Under januari månad har fackförbundet USB genomfört ett flertal protestaktioner utanför Amazons sorteringscenter i Rom, sedan leveransbuden började organisera sig fackligt. Foto: Julia Lindblom

Den sista milen

Leveranserna är det sista och mest kritiska steget i Amazons logistiska kedja och här räknas varenda minut. En arbetsdag kan innebära 140 stopp och en dålig recension från en kund kan göra att buden blir avstängda. Arbetaren besöker ett Rom i rusningstrafik där Amazons bud kämpar mot klockan.

Trafikljusen slår om till rött. Klockan har hunnit bli strax efter åtta på morgonen och rusningstrafiken är i full gång i utkanten av Rom. Emilio skruvar upp volymen på radion i förarsätet och kastar en bekymrad blick på skärmen till sin android-telefon. Där syns över hundra stopp utmärkta med svarta små punkter. Leveranser som han förväntas klara av inom loppet av nio timmar. Stoppen kallas ”ping” på italienskt Amazonspråk. En algoritm räknar på förhand ut hur Emilio bör köra för att ta sig den snabbaste vägen från ett stopp till ett annat. När han jobbar i utkanten av staden blir avstånden mellan stoppen extra långa, och då måste han köra fort. Om vägen spärrats av på grund av en trafikolycka kan hela arbetsdagen vara förstörd.

Bilkön som bildats vid den stora ringleden som leder in till Rom växer. Trots att den italienska huvudstaden numera präglas av en rad restriktioner till följd av pandemin ligger vägarna och gatorna långtifrån öde. E-handeln har ökat i Italien i takt med coronavirusets framfart och huvudstaden Rom är inget undantag. Allt fler kunder går med i Amazons medlemsklubb Prime, som innebär kostnadsfri frakt och utlovad leverans inom loppet av två dagar.

I Italien anlitar Amazon många mindre transportföretag för att leverera paketen, inom ramen för sitt program ”Deliverance Service Provider”, DSP. Emilio som leveransbud är alltså inte direkt anställd av Amazon, trots att han enbart levererar åt dem.

På varje företag som Amazon anlitar arbetar i genomsnitt femtiotalet förare på ofta osäkra kontrakt. Endast en mindre andel är heltidsanställningar, uppger de anställda Arbetaren pratar med. De beskriver sina anställningsvillkor som en ping pong-lek mellan företagen. Lönen för en förare som arbetar heltid ligger i genomsnitt på mellan 1 200 till 1 400 euro efter skatt. Flera leveransbud jag intervjuar är rädda för repressalier och vågar inte ställa upp med namn och bild. Det blir uppenbart att en tystnadskultur råder på de företag som levererar åt Amazon.

Förutom den vita anonyma budbilen, som ser likadan ut på alla företag, är det ändå framförallt Amazons utrustning som används i jobbet. Det externa transportföretaget tillhandahåller fordon, bensinutgifter och vid behov en arbetstelefon, men väskorna och paketen Emilio bär på varje dag är Amazons. Likaså den applikation och algoritm som styr hela hans vardag.

En vanlig arbetsdag för ett av Amazons leveransbud i Rom.
En vanlig arbetsdag för ett av Amazons leveransbud i Rom.

Applikationen som Emilio laddat ned i sin privata smartphone heter ”Amazon Flex”. Den är ursprungligen framtagen för att användas inom ett annat av företagets leveransprogram, som ännu inte lanserats i Italien. ”Amazon Flex” bygger på att egenanställda individer levererar paket under liknande gig-ekonomiska förhållanden som på Uber och Foodora. Men i Italien använder sig Amazon i huvudsak av logistikupplägget DSP, och man anlitar externa företag vars anställda kör den sista milen med Primeleveranserna.

Appen mäter exakt hur lång tid det tar för Emilio att leverera ett paket och hur många paket som ligger i budbilens lastutrymme. När appen används signalerar en GPS de exakta koordinaterna för var i staden han befinner sig. Om en kund dröjer med att hämta paketet, eller om Emilio står stilla för länge med bilen blir det problem. Då ringer företaget och frågar vad som hänt. Både Emilios arbetsgivare men också Amazon övervakar tillsammans att leveranserna går smidigt och felfritt. Om leveransen dröjer innebär det ett telefonsamtal och en omedelbar återkoppling till föraren, genom en så kallad dispatcher från företaget där Emilio är anställd.

Kvällen innan de ska arbeta får leveransbuden ett meddelande på Whatsapp eller Telegram med info om var och vilka tider de ska jobba. Det innebär att det för många blir nästintill omöjligt att planera livet i förväg.

Foto: Julia LindblomStress i depån då paketen hämtas. När det egna jobbet är gjort får man hjälpa de som kommit på efterkälken.
Foto: Julia Lindblom
Stress i depån då paketen hämtas. När det egna jobbet är gjort får man hjälpa de som kommit på efterkälken.

Prime-leveranserna med budbilarna är det sista och kanske mest kritiska steget i Amazons logistiska kedja. Först packas varorna på ett av Amazons lager, så kallade Fulfillment Centers (FC). I Rom ligger det FC:t i den närbelägna kommunen Passo Corese, men ibland har varorna forslats norrifrån ända från lagret i Piacenza.

Det är på Amazons Fulfillment Centers som paketen förses med adresser till kunderna. Därefter transporteras paketen till något av företagets sorteringscenter. I Rom ligger dessa utspridda i olika delar i stadens utkanter; i bland annat Pomezia, Margliana och Settecamini.

Paketen anländer på natten till sorteringscentret och ska vara redo för leverans tidigt morgonen därpå. På lagret sorteras de mindre paketen i stora kassar, som sedan läggs i ordning i budbilen utifrån algoritmens beräkningar. När budbilarna väl anländer till sorteringscentret i Settecamini är det därför bråttom.

Foto: Valerio NicolosiI Italien anlitar Amazon många mindre transportföretag för att leverera paketen, inom ramen för sitt program “Deliverance Service Provider”. Förarna är ofta anställda på osäkra kontrakt.
Foto: Valerio Nicolosi
I Italien anlitar Amazon många mindre transportföretag för att leverera paketen, inom ramen för sitt program “Deliverance Service Provider”. Förarna är ofta anställda på osäkra kontrakt.

Settecamini ligger inte långt från förorten Rebbibia. Här möter jag leveransbuden Daniele Paglione, 35 år, och Samuel Salvati, 48 år. De är båda aktiva i facket CGIL och har kört för Amazon i tre respektive två år.

De menar att det som främst skiljer att leverera för Amazon från andra företag är arbetstakten och de många stoppen de måste göra varje dag. På en dag under pandemin kan de behöva göra 140 stopp, vilket i genomsnitt blir ett stopp var fjärde minut. Under ett stopp kan de också behöva leverera flera enskilda paket.

