”Vad är det som är fritt med friskolan? Att skolkapitalister är fria att handplocka elever som bäst gynnar ett gott finansiellt resultat? Att företag är fria att sätta marknaden ur spel för att säkra konkurrensfördelar? Att välfärdsbolag tillåts frigöra sig från ’marknadslagar’ om efterfrågan?” Kristina Alstam om försvaret av friskolan.
Hur många variationer av den numera kritiserade slovenske filosofen Slavoj Žižeks citat ’It’s pure ideology’ finns det på nätet? Efter att ha tittat på Youtubeanimationer av Slavoj dansande till citatet (komplett med en koreografi på hans karaktäristiska tvång att ta sig över näsan) och sett hundratalet memes fladdra förbi, snubblar jag över Existential Comics, en vänsterlutande webbsida som samlar serier, radio och poddar. Där ligger en tecknad serie baserad på citatet. I en ruta pekar Žižek uppfordrande mot oss och ryter: Obeing the wealthy is what we call liberty. Why? Pure ideology. Som av en händelse ramlar jag över serien samtidigt med att kritiken av den så kallade friskolan får fart. Den här krönikan ska därför inte handla om ideologikritik. Vi ska följa pengarna.
Just nu kräver skolkoncernen John Bauer efter konkursen 2013 flera kommuner på pengar, då man menar att skolpengen man mottagit varit för låg. Under den tid man fick pengarna tog man ut flera miljoner i vinst. När John Bauer kraschade och 11 000 elever stod utan skola, tog kommunerna över ansvaret då skolpliktsansvaret tvingar dem att se till att barn inom kommunen erbjuds skolplats. Friskolorna har inte det ansvaret; ändå måste kommunerna betala samma summa till dem som till de kommunala skolorna. Skillnaderna är så uppenbart till de förras fördel att man rodnar.
Men om vi inte skäms tillräckligt kan vi kika på realisationerna som kommer vissa friskolor till del vid nyetablering. Tankesmedjan Balans, som ägnat frågan ett oförtröttligt intresse, visar hur Internationella Engelska Skolan ges rabatter på lokaler på orter där man vill etablera sig och hur opposition tystas. Balans återger t. ex Trelleborgs kommunstyrelses erbjudande om kostnadsreduktion till IES: man vill skänka bolaget mellanskillnaden mellan genomsnittskostnad för lokaler i Trelleborg och reell hyreskostnad för den nybyggda skola IES ska disponera.
Utöver de fördelar som friskolorna ges av frikostiga kommunpolitiker avfärdas förvaltningskritik. När IES sökte tillstånd hos Skolinspektionen för etablering i Partille kommun rekommenderade utbildningsförvaltningen inspektionen att avslå ansökan då man såg stora negativa konsekvenser för kommunens skolor. Alliansmajoriteten ignorerade varningen och hälsade IES välkomna.
Det här låter kanske inte så bra. Rent av mindre demokratiskt. Så, hur kan sådana uppenbara missförhållanden rättfärdigas? Vi ska kort titta på hur försvaret för dessa kassakor kan låta. Som vanligt är den retoriska regeln att inte svara på den kritik som faktiskt reses, utan att tala om de verkliga förhållandena upside down as in a camera obscura, som Marx och Engels beskriver ideologiskt skitprat.
Ulla Hamilton, vd för friskolornas riksförbund, inleder starkt genom att jämföra friskolors vinstuttag med kemtvättens, som om utbildning hade den minsta likhet med att lämna in finblusen för tvätt. Academedias Rune Andersson menar att invändningarna mot vinstutdelningarna kommer från ’en liten grupp kritiker som är väldigt fanatiska’. Inte ett ord om att vinsten för Academedias del bara under tredje kvartalet 2020 låg på 117 miljoner. IES grundare Barbara Bergström reagerar på kritiken med att ’vilja spy’. Att en skattefinansierad verksamhets effekter diskuteras väcker uppenbart känslor, så starka att Bergströms mage råkar i olag.
Det skolfolk, forskare, tankesmedjan Balans och en och annan pressad politiker tillstår är istället fakta i fallet: friskolorna åderlåter kommunerna på skattemedel, utarmar skolbudgetar och ges orimliga konkurrensfördelar.
Vi kan ta oss en titt på citatet igen. Obeing the wealthy is what we call liberty. Why? Pure ideology. Bortsett från de mer osakliga utfall jag återgivit, hur brukar marknadsskolan försvaras? Det är gamla vanliga flosklerna om valfrihet, om möjligheten att lämna en dålig skola bakom sig och välja en bättre. Det skolfolk, forskare, tankesmedjan Balans och en och annan pressad politiker tillstår är istället fakta i fallet: friskolorna åderlåter kommunerna på skattemedel, utarmar skolbudgetar och ges orimliga konkurrensfördelar. I ljuset av den enkla förståelse av ideologi vi använder här är det fascinerande att denna vinstmaskin sålts in under namnet FRIskola. Friskolan som möjlighet, ett närmast emancipatoriskt projekt. Realiteten: allt från en konkurrens som satts ur spel till något som mest av allt liknar en kommunal läggmatch. Upside down, as in a camera obscura.
Vad är det som är fritt med friskolan? Att skolkapitalister är fria att handplocka elever som bäst gynnar ett gott finansiellt resultat? Att företag är fria att sätta marknaden ur spel för att säkra konkurrensfördelar? Att välfärdsbolag tillåts frigöra sig från ’marknadslagar’ om efterfrågan? Ja. Vi måste inte omvägen om Zizek för att se det. Varför inte bara skärskåda siffrorna i närmsta kommunbudget, kanske tillsammans med Tomas Tranströmers rader: Språket marscherar i takt med bödlarna. Därför måste vi hämta ett nytt språk.
Ska vi börja vår ideologikritik så? Aldrig mer tala om friskolor, när friheten som torgförs inte är en frihet utan ett vinstuttag. Om en spade ska kallas en spade, då ska en marknadsskola kallas en marknadsskola.
