Talibanernas framryckningar i Afghanistan förvånar inte Afghanistan-experten Helene Lackenbauer, på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
– Det de har gjort nu är att de tagit över tullövergångar, städer och gränsövergångar. Detta är strategiskt viktigt, då de dels får en egen inkomst, och samtidigt stryper den afghanska statens inkomster, säger hon till Arbetaren
På julafton 1979 sattes en händelsekedja igång i Afghanistan, som har till de konflikter och krig som avlöst varandra i Afghanistan fram till i dag. Det var då Sovjets Röda armé marscherade in i Afghanistan, och lade startskottet för det nio år långa Sovjet-afghankriget. I grannlandet Pakistan mobiliserade sig afghanska mujaheddiner, och rustade upp sin vapenarsenal med hjälp av USA, inför ett anti-kommunistkrig. Samtidigt som åtta miljoner afghaner flydde till bland annat Pakistan, smugglade CIA in vapen och landets diktator Mohammed Zia-ul Haq propagerade att frivilliga muslimer från olika länder skulle ansluta till Afghanistan och kriga för sin tro. Usama Bin Laden var en av dem. 1986 fick de islamiska krigarna tillgång till amerikanska, portabla, anti-flygmissiler. Detta övertag fick Sovjet att lämna landet, efter 10 års ockupation.
Sovjetiska soldater välkomnas hem av en lokala bybor, efter att Sovjet lämnat Afghanistan.
Olika mujaheddingrupper tog över makten i Kabul 1992, men 1994 framträdde talibanerna och tog kontroll över provinsen Kandahar i södra Afghanistan och införde deras strikta tolking av islam. Två år senare, nådde talibanerna Kabul och lade huvudstaden under sig. Under Mulla Mohammed Omar regerade de med stålhand. Kvinnor förbjöds att jobba. Flickor uteslöts från skolor. Bestraffningar och avrättningar utfördes offentligt.
Talibaner i Peshawar visar, 1984, upp rester av ett nedskjutet amerikanskt plan.
I mars 2001 chockades omvärlden efter att talibanerna förstört världens största stående Buddhastatyer, i Bamyan. Detta efterföljdes av terroristattackerna den 11 september. Då ställde USA ett ultimatum till landets ledare, Mulla Omar: Antigen avvecklar han träningsanläggningarna för militären och överlämnar Usama Bin Laden, eller så kommer landet att attackeras. Samma år inledde USA och NATO en en invasion av Afghanistan, som en följd av att deras ultimatum inte bemötts.
Koaliationen bekämpade talibanska styrkor fram till 2014, då man formellt ändrade sitt stridsuppdrag till en mer tränande roll av inhemsk militär och polis. Mellan 2015-2018 ökade talibanerna sin offensiv och lade nästan hälften av landet under sig. Samtidigt gick Donald Trump till val med ett löfte om att ta hem de amerikanska trupperna. Han tillsatte den afghansk-amerikanske diplomaten Zalmay Khalilzad som medlare, men talibanerna vägrade att diskutera med Kabul.
– Det stora problemet är egentligen att talibanerna inte tilläts delta i förhandlingarna 2001-2002 när de störtades. Hade de tillåtits vara med så hade situationen i dag varit annorlunda och våldsnivåerna hade hållits nere, säger Helene Lackenbauer, Afghanistanexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och tidigare politisk rådgivare i Afghanistan.
Helen Lackenbauer är Afghanistanexpert för Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Hon tjänstgjorde som politisk rådgivare till svenska militära trupper i landet 2009-2010.
Den fredsavtalsprocess som ledde fram till att USA nu dragit ur sina trupper från landet avslutades med ett avtal som undertecknades av USA och talibanerna 29 februari 2020, i Qatar. Villkoren var att de amerikanska, och andra västländers styrkor dras tillbaka från Afghanistan. I gengäld lovade talibanerna att inte angripa amerikanska trupper, minska på våld och föra dialog med den afghanska regeringen. Trots avtalet, har talibanerna fortsatt sin offensiv och USA dragit tillbaka sina sista trupper och lämnat flygbasen Bagram.
– Att talibanerna expanderar nu är inget som förvånar oss. När de fick reda på ett datum, så var det bara att vänta och sedan attackera. De har under lång tid varit etablerade i många distrikt och haft fästen ute på landsbygden. Men, det de har gjort nu är att de tagit över tullövergångar, städer och gränsövergångar. Detta är strategiskt viktigt, då de dels får en egen inkomst, och samtidigt stryper den afghanska statens inkomster, säger Helene Lackenbauer.