Foto: Julia LindblomSamuel Salvati har kört för Amazon i två år. “När det handlar om Amazon är varje minut viktig”, säger han.
Foto: Julia Lindblom
Samuel Salvati har kört för Amazon i två år. “När det handlar om Amazon är varje minut viktig”, säger han.

– På andra företag där jag jobbat handlar det om att leverera alla varorna som ligger i budbilen. Då kunde du till och med sluta lite tidigare ibland. Men när det handlar om Amazon är varenda minut viktig. Blir du klar med dina leveranser måste du vara tillgänglig för att hjälpa andra förare, säger Samuel Salvati.

Ett annat problem är den obetalda arbetstiden som tillkommer när bilarna ska förberedas och packas.

– Först måste du hämta budbilen på en parkering minst en halvtimme innan du ska till Amazon, och om det behövs tanka den med bensin. Sedan måste du åka sorteringscentret och där lasta på paketen, vilket tar ungefär en kvart. Ändå är det först när vi kör ut från Amazons grindar vi börjar få betalt, säger Daniele Paglione. Han tycker ändå att företaget där han arbetar går att förhandla med och att man erkänner den fackliga närvaron. Han har nu ett heltidskontrakt som tillåter ledighet på helgerna.

Foto: Julia LindblomDaniele Paglione är aktiv i facket CGIL och har arbetat på Amazon i tre år. "Vi vill att Amazon höjer ersättningen på söndagar till en mer rimlig nivå", säger han.
Foto: Julia Lindblom
Daniele Paglione är aktiv i facket CGIL och har arbetat på Amazon i tre år. “Vi vill att Amazon höjer ersättningen på söndagar till en mer rimlig nivå”, säger han.

En genomsnittlig arbetsdag är för en heltidsanställd förare cirka 8 timmar och 50 minuter och där tillkommer en timmes obetald lunch, men räknar man med den obetalda arbetstiden kan arbetsdagen bli mer än en timme längre.

– I teorin har du en halvtimmes paus för lunch, men då måste du också hinna köpa maten och äta den. Om jag bara drar över tio minuter, så ringer en dispatcher till mig och frågar varför bilen står stilla, berättar Daniele Paglione.

För några veckor sedan åkte en kollega ut med 391 paket. Då kan det bli problem om du kommer till en portuppgång som saknar porttelefon, eller om det är många trappor du ska uppför.

Daniele Paglione, leveransbud

Leveransbuden har också fått mer att göra under pandemin. Daniele Paglione beskriver det som en ”konstant peak” sedan pandemins utbrott.

– För några veckor sedan åkte en kollega ut med 391 paket. Då kan det bli problem om du kommer till en portuppgång som saknar porttelefon, eller om det är många trappor du ska uppför. Om porttelefonen trasig skickar du ett foto på den till Amazon, så att de vet varför leveransen tar tid. I teorin måste vi alltid gå uppför trapporna och leverera paketen direkt till kunden. Men många förare ringer på porttelefonen och ber kunden att komma ner istället, säger Daniele Paglione.

Han berättar att facket CGIL nu försöker skapa en överenskommelse med Amazon på nationell nivå för alla förare inom ramen för det italienska kollektivavtalet för logistik och transport.

– Vi vill att Amazon höjer ersättningen på söndagar till en mer rimlig nivå och att tillägget för den obekväma arbetstiden höjs. Just nu får vi 50 procent mer betalt på söndagar, men vi vill också ha ett tillägg för den obekväma arbetstiden på 21 euro. Men det är inte lätt att göra överenskommelser med Amazon, säger Daniele Paglione.

Intill den tunga motorvägen i industriområdet Settecamini utanför Rom ligger det nybyggda sorteringscentret DLZ1. Den här kyliga torsdagsmorgonen i januari har ett tiotal drivers organiserade i fackförbundet USB, Unione Sindacale di Base, samlats för att dela ut flygblad utanför grindarna. Det är kallt i luften och Amazons lagerbyggnad smälter samman med den blygrå himlen. En efter en åker de anonyma budbilarna in genom grindarna. Bara till DLZ1 levererar flera externa mindre företag till Amazon: UnicoTras, Ecofin, Ares, Hdg, OnTime och Elpe.

Amazon etablerade sig i Rom i september 2017. Ändå tog det uppemot två år innan leveransbuden som arbetar för Amazon började organisera sig fackligt, främst i det stora facket CGIL men på senare tid också i basfacket USB. Under januari månad har USB genomfört ett flertal protestaktioner utanför Amazons sorteringscenter i Rom.

Foto: Julia LindblomLeveransbud organiserade i basfacket USB delar ut flygblad utanför grindarna till Amazons sorteringscenter DLZ1 i Settecammini utanför Rom den 14 januari 2020.
Foto: Julia Lindblom
Leveransbud organiserade i basfacket USB delar ut flygblad utanför grindarna till Amazons sorteringscenter DLZ1 i Settecammini utanför Rom den 14 januari 2020.

En av dem som deltar i aktionen är Massimo Pedretti. I två års tid har han organiserat Amazonanställda i Rom, bland annat de första lagerarbetarna på Amazons Fulfillment Center i Passo Corese. Det senaste året har han dock främst fokuserat på organiseringen av drivers.

Amazon ville göra det obligatoriskt för leveransbuden att arbeta på söndagar. Men hade vi skrivit under överenskommelsen inom ramen för detta kollektivavtal hade det förändrat villkoren för en hel bransch.

Massimo Pedretti, facklig organisatör på USB

Massimo Pedretti, som själv arbetat som chaufför inom logistikbranschen, arbetade tidigare som facklig representant för CGIL, men gick strax innan nyår över till USB tillsammans med många andra förare. Anledningen var den tidigare nämnda överenskommelsen som CGIL ville skriva under med Amazon, men som enligt honom i alltför hög grad var anpassad till arbetsköparens fördel.

– Amazon ville göra det obligatoriskt för leveransbuden att arbeta på söndagar. Men hade vi skrivit under överenskommelsen inom ramen för detta kollektivavtal hade det förändrat villkoren för en hel bransch. Då skulle alla andra transportföretag följt efter. Dessutom ville Amazon minska antalet sjukdagar i förhållande till kollektivavtalet och tillåta fler anställningar på osäkra kontrakt.

Foto: Julia LindblomMassimo Pedretti har organiserat Amazonförarna i Rom i två år.
Foto: Julia Lindblom
Massimo Pedretti har organiserat Amazonförarna i Rom i två år.

Massimo Pedretti menar att det är ett stort problem att leveransbuden inte är direkt anställda av Amazon. Han menar att den fackliga organiseringen försvåras då Amazon inte behöver förhandla direkt med facken. Dessutom skulle Amazons chaufförer ha mycket att vinna på att föra gemensamma kamper med lagerarbetarna.

– Lagerarbetarna är, såvida de inte arbetar genom bemanningsföretag som Adecco, direkt anlitade av Amazon, medan leveransbuden är anställda av underentreprenörer. Det är svårt för dem att träffa varandra under den korta tid då varorna lastas på budbilen, säger Massimo Pedretti och fortsätter:

– Amazon vill i nuläget inte erkänna USB som fackförbund, men jag tror ändå att vi kommer att vara starkare om ett år.

