Med anledning av bland annat Gunnel Lindbloms bortgång visar SVT play just nu flera filmer där hon medverkar. Filmer som präglas av samtal mellan kvinnor.
Under 1960-talet var tv-utsändningarna få, på en kanal. TV 2 kom 1969 och först 1988 kom TV 3. Bio var under många år fortfarande stadigt förankrat som ett kvällsnöje och därför blev filmskapare som i dag kanske anses djupa eller särskilt krävande, och behandlade ämnen som själsliga problem. som Ingmar Bergman, Jan Troell, Bo Widerberg, Vilgot Sjöman och Roy Andersson kända namn i breda lager. Folk gick och såg deras filmer som haft draghjälp av det 1963 instiftade Svenska Filminstitutet där kvalitetsfilmen kunde producerats i allt högre grad. Den gryende kvinnorörelsen tog också plats i filmbranschen, inte minst genom att allt fler kvinnor började regissera. Några av de tongivande skådespelerskorna från tiden har nyligen gått bort, och SVT play har lagt ut några av de filmer de medverkat i eller regisserat.
Gunnel Lindblom var flitigt förekommande som skådespelerska och började regissera film 1977. Hon medverkar i Maj Zetterlings Flickorna från 1968 som visas fram till den 26 februari på SVT play. Zetterling var banbrytande när hon slet sig loss från sin roll som framgångsrik skådespelerska och började göra film som även i dag kan kallas egensinnig. Flickorna berättar om en teatergrupp på turné i Norrland, med pjäsen Lysistrate, Aristofanes pjäs från 400-talet före vår tideräkning, som handlar om hur Atens kvinnor sexstrejkar för att tvinga männen att sluta fred i det pågående Peleponesiska kriget.
Samtidigt reflekterar de tre skådespelerskorna Liz, Marianne och Gunilla över sina egna liv som underordnade sina män. Filmen utspelar sig i 1960-talets Sverige som var enormt segregerat angående kön, där männen sköter politiken, börsen och militärväsendet, och kvinnorna är städerskor, butikspersonal (och skådespelerskor), eller hemmafruar som kan representera när så krävs.
Filmen är upplagd som en expressionistisk nummerrevy där kvinnor och män möts i tidens frågor kring kvinnors erfarenheter. I en obetalbar scen där försöker en man få över de tre kvinnorna till sitt bord, ett replikskifte som när kvinnorna först vänligt och sedan lite skarpare avböjer, slutar med mannens ”Har ni inte fått lära er att vara hövliga, era förbannade surpuppor?” – en replik som kvinnor ännu 50 år senare kan få höra.

Flickorna emottogs positivt i de större tidningarna trots att det fanns viss kritik mot den konstnärliga gestaltningen som symboliskt övertung och att männen (av manliga kritiker) ansågs överdrivet karikerade men Sun Axelsson skrev i filmtidskriften Chaplin att Zetterling ”dock lyckats förmedla sin absoluta förtvivlan över att vi (kvinnor) har så lite att säga till om, över att vi fortfarande 1968 måste kämpa för att få komma i närheten av det som kan kallas mänskliga rättigheter”.
Filmen skapade inte någon större debatt om kvinnors villkor på sin tid, men i dag kan man ändå se den som tillhörande den feministiska våg som kom ett par år senare med grupp 8-rörelsen. Och framförallt: när man ser den så inser hur marginaliserade kvinnor faktiskt var i slutet av 1960-talet, och hur förväntan på kvinnor som sexobjekt ständigt klistrades på dem.
1996, nära trettio år senare samlade regissören Christina Olofsson de tre skådespelerskorna Bibi Andersson, Gunnel Lindblom och Harriet Andersson på Mai Zetterlings gård i Frankrike för att minnas inspelningen av Flickorna, och deras egna karriärer och livsval. Det resulterade i filmen I rollerna tre, som visas på SVT play fram till den 24 februari.

En tredje, verkligt sevärd film är Paradistorg, som Gunnel Lindblom regisserade 1977 efter Ulla Isakssons roman. Filmen ligger också på SVT play till 24 februari. Den är en mer lättillgänglig historia, om läkaren Katha som bjuder familjen på sommarsemester i sitt idylliska sommarhus. En semester som kommer att präglas av konflikter och diskussioner kvinnor emellan.
Filmen är gjord nio år efter Flickorna och nu är det självklart att kvinnor är ute i yrkeslivet, men samtidigt diskuteras dubbelarbetet som de som har man och/eller barn förväntas göra. De unga kvinnorna är intensivt upptagna av att passa upp på sina män när de dyker upp som ett slags satelliter utan egentlig förankring i familjen, som kvinnorna som spinner nät mellan sig och med barn och mammor har. Som kontrast till den förnöjda Katha (spelad av Birgitta Valberg som fick en Guldbagge för sin roll) finns hennes bästa väninna sedan många år, en fenomenal Sif Ruud som socialarbetaren Emma som bär hela världens barns lidande på sina axlar och är nära att gå under. Filmen blev en stor succé på bio och bland kritikerna.
Inte minst alla som haft en mamma eller mormor under 1970-talet kan ha nöje och nytta av att se denna film, för att få en inblick i tidens frågor och som stor underhållning – med något lite skönt tuggmotstånd.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.