Saudiarabiens mord på journalisten och dissidenten Jamal Khashoggi i Istanbul skedde så nära öppen ridå som det går att komma. Men reaktionerna blev inte riktigt som man tänkt sig. Bryan Fogels dokumentär om dådet berättar om mordet och efterspelet, där höga herrar åter vill dra upp riktlinjerna för dem vars röster tystats.
Den 2 oktober 2018 dog journalisten Jamal Khashoggi inne på Saudiarabiens ambassad i Istanbul. Det kom att dröja många månader innan det fastslogs officiellt och även till slut i FN att han med största säkerhet mördats av influgna tjänstemän, där få tvivlar på att det är Saudiarabiens mäktigaste man, kronprins och försvarsminister Mohammed bin Salman, som beordrat mordet. Misstankarna fanns redan från början, förstärkta av den turkiska säkerhetstjänstens undersökningar som snart bekräftade mord och styckning på ambassaden och bränning av kroppen i en ugn i ambassadörens trädgård.
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan harmades över mordet offentligt. Saken blev snabbt storpolitisk och känslig, särskilt i USA där Khashoggi bodde och arbetade på Washington Post, samtidigt som dåvarande president Donald Trump hade många och viktiga affärer tillsammans med bin Salman.
Förutom den chockerande skildringen av själva mordet, som dessutom sker detaljerat i slutet av filmen med transkription av ljudfilerna, berättar filmen om en bakgrund som gör att man känner sig närmast smutsig när man efteråt tar upp sin mobiltelefon och sätter vid sin dator – deltar vi inte alla bekvämt i affärerna som dessa höga herrar gör?
Bryan Fogels dokumentär The Dissident lyckas verkligen visa på det smutsiga spelet kring mordet på Khashoggi. Kort före sin död gick denne enligt filmen från kritiker till dissident när han börja finansiera den saudiske dissidenten Omar Abdulaziz verksamhet av twittersvärmar mot bin Salmans och hans regims verksamhet. Fogel väjer inte heller för att visa på Khashoggis egen bakgrund; han kom från en rik och inflytelserik saudisk familj och hade varit vän och rådgivare åt bin Salman, och verkar inte ha haft särskilt många invändningar emot det diktatoriska styret i landet, systemet med gästarbetare utan rättigheter eller kvinnornas underordning, han krävde inte demokrati eller förändringar i styrelseskicket. Men hans krav på yttrandefrihet räckte för att göra hans liv omöjligt i landet och så småningom till att han mördades.
Förutom den chockerande skildringen av själva mordet, som dessutom sker detaljerat i slutet av filmen med transkription av ljudfilerna, berättar filmen om en bakgrund som gör att man känner sig närmast smutsig när man efteråt tar upp sin mobiltelefon och sätter vid sin dator – deltar vi inte alla bekvämt i affärerna som dessa höga herrar gör?
Karaktärer som Jeff Bezos, ägare och vd för Amazon och sedan 2013 ägare av Washington Post som engagerat sig i fallet – hur många stolar har han suttit på? Han hade tidigare varm kontakt med bin Salman som han bröt med efter mordet. När man ser honom krama om Khashoggis fästmö Hatice Cengiz och raden av höga herrar trängas kring henne på minnesstunden är det lätt att se makten formera sig för strid, som i en maffiafilm. Är det föreställningen om yttrandefrihet och demokrati som är vapnen denna gång? Klimatet? I diskussionen kring alternativa energikällor utmanas Saudiarabiens grepp om västvärlden.
Beskrivningen av kriget i cyberrymden med techbolag på båda sidor är bland det viktigaste och skrämmande inslaget i dokumentären. Bevis finnas på att Saudiarabien lägger stor energi på att avkryptera telefoner och datorer för avlyssning och styrning, Twitter släckte i ett svep ned 88 000 konton med bas i Saudiarabien när mordet på Khasogghi kopplades samman med saudiarabiska intressen. Men också cynismen hos Donald Trump som in i det längsta ryckte på axlarna inför de bevis som CIA lade fram, för att fortsätta USA:s affärer med Saudiarabien.
I september 2020 dömdes åtta personer till fängelse i en hemlig rättegång i Saudiarabien, naturligtvis var inte bin Salman bland dem och ingen tror att processen var annat än ett skådespel för världen.
Vad man undrar lite över efter filmen är hur illa skadad Mohammed bin Salman är efter detta ändå säkert oönskade efterspel till mordet på Khashoggi. Samt kommentarer kring alla de som inte kommer från rika familjer och som försvinner som följd av maktstrider i de högre sfärerna.
Också Sveriges affärer med Saudiarabien har pågått sedan över 70 år, 2018 rapporterade SVT att Sverige hade miljardaffärer på gång kring krigsmaterial att användas i Jemen, bland annat i bombningar mot civilbefolkning. Den enda kommentar som då kom från justitieminister Morgan Johansson var det korta: ”Det sker inga nya affärer med Saudiarabien. Sveriges vapenexport till Saudiarabien omfattar i nuläget bara följdleveranser av bland annat reservdelar.” På regeringskansliets hemsida står i dag att läsa: ”Saudiarabien är sedan en lång tid tillbaka Sveriges största exportmarknad i Mellanöstern. Svenskt näringsliv är välrepresenterat på den saudiska marknaden.”
Hur klarar man att diskutera brott mot mänskliga rättigheter samtidigt som man har egna intressen i smidiga och enorma affärer? Det är viktiga frågor som denna film förmår väcka – trots sin brist på representation av röster från människor utan höga poster och förmögenheter. De två kvinnor som finns med här: Hatice Cengiz och specialrapportör Agnés Callamard som utredde mordet för FN:s räkning, ger ändå filmen en förankring i verkligheten från sin väl snitsiga grafik och ödesmättade musik, och gör den angelägen för oss alla.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.