Åter till rusningstrafiken i Rom. Emilio har äntligen fått gå på ett pass efter att ha varit avstängd från jobbet i flera dagar. Allt på grund av en dålig feedback-recension en kund lämnat i Primeappen. Den dagen hade han gått långa sträckor till fots med en tung leverans, och vägrat gå uppför de många trapporna till en kund som bodde på översta våningen.

Men företaget sa till mig att jag inte respekterar kunden, när jag respekterade min rygg. Och så blev jag avstängd från jobbet i fem dagar.

Emilio, leveransbud

– I slutet av dagen är jag död om jag går i trapporna varenda gång jag gör en leverans. Men företaget sa till mig att jag inte respekterar kunden, när jag respekterade min rygg. Och så blev jag avstängd från jobbet i fem dagar.

Amazon har sedan några månader infört att kunder kan recensera leveransbuden i appen när de tagit emot paketen. Frågan om leveransen varit tillfredställande dyker upp på skärmen så snart som paketet scannats av leveransbudet och överlämnats.

– Det innebär att din dag kan bli förstörd om en kund är på dåligt humör och ger dig dålig feedback. Nu när det är pandemi ska vi inte överlämna paketet direkt i händerna på en kund, utan försöka hålla avstånd och lägga paketet på marken. Men då blir de ofta arga. Ofta har de inte ens mask på sig när de öppnar dörren, säger Emilio.

Ett annat problem är att leveransbuden tvingas köra fort i trafiken, även när det är dåligt väder och halt på vägarna.

– Det är inte bara farligt för oss, utan också för de som går på gatan. En kollega råkade köra på en kvinna som fick åka till sjukhus. Han fick såklart sparken. Amazon belönar ibland förarna om de levererar bra. De ger dem då små medaljer i plast på vilka det står att de klarat av ett visst antal leveranser. Emilio himlar med ögonen.

– Jag har inte velat ha det där. Vad ska jag med en medalj till? Jag arbetar för pengar för att försörja mig.

Amazon svarar på kritiken

Gabriele Sigismondi är direktör för Amazon Logistics i Italien. I ett mejl till Arbetaren skriver han att Amazon är stolta över arbetsvillkoren som råder hos deras DSP-partners och att de följer Amazons uppförandekod. Han menar att Amazon genomgående kontrollerar att direktiven efterföljs.

Gabriele Sigismondi svarar inte på frågan om varför de använder Amazon Flex-appen i Italien. Han skriver att Amazon Flex inte finns tillgängligt i Italien och att Amazon vid tilldelningen av rutterna tillhandahåller en föreslagen färdväg att följa för leveransbuden, både digitalt och i pappersformat.

– Varje förare kan välja att följa den föreslagna resplanen eller inte. Amazon använder lokala DSP:er som känner till området och därför kan bedöma vilken som är den bästa vägen för en förare att ta. Leveransbuden till våra partners anställs under det italienska kollektivavtalet för transport och logistik. Under året har de flesta förarna fastanställningar. Med tanke på den mycket säsongsmässiga karaktären av vår verksamhet, till exempel under juletid, använder våra DSP:er också chaufförer på tillfälliga kontrakt.

Foto: AmazonGabriele Sigismondi, direktör för Amazon Logistics i Italien.
Foto: Amazon
Gabriele Sigismondi, direktör för Amazon Logistics i Italien.

Varför vill ni inte anställa leveransbuden direkt under Amazon?

– Vi arbetar med ett antal leveranspartners för att leverera till våra kunder och ser fram emot att fortsätta göra det.

Under en normal dag kan ett leveransbud behöva göra 140 stopp, vilket innebär att hen måste göra en leverans var 3-4:e minut. I denna takt kan en trafikolycka enkelt inträffa. Tar Amazon inte ansvar för leveransbudens hälsa?

– DSP är våra partners och vi arbetar nära dem för att ställa realistiska förväntingar, som inte sätter onödig press på dem eller deras anställda. Vi använder en utarbetad routing-teknik som tar hänsyn till många olika aspekter för att avgöra vad en förare kan klara av under sin planerade tid på vägen.

Kommer ni att introducera Amazon Flex i Italien kommande år?

– På Amazon har vi en lång tradition av att inte kommentera våra framtida planer.

Gabriele Sigismondi uppger att Amazon inte är medvetna om att skift kommuniceras med så kort varsel som kvällen innan.

– Vi kommunicerar alla ändringar i god tid till våra DSP-partners och ber dem göra detsamma. Vi samarbetar med våra partners för att se till att deras anställda kan organisera sitt arbetsliv och sin fritid på ett rimligt sätt.

Publicerad Uppdaterad
10 hours sedan
"Arbetare inom låglöneyrken behöver kompenseras kraftigt för att möta övriga branschers lönenivåer." Foto: Jonas Ekströmer/TT, Byggnads, Kollage: Arbetaren

Unga Byggare: Tre procent lön är 100 procent svek

LO:s krav på en tre-procentig löneökning är ett svek mot Sveriges arbetare skriver Erik Andersson, ordförande för Unga Byggare Väst i en debattartikel. Istället måste vi se löneökningar som motsvarar tidigare reallönesänkningar och inflation.

Idag går vi en ny vecka till mötes och Sveriges arbetare går upp för att ta sig till jobbet. Många av oss har en lång resväg innan vi är framme. Är man i god tid hinner man ta en kopp kaffe innan det uppjagade arbetstempot suger tag i en. Många reser sig segdraget upp från stolen i boden och tar en sista suck innan en dammig hjälm åker på, vissa är i början av arbetslivet medan för andra är det ännu en dag i ett långt yrkesliv. 

Det märks i stegen Sveriges byggnadsarbetare tar, det haltas och diskuteras operationstider med förhoppningen om en dugligare vardag. Väl ute på ställningen sviks man antingen av vädret i eller den så kallade ”inteckningen av ställningen”, och om inte kroppen orkar så gör snart inte psyket det heller. Man känner regnet piska i ansiktet och när regnet smyger innanför jackan så blir man snart påmind om att man lever.

Lönen äts upp

Murbruk börjas blandas och en armé av skottkärror körs fram. Under tiden kommer några uppmuntrande ord från arbetskamrater – det gäller att hålla moralen uppe. Sex kvadratmeter per gubbe är det som gäller, det är minimum för att ackordet ska gå ihop. Bort från storbyggena klättrar en byggnadsarbetare, en familjefar som många andra i branschen, upp på ett hustak för att fräsa ur fogarna på en skorsten och sedan foga om. Om man kan stänga av allt jäkt och stress samtidigt som man försöker göra ett noggrant arbete så kommer man förhoppningsvis hem helskinnad till sin familj efter ännu en hård arbetsdag. 222kr/timmen är priset på både kropp och själ, när man tar sig an samhällets uppgifter som byggnadsarbetare. 

