Arbetslivskriminella bolag som exploaterar arbetskraftsinvandrare tecknar ofta kollektivavtal för att det gynnar affärerna.
I veckan lyssnade jag på ett seminarium från Riksrevisionen. Det nittio minuter långa, sakliga och torra föredraget rymde ett dramatiskt innehåll. Det är Riksrevisionens rapport om arbetskraftsinvandring som ligger till grund för de politiska utspel vi sett senaste veckan. Men vad säger egentligen rapporten?
Riksrevisionen rapporterar att arbetskraftsinvandrare i Sverige exploateras och luras brutalt. För alla andra aspekter av migration (såsom gränskontroll och kamp mot sexhandel) finns det en eller flera samhällsaktörer med tydligt ansvar att hantera problemen, men inte när det gäller exploatering på jobbet.
Riksrevisionen bedömer det som tämligen riskfritt för företag i Sverige att exploatera arbetskraftsinvandrare. Vi tar det igen: Riksrevisionen bedömer det som riskfritt för företagsägare att låta bli att betala ut löner, tvinga människor att arbeta månader i streck utan lediga dagar, betala låga svarta löner eller på annat sätt utnyttja människor.
Jag delar den bilden. 2020 träffade jag ungefär 400 migrantarbetare i Stockholm. Jag träffade personen som delar ut min lokaltidning, en takläggare som renoverat en villa hundra meter från mitt hem, en rivningsarbetare som arbetade i SAC-husets källare, köksbiträdet på lunchrestaurangen bredvid jobbet. Alla hade blivit cyniskt utnyttjade av sina arbetsgivare i strid med lagar och regler.
Istället för att fokusera på det faktum att tusentals bolag i Sverige bryter mot lagar och regler, fokuserar politikerna på migrationsfrågan.
Flera aspekter av Riksrevisionens rapport förtjänar att uppmärksammas mer. Till exempel kan man fråga sig varför inget parti följer Riksrevisionens rekommendationer utan hittar på helt egna lösningar på problemen. Riksrevisionen lyfter fram hur till exempel Finland arbetat framgångsrikt mot den nya arbetslivskriminaliteten, detta genom utökade resurser och befogenheter till instanser som kan kontrollera företag.
Ett stort antal arbetsinspektörer har i Finland rätt att åka runt och kräva att till exempel byggbolag och restauranger visar upp att de följer lagar och avtal. Detta saknas i Sverige. Istället för att fokusera på det faktum att tusentals bolag i Sverige bryter mot lagar och regler, fokuserar politikerna på migrationsfrågan. Moderaterna vill ha bort arbetskraftsinvandrarnas familjer och ha finare papper (högre löner). Vad hjälper finare papper mot bolag som struntar i allt de signerar? Socialdemokraterna vill återinföra behovsprövningen, alltså att endast arbetskraft som behövs i Sverige ska importeras. Men vad hjälper det alla som kommer att komma hit ändå i till exempel byggsektorn?
Det mest häpnadsväckande i Riksrevisionens rapport är ändå analysen av fackens roll. Riksrevisionen slår fast att fackföreningar i Sverige lyckas med att teckna kollektivavtal med skurkföretag som förtrycker migranter. Vad de inte lyckas med däremot, är att följa upp huruvida avtalen följs och att rekrytera arbetarna till facket.
Är det då ändå inte bättre med kollektivavtal än utan? Tja, skurkarna tycks resonera att det är bättre. Jag känner till 17 byggbolag som förtrycker migranter genom att betala svarta låga löner, ta betalt för arbetstillstånd, förfalska ID06 kort och så vidare. Alla har kollektivavtal med Byggnads. Varför? Jo, genom avtalet får de tillgång till de stora byggbolagens entreprenadled. De tecknar kollektivavtal för att detta gynnar deras arbetslivskriminella intressen. Det är minst sagt skandal.