Den egyptiska författaren, läkaren och aktivisten Nawal El Saadawi har avlidit 89 år gammal, respekterad av många, ett hot för andra, och sörjd av ännu fler.
Författaren och aktivisten Nawal El Saadawi mottog 2012, på plats i Älvkarleby förstås, Stig Dagermanpriset ”för att hon i sin gärning synliggör frihetens innebörd, ansvar och mål och därmed ger oss alla insikt i frihetens verkliga betydelse och värde.”
Rörligheten var självklar för henne, inte alltid frivillig; under flera år levde hon i exil i bland annat USA på grund av sin politiska hållning, frispråkighet och hur hennes romaner inspirerade till att se verkligheten bakom en önskad religiös och politisk fasad beroende på regimer i Egypten.
Under den Arabiska våren 2011 var hon självklart på plats vid demonstrationerna på Tahirtorget, och tillgänglig för journalister för att berätta om förtrycket och kampen om förändring.

Hoppet lämnade henne inte, trots den skarpa, ofta cyniska tonen som hon använde i sina skönlitterära verk. Men att vara illusionslös innebar inte för henne att nöja sig. I senast utkomna boken Revolutionsskrivarna (Ordfront, 2014, översättning Marie Anell) berättar hon om kvinnorna som står bakom revolten, deras erfarenheter och drömmar är lika viktiga för henne som motståndet och de formulerade kraven.
El Saadawi var också läkare och praktiken gav henne erfarenheter som hon skrev om, inte minst den kvinnliga könsstympningen fanns med i hennes romaner, men också den likaledes snöpta kvinnliga lusten som gav depressioner och blev ett eget förtryck. Det var en viktig fråga för henne och de kvinnor som hon skrev om hade ofta verkliga förebilder.
Även kvinnors fantasier och drömmar fick levande roller i hennes romaner, som väninnor och alter egon, som i Livets källa (Ordfront, 1993, översättare Hans O. Sjöström), om den unga flickan Ain El Hayah som tvingas in i tvångsäktenskap men lämnar sin man för att hamna i prostitution men samtidigt skaffar sig en egen identitet som det inta fanns skuggan av i äktenskapet. Eller i den mer komplexa, magisk-realistiska Den stulna romanen (Ordfront, 2008, översättning Marie Anell), där den fint resonemangsgifta skribenten Boudour al-Kharti om och om igen skriver sig igenom traumat att ha lämnat ett barn på gatan som ung och ogift.
El Saadawi kan vara vass, men det är i första hand systemet som hon beskriver. Säkert var hon lika oönskad för sina gripande romaner som för sin rad av fackböcker och upprop om kvinnors sexualitet och om könsstympning som var en av hennes starka frågor.
Barnets far misshandlades till döds i fängelse under revolutionen 1952 då, som El Saadawi skriver, den förtryckande monarkin ersattes med en förtryckande republik. Politiken går alltid hand i hand med människorna i böckerna. Den sexuellt förstummade Bodour som våldtas av sin man varje natt har en väninna, Safi som vågat skilja sig tre gånger från otrogna män och nu deklarerar sig som lesbisk.
Romanens alla kvinnor, från gatubarnet Zina till Bodours roman-alter ego lever med erfarenheter av våld och våldtäkt och anpassning till männens samhälle, men de är också fyllda av lust och kärlek, berättelser som utmanar, det ser även en sekulariserad läsare.

Nawal El Saadawi skrev över 50 böcker och Nawal El Saadawi var ordförande för Arab Women’s Solidarity Association och medgrundare av Arab Association for Human Rights. Hon kämpade mot månggifte och bruket av hijab. På så många sätt var hon ett hot mot regimen, mot förtryckande uttryck för religionen, mot patriarkatet som hon ofta avslöjar ofta med en spydighet. Men i hennes romaner finns också ofta ömmande beskrivningar av hur pojkar skolas in i detta system, även män som begår övergrepp och känner lust till barn har som småpojkar våldtagits och kränkts av lärare och andra auktoriteter.
El Saadawi kan vara vass, men det är i första hand systemet som hon beskriver. Säkert var hon lika oönskad för sina gripande romaner som för sin rad av fackböcker och upprop om kvinnors sexualitet och om könsstympning som var en av hennes starka frågor.
”Hon var inte bara orädd. Hon var i princip utan fruktan”, skriver Ordfronts förläggare Pelle Andersson, och det förvånar inte när man läser hennes böcker och texter. Hon siktade högt och inspirerade med denna sin ambition – rättvisan krävde klarspråk, censur leder till förtryck.
BBC har lagt upp sin några år gamla dokumentär om El Saadawi She Spoke the Unspeakable där hon berättar om sin uppväxt och sitt engagemang: (https://www.dailymotion.com/video/x5cu7f1).
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.