När lönen trillar in den 25:e varje månad äts tyvärr mycket upp av höjda boendekostnader, matkostnader och el-priser. Ett gott liv som arbetare kräver ekonomiskt utrymme det vill säga att Sveriges arbetare får ut större del av mervärdet som vi skapar åt företagen. 

Att klassklyftorna ökar i det här landet beror mycket på synen på vårt arbete, och viljan till att hämta ut den lön vi har rätt till. Vår plikt känner vi varje gång klockan ringer och vi ger oss av mot arbetet. Plikten blir vi alltid varse om när vi tar av sparpengarna för att ekonomin ska gå ihop. Plikten är i vårt medvetande varje dag och om inte så känns den iallafall i kroppen, endast tre procent av Sveriges byggnadsarbetare klarar sig fram till pension. Då bör vi åtminstone få en god lön att leva på.

LO har blivit svagt

Det Unga Byggare vill lyfta fram är hur svag Landsorganisationen blivit. Man säger att Sveriges arbetare måste ta ansvar, att Sveriges arbetare inte kan kräva för mycket i förhandlingar med Svenskt Näringsliv. Man tar ton för att en tre-procentig löneökningstakt skulle vara bra för Sveriges arbetare. Detta visar hur ”Märket” spelat ut sin roll och att industriavtalet borde skrynklas ihop för och hivas i papperskorgen. Det behövs bildas en ny lönemodell som ger Sveriges arbetare rättmätiga lönelyft. Arbetare inom låglöneyrken behöver kompenseras kraftigt för att möta övriga branschers lönenivåer, och de branscher där löneutrymmet är stort behöver man plocka ut en större del av mervärdet. Det är därför dags att man som huvudorgan inom fackföreningsrörelsen blir påmind om att allt annat är ett svek. Ett brutalt svek. Ett svek mot arbetare som vill få ut sin rätt i pengar och få chansen till en god tillvaro.

Lönekrav på 15 procent

Om man nu kan sätta ett pris på hederligt arbete som byggnadsarbetare, så är det bra mycket mer än 222kr/timmen. Arbetarrörelsen har inte råd att vända arbetare ryggen. Unga Byggare anser att vi måste ha löneökningar som tar igen tidigare reallönesänkningar och inflation, därför är ett lönekrav på 15 procent rimligt speciellt när inflationen varit vinstdrivande, och medvetet drivits på av företagen. För om inte så vänder snart Sveriges arbetare fackföreningsrörelsen ryggen, om de inte redan gjort det.

Men tron på gemenskap och vilja finns, något som vi i Unga Byggare alltid förespråkar i vårt fackliga arbete. Och när man har örat nära marken så blir man snart varse om att låga löneökningar är impopulära, därav vill vi se ett lönekrav på 15 procent.

Landsorganisationens förslag på tre procent är i praktiken ett svek på 100 procent. 

Erik Andersson är ordförande för Unga Byggare Väst

Publicerad Uppdaterad
13 hours sedan
Facklig manifestation utanför Teslas butik på Sveavägen i Stockholm
Trots att ingen hindrades från att gå in i butiken polisanmäldes manifestaionen utanför Tesla i centrala Stockholm. Foto: Johan Apel Röstlund

Polisen anmäler facklig manifestation utanför Teslas butik i Stockholm

Den fackliga manifestationen utanför Teslas butik i centrala Stockholm polisanmäldes på måndagsförmiddagen.

– Det är vi själva som anmäler för brott mot ordningslagen då manifestationen inte är tillståndsgiven, säger Ola Österling som är Stockholmspolisens presstalesperson till Arbetaren.

Ett femtiotal personer samlades på måndagsmorgonen utanför Teslas butik på Sveavägen i centrala Stockholm med plakat och flygblad. På plats fanns förutom strejkvakter representanter för flera andra fackförbund. Den infekterade konflikten om kollektivavtal med den amerikanska elbilsjätten har nu pågått över ett år och läget ser, som Arbetare kunde rapportera i fredags, fortfarande låst ut.

Foto: Johan Apel Röstlund

– Jag är här för att stötta mina kompisar i IF Metall. I Sverige ska vi ha kollektivavtal helt enkelt, säger en kvinna på trottoaren utanför den exklusiva bilbutiken.

Hon är barnskötare, medlem i Kommunal och har bytt bort sitt arbetspass med en kollega för att kunna delta i manifestationen.

Andra är där som strejkvakter. Som exempelvis Mohammed Alansari.

För Mohammed Alansari var det viktigt att vara på plats utanför Tesla på måndagsmorgonen. Foto: Johan Apel Röstlund

“Håller ångan uppe”

– Vi måste hjälpas åt för att få till ett avtal med Tesla. Annars står arbetarna på deras verkstäder helt utan skydd, säger han och håller en bunt flygblad i händerna som han räcker över till förbipasserande.

En bit därifrån står Britta Lejon, ordförande i fackförbundet ST, och pratar med kollegor från andra fack. 

– Det är så otroligt viktigt att vi håller ångan uppe och stöttar den här kampen. Samtidigt hade jag önskat att ännu fler fackförbund slöt upp och drev på. Det skulle öka trycket på Tesla, säger hon.

Britta Lejon. Foto: Johan Apel Röstlund

Men trots att inga människor hindrats från att gå in i butiken valde polisen, bara 20 minuter efter det att manifestationen påbörjats, att göra en anmälan för brott mot ordningslagen.

Det bekräftar presstalesperson Ola Österling för Arbetaren.

– Jag vet faktiskt inte vad det innebär men vi kommer att stå här fram till klockan tolv idag, säger Emma Hansson som är ordförande i IF Metall i Stocholms län.

Emma Hansson. Foto: Johan Apel Röstlund

Hon är också på plats utanför huvudentrén och är trots anmälan nöjd med förmiddagen.

– Det har ju samlats en hel del folk och känns som en riktigt bra uppslutning. Att vi står här idag kanske inte kommer att leda till kollektivavtal men det är viktigt att vi fortsätter för att hitta en lösning för våra medlemmar, säger Emma Hansson.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan

Vendela Engström:
Jens Stoltenberg: Riddare av Nato-orden 

“Det hade lika gärna kunnat varit ett aprilskämt. Men den gångna veckan har återigen påmint om hur råkonservartiva de politiska strömningarna är just nu.” Arbetarens vikarierande chefredaktör Vendela Engström om att Jens Stoltenberg mottagit riddarorden av kungen.

För några år sedan besökte jag en medeltidsmarknad. Gycklare, kanderade äpplen och vuxna människor iklädda särk. Tempelriddaren Arn, alltså Joakim Nätterqvist, var marknadens och barnens stora dragplåster och jippo. Utklädd till riddare dubbade han alla som mäktade med kön. 

