortsättningen tvingas lägga tio gånger så mycket av sin budget på den nationella säkerheten som andra låginkomstländer.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.