Ta varandra i hand – eller glöm en anställning. Sverigedemokraternas omstridda motion har nu klubbats igenom i Trelleborg. Kommunen kommer neka anställning till personer som inte tar i hand av kulturella eller religiösa skäl. Arbetaren pratar med Lailuma Khourame, ordförande i föreningen Afghanska familjer i Trelleborg om beslutet.
– Under de tre åren jag har bott här har jag sett sådana här attityder och fientliga beteenden i kommunen.
Lailuma Khourame flyttade från Göteborg tillsammans med sin familj till Trelleborg för tre år sedan. Drömmen var att bo i ett hus, närmare släktingar och vänner och låta barnen växa upp i en lantligare miljö. I grunden är hon utbildad undersköterska, men Lailuma Khourame har haft en rad olika arbeten under hennes 17 år i Sverige. Sedan flytten till Trelleborg arbetar hon som cirkelledare och är ordförande i föreningen “Afghanska familjer i Trelleborg”.
– De flesta jag stöttar är nyanlända i kommunen. Jag är mycket i kontakt med olika enheter och familjer. Jag hjälper dem med olika saker, som pappersarbete och läkarbesök. Jag är som en privat tolk och följer med till Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Jag ser beteenden och mönster.
Första gången hon hörde talas om ett krav på handskakning vid anställning var redan 2019, men hon tyckte att diskussionen gick över ganska snabbt och att förslaget kändes overkligt.
Men måndagen den 15 februari röstade Trelleborgs fullmäktige ändå igenom ett tvång på att personer som anställs inom kommunen måste skaka hand. För Lailuma Khourame kommer beslutet inte som en överraskning.
Dagligen är hon i kontakt med människor som är i stort behov av stöd vid myndighetskontakter – och hon tycker att bemötandet är annorlunda i Trelleborg jämfört med Göteborg.
I Trelleborg känns det enligt henne mer uppdelat mellan infödda och nyanlända.
– När jag bodde i Göteborg jobbade jag också i kommunen och träffade både svenskar och invandrare. Här känns det som en stor skillnad. Varje gång jag besöker kommunen för att hjälpa annan person känns saker motiga tills man lyckas, säger Lailuma Khourame.
Lailuma upplever att vissa ärenden hon har med familjerna känns kämpigare, än när hon var cirkelledare i Göteborg. Vad det beror på vet hon dock inte. När hon jobbade med liknande arbetsuppgifter i Göteborg kände hon inte av flyktingmotståndet på samma sätt.
Sedan riksdagsvalet 2018 har Sverigedemokraterna haft kraftiga framgångar i Skåne och är i dag störst i elva kommuner, inklusive Trelleborg.
Jag tycker att syftet och hur man har lagt fram det här visar tydligt att det handlar om religion. De vet att en del muslimer inte vill skaka hand av olika skäl. Hur kan det här hända i ett demokratiskt land?
Lailuma Khourame, ordförande för föreningen Afghanska familjer i Trelleborg
Helmuth Petersén (SD) som ligger bakom motionen som nu klubbats igenom, har tidigare sagt att kommunen inte ska anställa personer som “av religiösa eller kulturella skäl vägrar att hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning”. Enligt Lailuma blir det tydligt vart fixeringen ligger.
– Jag tycker att syftet och hur man har lagt fram det här visar tydligt att det handlar om religion. De vet att en del muslimer inte vill skaka hand av olika skäl. Hur kan det här hända i ett demokratiskt land?
Lailuma Khourame menar att det i slutändan handlar om rasism. Det är många som inte vill och kan skaka hand av olika skäl som är både fysiska, psykiska och religiösa. Hon tycker också att det är trist att motionen inte tar hänsyn till de personer som inte vill behöva utsättas för fysisk kontakt ofrivilligt. I stället borde fokuset ligga på kompetens vid anställning.
– Om jag hade sett ett annat krav, som att personen man anställer måste uppfylla rätt krav som utbildning eller erfarenhet, hade det varit en annan sak. När det gäller en anställning är det dem kraven som kommer i första hand. Varför just handskakning som inte har någonting med anställning eller kompetens att göra, fortsätter Lailuma.
När det gäller Lailuma Khourames egen familj har de inga planer på att flytta från Trelleborg. Däremot återstår känslan av disharmoni. För familjens del tar de i hand med alla. De är väl integrerade i stan och har vänner från olika delar i kommunen. Lailuma är dock orolig över de familjer hon stöter på i arbetet. Inte enbart för det nya handskakningsbeslutet, utan också på grund av hur hon upplever stämningen i kommunen och den generella inställningen till nyanlända och invandrare. Många som tar kontakt med föreningen har ingen annan brobyggare än just Lailuma som de kan förlita sig på.
– Nu kanske det här inte spelar så stor roll för de jag träffar. Men de som kanske är på väg ut i arbetslivet och inte vill skaka hand är tvungna att acceptera det här, för att de vill ha ett bra jobb och en säkrad framtid.