”Jens Stoltenberg får riddarorden” är en rubrik man inte såg komma. Det hade lika gärna kunnat varit ett aprilskämt. Men den gångna veckan har återigen påmint om hur råkonservartiva de politiska strömningarna är just nu. Denna  gång var det dock inte Arn som la svärdet på axeln, utan kungen som fäste en medalj på Nato-pensionärens bröst. 

Förra året återupplivades tydligen det svenska ordensväsendet: Riddarordnar kan återigen delas ut till personer som, enligt stadgarna, utfört ”extraordinära personliga insatser för Sverige eller svenska intressen.” Beslutet ska ha fattats av bred politisk enighet i riksdagen. 

Traditionen, ett ultrakonservativt blast from the past, härrör från korstågens religiösa väckelse vid början av 1100-talet. Det ”moderna” svenska ordensystemet härrör däremot från mitten av 1700-talet. Men för femtio år sedan, 1974, ansågs det konservativa belöningssystemet daterat. Att kungen ska dela ut ordnar till befolkningen, ansågs höra till det förflutna.

Att kungen, eller ”Stormästaren” som han kallas i det här samanhanget, nu delar ut ordnar för första gången på 50 år är ett ”återuppväckande av en fin tradition som Sverigedemokraterna drivit på för”. Det skriver fyra SD:are i motionen ”Konservativ politik för samtid och framtid”, inlämnad till riksdagen den 2 oktober i år. Ett litet stickspår: I motionen föreslår de bland annat att helgdagarna ska få grundlagsskydd. Givetvis undantaget  första maj. Den vill SD ersätta med Valborgsdagen. 

Utöver Stoltenberg får nio andra personer riddarorden för deras insatser i den svenska Nato-processen. En process som gick över huvudet på befolkningen. Nu ska Sverige i stället samsas med USA-imperialister som bistår Netanyahu att bomba sönder Gaza och samarbeta med Turkiets president Erdoğan. 

Samtidigt ökar polariseringen i landet. Den SD-influerade regeringen skyller givetvis alla problem på invandring och lösningen stavas hårdare straff, när det som i själva verket sker och har skett är att vi fått ett allt mer ojämlikt samhälle.

Enligt en ny rapport från Oxfam är Sverige nu sämst på jämlikhet i Norden och en vanlig lönearbetare bidrar 28 gånger mer till det gemensamma än en höginkomsttagare. 

Parallellt skålas det i kungahuset. Anslaget till kungen och Slottsstaten ökar nämligen med 21 miljoner kronor jämfört med förra året och uppgår nu till 190 miljoner kronor för 2025. Det lär räcka till en och annan riddarmedalj.

För Sverige, ur tiden. 

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
Klimatminister Romina Pourmokhtari och regeringen sågas när de svenka utslöppen ökar.
Klimatminister Romina Pourmokhtari och resten av Tidöregeringens politik har ökat utsläppen. Bildmontage. Foto: Bild: Roald Berit/TT och Jacob Åkersten Brodén/TT

Tidöregeringen sågas när utsläppen ökar: ”Väntat och katastrofalt”


För första gången på länge ökar de svenska utsläppen. Framförallt beror det på att användningen av diesel tagit fart igen efter Tidöpartiernas sänkning av reduktionsplikten för snart ett år sedan. Nu sågas regeringen ännu en gång för att inte ta klimatkrisen på allvar.

– Tidöpartierna tar inte klimatfrågan på allvar. Vi har en regering som för en politik som ökar utsläppen när vi lever i tider med rekordtemperaturer och det är katastrofalt.

Det säger Kristina Östman som är chef på klimatenheten vid Naturskyddsföreningen till Arbetaren.

Det är Statistiska centralbyrån, SCB, som tagit fram de nya dystra siffrorna som visar att klimatutsläppen i Sverige ökat med hela 5,6 procent under årets andra kvartal jämför med förra året vid samma tid.

Under det första kvartalet 2024 ökade utsläppen ännu mer, med nära sju procent jämfört med året innan.

Främst är det inom bygg- och transportsektorn som ökningen varit som starkast. Men också genom hushållens högre konsumtion. Enligt SCB beror ökningen på att användandet av diesel tagit fart igen efter den SD-styrda regeringens starkt ifrågasatta beslut att kraftigt sänka reduktionsplikten från 30,5 procent till sex procent för snart ett år sedan.

– Det här var tyvärr väntat. Regeringen låtsas att de har en ambitiös klimatpolitik när det i själva verket är precis tvärtom. De har ju aktivt nedmonterat fungerande klimatpolitik och tagit bort nästan allt stöd till satsningar på förnybar energi, elbilar och energieffektivisering, säger Kristina Östman.

Kristina Östman. Foto: Naturskyddsföreningen

“Totalt haveri”

Regeringens klimatpolitik har redan upprepade gånger sågats från alla möjliga håll. Både miljöorganisationer, oppositionen och den samlade expertgruppen inom den statliga myndigheten Klimatpolitiska rådet har varit starkt kritiska till att Sverige inte gör mer i frågan.

– Det är mycket allvarligt. Det är ett totalt haveri av regeringen. Vi har varit djupt kritiska till den höjda inblandningen av fossilt bränsle, till de sänkta fossilskatterna och att takten på elektrifieringen bromsas. Vi hade velat se en fortsatt reduktionsplikt som gör att man klarar klimatmålen, säger Miljöpartiets språkrör Amanda Lind till Dagens Nyheter.

Bryter mot klimatlagen

Så sent som i mars tidigare i år skrev Klimatpolitiska rådet i sin rapport att ”Den beslutade politiken under 2023 ökar utsläppen och leder inte i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 uppnås”, samtidigt som de menade att regeringen bryter mot klimatlagen som instiftades 2017 och som syftar till att motverka de allt mer akuta klimatförändringarna.

Liberalernas Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har vid flera tillfällen både hånats och ifrågasatts för att hon enligt kritiker låter Sverigedemokraterna styra regeringens klimatpolitik.

I en intervju med Sveriges radios miljöprogram Vetenskapsradion Klotet sade hon för bara någon vecka sedan att regeringens politik inte lett till några ökade utsläpp.

Nu kommenterar hon de nya uppgifterna i en intervju med Dagens Nyheter.

– Självklart är det så att när produktionen ökar och vår ekonomi blir starkare och inflationen stävjas – då påverkar det vår ekonomi något enormt. Det påverkar också våra utsläpp som en följd av att vår ekonomi växer, säger hon till tidningen.

Men enligt SCB förklarar inte den växande ekonomin den kraftiga utsläppsökningen.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
"Vi kräver att svenska fackförbund bryter tystnaden om det pågående folkmordet". Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT, Leo Correa/TT, Magnus Hjalmarson Neideman/TT, Claudio Bresciani/TT

Till SACO, LO och TCO: ”Stoppa Israel”

Regeringens tystnad och passivitet under det pågående folkmordet i Gaza är att stödja staten Israel och dess allierade, skriver 66 organisationer från kampanjen Stoppa Israel – Ingen handel med apartheidstaten och kräver att regeringen agerar.

