1848 års Sverige låg mitt i revolutionernas Europa och nya idéer om samhällets ordning kunde få fäste. Karin Milles har skrivit en biografi om Sophie Sager som utmanade ett konservativt ståndsamhälle där kvinnor riskerade att stötas ut om de gjorde minsta avsteg från normerna.
Sophie Sager föddes 1825, nära 200 år sedan, och tillhörde inte de medborgare som räknades högt i det tidiga 1800-talets Sverige, men hon lyckades skapa sig ett namn som lever än i dag. Biografin över henne är efterlängtad eftersom hennes namn dykt upp allt oftare i artiklar och samlingar över kvinnor som satt avtryck. Språkforskaren och författaren Karin Milles har skrivit en biografi som är både personlig och byggd på ordentligt grävande i arkiv och tidningsartiklar från tiden, och lyckats med en framställning av Sagers personlighet och miljö.
Sophie Sager växte upp i samhället Byarum i Småland, hennes far som var bruksinspektör – en hyfsat trygg nivå under denna tid – avled tidigt och familjen fick förlita sig till fattigvård. Sophie Sager försörjde sig som sällskapsdam och lärare i hemmet, och reste som 23-åring till Stockholm för att gå en sömnadsutbildning. Hon hyrde rum på olika ställen, men hamnade gång på gång i olika hus där det pågick lönnkrogsverksamhet och i vissa fall prostitution. Hon flyttade in hos en äldre stallmästare som sade sig vilja hjälpa henne, där han snart erbjöd henne att prostituera sig för hyran, och utsatte henne för ett våldtäktsförsök som slutade med grov misshandel.
Sager lyckades driva målet så att mannen blev dömd för övergreppen, vilket var helt unikt för tiden, omständigheterna kring övergreppet hade till och med långt in i vår tid kunnat användas till offrets nackdel i rättssammanhang. Trots att hon smutskastades som sinnessjuk och ”lösaktig” i många vittnesmål i rätten lyckades hon vinna målet mot stallmästaren som fick böter. Själv hade hon nu ett rykte och var för evigt sammanknippad med samhällets mörka sidor.
Men hon gav ut en skrift om målet och bestämde sig för att kämpa för alla kvinnors rätt och emancipation. Hon började sätta upp små tablåer, föreläste och skriva böcker, samtidigt som hon arbetade som sömmerska. Hon lärde sig juristspråk och blev hånad i pressen för sitt språk, men kämpade vidare oförtröttligt. En outbildad kvinna mot en värld av män som visste sig veta bäst, som ägde plats i domstolar, politik och medier. Men det fanns också många som var trötta på konservativa idéer där bördsrätt gick före förnuft.
Året då Sophie Sager blev misshandlad och stod upp för sig själv mål i rätten var 1848, ett dramatiskt år i Europa som kallas Revolutionsåret – i Sverige utbröt de kända marsoroligheterna. Under detta år utkom Kommunistiska manifestet i februari, och några år tidigare hade Carl Jonas Love Almkvists Det går an (1839) publicerats, en kärleksroman som skandalöst diskuterar relationen mellan kvinna och man som en jämställd överenskommelse som inte behöver innebära äktenskap, och som lästes och påverkade en pågående samhällsdiskussion där allt fler ville vara med – inte minst kvinnorna.
Liksom Almkvist flydde Sager till Amerika (han anklagad för giftmord) för att slippa det bigotta Sverige och få nya vyer, där arbetade hon oförtrutet vidare på sina idéer som hon aldrig tillät förvanskas. Hon avled i New York 1901 – i en helt annan värld än den där mamsellen Sager som flicka förväntades ta emot och hålla tyst.
Karin Miller tar i sin bok avstamp i tiden och introducerar läsaren för en miljö där en intellektuellt törstig kvinna som Sophie Sager kunde hämta argument och stöd för sitt arbete för kvinnors rätt. Miller gör inflikningar, utvikningar och hopp i tiden som kan bli väl rörig som sätter färg och nog speglar på det nog ganska röriga 1800-talet som var Sagers. Rent konkret var ju detta också de stora uppfinningarnas tid, då en person utan förutbestämd bakgrund genom kreativitet och uthållighet kunde med hjälp av ånga, elektricitet och andra innovationer kliva uppåt i samhället.
Kvinnor anställdes nu också i industrin och inte bara som privata hushållerskor och pigor där husaga ingick i villkoren. Allt detta öppnade upp också för nya idéer om vem som hade rätt att styra över andra, idéströmningar som Sophine Sager var redo att ansluta sig till och till och med vara med att styra.