Till SACO, LO och TCO,

Det pågår ett folkmord i Palestina. Svenska regeringen stödjer detta pågående folkmord och trots palestinska fackliga organisationers upprepade vädjan om hjälp att stoppa vapenhandeln med Israel, pågår det fortfarande vapentillverkning och export till Israel. 

Med stöd av rapporter från FN och människorättsorganisationer samt beslutet från den Internationella domstolen (ICJ) har allt fler som tvivlade, övertygats om rimliga indikationer på att Israel utför folkmord i Palestina.

Nyligen gick ett stort antal palestinska fackföreningar ut med vädjan om att ni fackliga organisationer ska göra vad ni kan för att stoppa Israels krigsmaskin.

Facken kräver markeringar mot Israel

Vi arbetare, lärare, journalister, vårdpersonal, tjänstemän, studenter med flera, kräver att svenska fackförbund arbetar för att svensk sjukvård öppnar upp för att krigsskadade palestinier ska ges möjligheten att få vård i Sverige. 

I solidaritet med palestinska fackliga organisationer kräver vi att ni bortom tomma ord, uttalanden och fördömanden gå till praktisk handling och omedelbart stoppa medverkan till all handel med Israel och arbeta för ett slut på apartheidregimen och ockupationen. 

Vi kräver även att svenska fackförbund bryter tystnaden om det pågående folkmordet och ställer sig bakom följande krav till regeringen: 

  • Inför sanktioner och stoppa all handel med Israel.
  • Avbryt all militär handel och allt samarbete med ockupationsmakten Israel.
  • Verka för att EU:s associationsavtal med Israel hävs och sanktioner införs.
  • Kräv permanent eldupphör och att humanitär hjälp når fram till de drabbade omedelbart.
  • Fördöm tydligt Israels alla övergrepp mot civilbefolkningen i strid med internationella lagar och folkrätten.

Tystnad och passivitet under ett pågående folkmord är att stödja staten Israel och dess allierade. Bryt tystnaden! Agera!

Hälsningar,
66 organisationer i kampanjen: Stoppa Israel! Ingen handel med apartheidstaten!

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
S uppgörelse med Tidöregeringen är inte tillräckligt för nödvändiga framtida investeringar som gynnar unga arbetare, skriver debattörerna William Sundberg (tv) och Cajsa Holmqvist (mitten), Unga Byggare. Foto: Claudio Bresciani/TT, Terese Perman och Lotta Jepsen Sjölander

Unga Byggare: ”S sviker en generation arbetare med balansmålet”

Unga Byggare ser Socialdemokraternas och Centerpartiets uppgörelse med Tidöpartierna om att överge överskottsmålet i svensk ekonomi som ett hugg i ryggen av företrädare som säger sig representera arbetare.

Nyheten om den uppgörelse som Socialdemokraterna och Centerpartiet gjort med Tidöpartierna och som innebär att överskottsmålet för Sveriges finanser kommer skrotas och ersättas med ett balansmål är ett svek mot landets byggnadsarbetare och arbetare i stort.

När uppgörelsen dessutom görs i stängda rum utan insyn är det ett sätt att undergräva demokratin, och det känns som ett hugg i ryggen av företrädare som säger sig representera oss arbetare. 

Under flera års tid har vi sett behoven av satsningar på infrastruktur, elnät, VA-nät, utbildning, nyproduktion av bostäder men också upprustning och energieffektivisering av miljonprogrammen. 

Under samma tid har vi sett att stora omfattande investeringar i Sverige inte har blivit verklighet i förhållande till behovet.

Balansmålet är inte tillräckligt

Arbetslösheten har ökat till hela 8,2 procent enligt Statistiska centralbyrån. Sverige ligger nu på tredje plats med EU:s tredje högsta arbetslöshet, och inom byggbranschen är arbetslösheten värst bland de unga. Just nu är det bara ett fåtal av dem som går ut byggprogrammet på gymnasiet som får jobb efter studenten.  Det kan vi jämföra med en arbetslöshet som låg strax under 2 procent före 90-talskrisen. 

Det balansmål som det nu står klart att man kommit överens om bakom stängda dörrar tycker inte vi är tillräckligt för att möta den ökade arbetslösheten eller de behov som Sverige står inför. 

Sveriges unga arbetare hade hoppats på mer för att sätta fart på ekonomin men också för att lösa de utmaningar vi står inför gällande klimatomställning, bostadsbrist, utbyggnad och renoveringar av järnvägen, en större inhemsk livsmedelsproduktion och ett utbyggt försvar.

Med det nya balansmålet riskerar vi bara att kunna uppfylla en bråkdel av det investeringsbehov vi har. Ny kärnkraft riskerar att sluka det investeringsutrymme man öppnat upp för. Av historien har vi lärt oss att i perioder av låg tillväxt och hög arbetslöshet är det arbetarklassen som får det tuffast och en minskad frihet, därför tycker vi att denna överenskommelse är ett svek mot alla Sveriges arbetare.

Investeringar över tid

Med detta sagt är vi heller inga slösaktiga och naiva ungdomar som tror att sms-lån löser tillvaron. Utan vi vill se investeringar i sådant som kommer betala tillbaka över tid. Stabil elförsörjning med tillgång till billig grön el gör att produktionen kan vara stabil. Infrastruktur betalar också tillbaka sig, där malmbanan är ett tydligt exempel men också att rörligheten i befolkningen har positiva effekter på arbetsmarknad och livskvalitet.

Att lösa bostadsbristen kommer även ge positiva effekter på arbetsmarknaden när människor kan flytta dit jobben och utbildningarna finns. Nya bostäder är också stabila värden som vi har nytta av över lång tid. Ökade satsningar på livsmedelsproduktionen kommer att skapa nya viktiga arbetstillfällen, men även göra Sverige mindre importberoende av något så livsnödvändigt som maten.

Sveriges statsskuld är också väldigt mycket mindre än andra jämförbara länder som gör att vi har möjlighet att våga investera i att möta framtidens utmaningar och behov. När staten sparar och inte lånar för satsningar måste befolkningen på individnivå belåna sig för att upprätthålla tillväxten och levnadsstandarden, detta gör Sveriges befolkning räntekänsliga vilket framförallt många unga som köpt eller tänkt köpa bostad fått känna av under de senaste åren.   

Jämlika förutsättningar

Detta handlar även om jämlika förutsättningar för olika generationer. Många som i dag är pensionärer har fått uppleva stora statliga satsningar som förbättrade levnadsstandarden för hela befolkningen. En aktiv industripolitik har genom historien tryggat arbetstillfällen och tillväxt. Ett miljonprogram som gjort att vanliga arbetare kunde förverkliga sina drömmar om en egen villa eller lägenhet utan att behöva belåna sig så högt att en arbetarlön inte klarade av att amortera lånet under en livstid.

Men även vetskapen om att arbetstillfällen finns, där man uppfyller ett viktigt syfte och där risken att hamna i arbetslöshet är liten. Jämfört med dagens gig-ekonomi där många jobb känns både osäkra och ganska meningslösa. 

Sveriges och EU:s politiker måste våga satsa annars springer resten av världens ekonomier som vågar satsa på framtiden ifrån oss.

William Sundberg och Cajsa Holmqvist, Unga Byggare

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Anna Johansson på Amnesty och Veronica Magnusson på fackförbundet Vision protesterar mot Tidöregeringens planer på an angiverilag.
Anna Johansson på Amnesty och Veronica Magnusson på fackförbundet Vision är två av trettiotalet talare på onsdagens manifestation mot regeringens planer på en så kallad angiverilag. Foto: Jessica Gow/TT, Henrik Montgomery/TT och Oscar Olsson/TT

Facken om angiverilagen: Tidöpartierna har gått för långt


Kritiken är stenhård. Både fackförbund och människorättsorganisationer kraftsamlar nu för att stoppa Tidöregeringens kontroversiella förslag om en angiverilag. 

– Sammanslutningen från civilsamhället är i det närmaste total och det råder en fullständig samsyn i att det här är helt fel väg att gå, säger Anna Johansson som är generalsekreterare på svenska Amnesty till Arbetaren.

Hon är en av trettiotalet talare som på onsdag samlas för en stor manifestation på Sergels torg i centrala Stockholm under parollen Stoppa angiverilagen.

Liknande demonstrationer har redan hållits i flera andra svenska kommuner sedan den SD-stödda regeringen strax efter valet 2022 meddelade att de ville se en lag där offentlighetsanställda ”ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten om de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd”.

– Konsekvenserna skulle bli att det så kallade skuggsamhället förvärras. Att brottsutsatta inte törs kontakta polisen, att sjuka inte vågar söka vård eller att barn till papperslösa, som redan är en väldigt utsatt grupp, inte går till skolan av risk för att bli anmäld, säger Anna Johansson.

Hon, och flera andra människorättsorganisationer med henne, har länge kritiserat det omdiskuterade lagförslaget.

En statligt ledd utredning kring lagen väntas presenteras den 29 november, och förslaget har väckt känslor även utanför Sveriges gränser.

– Det är fullständigt omänskligt, kommenterade exempelvis Michele Levoy, från den europeiska människorättsorganisationen Picum, lagförslaget i brittiska The Guardian tidigare i höstas.

Arbetaren har vid flera tillfällen rapporterat om den kokande ilskan och ökade oron bland sjuksköterskor, läkare, socialsekreterare, lärare och andra yrkesgrupper som riskerar påverkas av lagen.

– Regeringens förslag är inte förenligt med vare sig vår yrkesetik, vårt uppdrag eller med Barnkonventionen, sade Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand till Arbetaren förra året.

Välfärdsfacken enade mot angiverilagen

Bakom manifestationen i Stockholm nu på onsdag står de fem fackförbunden inom välfärdssektorn som sammanlagt företräder 1,2 miljoner medlemmar. 

Veronica Magnusson är förbundsordförande i Vision som organiserar bland annat socialsekreterare, tandsköterskor och läkarsekreterare.

Även hon ska tala på onsdag och skräder inte orden mot lagförslaget.

– Vill vi ha ett angivarsamhälle? Införs lagen är det ett stort steg mot ett allt mer auktoritärt system som skulle försämra välfärdsuppdraget i grunden, säger Veronica Magnusson.

Enligt henne och flera andra fackliga företrädare skulle anställda inom exempelvis kommuner tvingas till helt nya arbetsuppgifter om lagen går igenom. Många lärare och andra berörda yrkesgrupper har varnat för massuppsägningar om regeringen står på sig.

– Därför lägger facket inom välfärden ny allt krut på att det här inte ska bli verklighet. Det är en fråga där Tidöpartierna gått alldeles för långt och de måste helt enkelt ta hänsyn till vilka konsekvenser det skulle leda till för alla som jobbar inom den offentliga sektorn. Det är inte för sent att ändra sig och jag förväntar mig att de nu lyssnar på oss och inte går vidare med lagen, säger Veronica Magnusson.

Förutom fackförbund och människorättsorganisationer har även flera av Sveriges kommuner och regioner tagit aktiv ställning mot lagen om anmälningsplikt för offentligt anställda.

– Kravet att ange papperslösa barn kan aldrig hamna på barnskötare, undersköterskor eller elevassistenter. Alla barn ska känna sig trygga när de går till förskolan. Papperslösa ska känna sig trygga när de söker vård. Välfärden ska vara en trygg plats fri från angiveri. Därför måste förslaget stoppas, säger Malin Ragnegård, förbundsordförande i Kommunal i ett pressmeddelande inför onsdagens manifestation.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Kvinna i rosa huvudsjal och krigsbild i bakgrunden samt tre pratbubblor

Lama Majdi i Gaza: ”Utmattning är min ständiga följeslagare”

Den palestinska arkitektstudenten Lama Majdi är en av Gazas hundratusentals internflyktingar. Tillsammans med sin man och ettåriga dotter Sama kämpar hon för att överleva i det krigsdrabbade området. Via sms till Arbetaren direktrapporterar hon om hennes och familjens situation inne Gaza.

Söndag 20 oktober, kl: 21:44

I dag är det den 20 oktober. Etniska rensningar fortsätter i norra Gaza. Det verkar som om de genomför generalernas plan, som kommer att leda till en fullständig evakuering av området och förvandla det till en stängd militär zon, vilket betyder att vi aldrig kommer att återvända till våra landområden och egendomar där; Allt kommer att försvinna för alltid. 

Det är något som inte bara väcker sorg utan också ironi – hur vi, efter att vi fått instruktionerna att evakuera söderut, fråntas alla våra ägodelar som våra familjer arbetat i åratal för att skaffa och etablera ett stabilt liv fyllt av drömmar och ambitioner. 

Norra Gaza har blivit en grav där alla våra drömmar, liv, egenskaper och ambitioner är begravda för alltid.

Här lever vi det värsta och svåraste liv vi någonsin känt sedan vi föddes i detta land.

I dag har människor inget värde; alla dyrkar pengar, och alla utnyttjar varandra så mycket de kan. 

Våra liv är fyllda av exploatering från handlare, säkerhetskaos, banditer, stölder, mord, fördrivning och att dö av hunger och törst. 

De rika övervakar institutioner och föreningar, medan tjuvarna och de som är direkt kopplade till dem är handlare utan samvete. 

För några dagar sedan fick min dotter Sama sin andra dos av poliovaccinet och sedan dess har hon lidit av svår smärta och ihållande feber som fortsätter än i dag. 

Det har varit fyra dagar av helvete och jag vet inte när hon kommer att bli frisk. 

Jag har glömt smaken av sömn och utmattning är min ständiga följeslagare dessa dagar. 

Apotekaren på Ibn Al-Haytham Pharmacy diagnostiserade det som ett virus och ordinerade behandling för att minska febern och ta itu med viruset hon lider av. 

De sa att tillståndet kan pågå i upp till 10 dagar, vilket betyder att det finns en möjlighet att vår prövning kan förlängas med ytterligare 6 dagar! 

Min dotter kan inte äta eller dricka, och för några dagar sedan fick hon också brännskador på handen, vars märken gradvis bleknar; Jag vet inte vad det här livet vi lever är. Det är ett liv som påtvingats oss utan något val. 

Maten som finns tillgänglig i dag är mycket dyr; priserna på frukt, grönsaker, barnblöjor, städmaterial, kläder och skor, har aldrig nått sådana höjder förut.

Ingenting är billigt i ljuset av den skenande stölden av inkommande bistånd och blockaden som hindrar kommersiella varor från att komma in under förevändningen att de ansvariga har semester, vilket gör livet outhärdligt. 

Min fråga till dig som läser är: Finns det över huvud taget en väg till frihet och liv för en person från Gaza efter all denna tid av folkmord och etnisk rensning?

Lama Majdi
Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Emil Boss, poet och facklig organisatör hos SAC Syndikalisterna. Foto: Axel Green, Stina Stjernkvist

Emil Boss nya dikt ”Oleksandr”

Poeten Emil Boss är till vardags facklig organisatör och återkommande krönikör i tidningen Arbetaren. I augusti släppte han sin senaste diktsamling Kompression, som nominerades till Sveriges Radios Lyrikpris. Här kan ni nu läsa en av hans nyskrivna och tidigare opublicerade dikter.

Han kom till Sverige tjugoarton, 
fick jobb direkt från Svenska Palmen.
Altaner mest. Han lärde namnen
på Stockholms villastäder. 
Samma villkor som därhemma: 
Jämna sextiotimmarsveckor,  
varje sommar sju dar ledigt. 
Sängplats i en trång gemenskap  
av fjorton landsmän i en fyra.  
Tillståndets pris var ett gratis slit
på chefens kåk i Mälarhöjden.  

Två år gick, med lön att skicka 
till familjen i Zaporizhyzha, 
dubbelt mot vad han tjänat hemma
där Ana satt med fyra ungar. 
En dag plötsligt beordrad väntan:
”Kunden har inte betalat oss”. 
Följande halvår gick han runt 
utan jobb och sparkontot tömdes. 
Han pantade burkar när han fick höra
att en håltagningsfirma letade folk
till nyproduktion för allmännyttan
i Hässelby Strand: Bodar, passerkort, 
bygghiss och förman. Nya kollegor, 
samma slit och samma snöglopp,
samma obetalda helger. 
Covid värst: Borra med feber.  

Efter en tid kom en välbekant
order: ”Lönerna dröjer. Kunden har inte 
betalat fakturan. Vi måste jobba 
ikapp och bli klara, så att de betalar”.
Nästa månad samma visa. 
Spelets insats blev fördubblad 
och i tredje ronden var han slagen.
Vräktes från boendet, sov fyra nätter 
i chefens garage på ett liggunderlag,
hittade sängplats till rövarpris 
hos en georgier i Bagarmossen.  
sattes i skuld men kom genom
honom in på projektet Förbifarten: 
Byggstäd och bilning i tunnelbygge.  

Några svenskar inne i berget  
lärde ut kollektivavtalet. 
Han fattade mod och ringde georgiern, 
krävde sjuklön, övertid, OB och avtal, 
fick sparken och krävdes på hyresskulden. 
I desperation tog han vadsomhelst:
En känd aferist som jobbar åt PEAB.
Lade tak på en skola, byggde parhus i Sickla.
Lurad på lönen för fjärde gången  
kunde han inte annat än tomhänt  
resa hemåt med långfärdsbussen.  
Fyra veckor, sedan kom kriget.  
Familjen stod då illa rustad  
eftersom han byggt i Sverige. 
Många delade erfarenheten. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Enligt domstolen har bolaget sakliga skäl att säga upp den tidigare anställda och går alltså på arbetsköparens linje. Syndikalisterna menar att han blev varslad när de fick reda på hans roll i facket. Foto: Michael Sohn/TT, Kollage: Arbetaren

Fackklubben på Zalandos lager förlorar första målet

Den syndikalistiska fackklubben ZADS har förlorat det första av tre mål mot arbetsköparen Ceva Logistics Nordic Services som bedriver verksamheten på Zalandos lager.

Fallet gäller en tidigare anställd och ZADS dåvarande ordförande. Som Arbetaren tidigare rapporterat hävdar Ceva Logistics Nordic Services, en underleverantör till Zalando, att han varslades som en följd av låga prestationer i relation till hur många varor han hanterade per timme. Facket motsätter sig detta och menar att han snarare blev varslad när de fick reda på hans roll i facket.

Arbetsdomstolen ser sakliga skäl för uppsägning

Fallet togs till Arbetsdomstolen och den 16 oktober kom domen.

Enligt domstolen har bolaget sakliga skäl att säga upp den tidigare anställda. De har tagit del av rådata från den handscanner som lagerarbetaren använde och bedömer att det inte finns någon anledning att tvivla på uppgifterna i datasystemet. Domstolen bedömer att den inaktiva tiden för personen i fråga varit anmärkningsvärt hög, då den under ett halvår legat på drygt halva arbetstiden. 

Syndikalisterna ifrågasätter hur mål mäts

– Det är märkligt att domstolen godtar att bolaget, som har statistik för hur övriga anställda presterar, inte kan visa upp jämförande data. I stället konstaterar de att arbetstagaren inte uppfyller målen. Det gör att arbetsgivaren kan ställa ett mål, och även om hundra arbetstagare inte klarar det målet, har de fortfarande sakliga skäl att säga upp en som inte klarar det, säger John Nordmark, jurist på SAC och ombud för sektionen i fallet.

Arbetsdomstolen avslår även driftsektionens yrkande om att bolaget kränkt den anställde och driftsektionens föreningsrätt. John Nordmark berättar att eftersom domstolen bedömde att det fanns sakliga skäl till uppsägning behövde de inte pröva frågan om kränkning av föreningsrätten.

– Gällande föreningsrättskränkningen är det inget märkligt att domstolen avslår det. Domstolens resonemang handlar enbart om prestationen. Det vara bara om det faktiskt var en uppsägning utan sakliga skäl som domstolen behövde ta ställning till om detta också var en föreningsrättskränkning, säger Johan Nordmark.

Driftsektionen behöver nu betala rättegångskostnader på 287 000 kronor. John Nordmark, säger att det är olyckligt och att det nu är upp till driftsektionen att bestämma hur man vill gå vidare. 

Under hösten väntar ytterligare två rättegångar där sektionen stämt Ceva Logistics Nordic Services för uppsägningar.

Hur kan utgången av rättegången kan komma att påverka de kommande två fallen?

– Det är inte min sak att avgöra. Men att det såklart är ett sämre läge eftersom även de ärendena i högre eller lägre grad också handlar om prestation.

Publicerad Uppdaterad