Under den gångna veckan har talibanerna tagit makten över nio av landets 34 provinsers huvudstäder, samtidigt som gruppen flyttar sina trupper allt närmare Mazar-e Sharif. Enligt Helene Lackenbauer är utfallet i Mazar-e Sharif avgörande. Staden är ett viktigt ekonomiskt centrum, och faller den i talibanernas händer så har islamisterna hela norra delarna av landet. Landets inrikesminister Abdul Sattar Mirzakwal har uttalat sig om att regeringen nu beväpnar lokala grupper i landet. Med mål att säkra större städer och viktiga vägar. Talibanerna har historiskt sett haft svårt att ta kontroll över norra Afghanistan. De flesta talibaner tillhör folkgruppen pashtuner, medan tadzjiker och uzbeker är i majoritet i de norra provinserna.
– De expanderar till norra provinser som de aldrig tidigare hållit. Bland annat har de tagit Sheberghan, och där fanns en krigsherre som ledde uzbekerna. Detta gör de för att neutralisera de som kan mobilisera miliser och erbjuda talibanerna motstånd, säger Helene Lackenbauer.
I staden Kandahar, sydväst om Kabul, har afghanska säkerhetsstyrkor och talibaner stridit.
Det var genom USA:s flygunderstöd som den afghanska armén fick övertag mot talibanerna i markstrider. Nu har det amerikanska flygvapnet lämnat landet. Men USA väljer att fortsatt bidra med sitt flygvapen, fast från baser i utlandet. Exempelvis understödde man regeringsstyrkorna, genom att att bomba talibanernas positioner i Sheberghan.
– USA lämnade till och med Bagram, där man bedrev sina antiterrorkampanjer. Afghanistan har ett eget flygvapen som är litet, och tidigare har man fått underhåll, reservdelar och ammuniton från USA. Men, USA:s flygplan är fortfarande aktiva. Man har baser i Gulfländerna och andra grannländer. Man har även ett hangarfartyg där man kan utgå ifrån för att understödja regeringen.
Helene Lackenbauer berättar att den afghanska armén inte är särskilt omfattande. Landet använder sig mycket av specialstyrkor, som säkert är utmattade.
Tidigare anställda afghaner, som arbetat med amerikanska trupper, demonstrerar mot USA:s regering på flygbasen Bagram.
– Det finns många som deserterar, ibland sticker de hem och andra går över till talibanerna. USA kan inte gå in igen. Man har tagit ut sina soldater och installationerna är nedmonterade. Man måste tänka om det är rimligt att vara i ett annat land 20 år, vilket det inte är. Det man har lovat är att man kommer verka från regionen, men man kommer fortfarande stödja den afghanska armén ekonomiskt, eller att till exempel ta ut trupper ur landet och träna dem någon annanstans.
Fredssamtalen i Afghanistan mellan talibaner och den afghanska regeringen har pågått i över ett halvår nu, men parterna står långt ifrån varandra och i vakummet fortsätter talibanerna sin offensiv. Deras ambition är att upprätta ett emirat som styr enligt sharialagar.
– Men frågan är om de kan ta Kabul. De kan ta stora delar av landet, men huvudstaden är fortfarande i regeringens händer. Talibanerna har tagit administrativa centrum och mycket terräng. Fortsätter det så kommer man till slut tvinga regeringen att förhandla på deras villkor.
Om regeringen faller så ser Helene Lackenbauer en samhällsstyrning som på 1990-talet och stor påverkan på landets utveckling. Kvinnor ska vara hemma, sjukvården blir sämre och medellivslängden kommer att sjunka. Det kan bli ett längre inbördeskrig i ett splittrat land.
Talibanernas delegation vid fredsförhandlingarna under augusti i Doha, Qatar.
– USA har sagt att om talibanerna tar makten kommer landet klassas som en pariah-stat. Men å andra sidan talibanerna ett behov att att landet ses som en legitim regeringsmakt. Detta för att de vill behålla bistånd och bli bortplockade från sanktionslistor. Landet är helt biståndsberoende, säger hon.
Efter 20 års krig, där 800 000 amerikanska soldater någon gång har deltagit, har 20 000 av dessa skadats, 2 300 dödats och 50 000 afghanska civila har dött.
I en veckas tid hade afghanska flyktingar varit fast vid gränsen mot Pakistan, när landet öppnade sin gränsövergång vid Chaman den 13 augusti.
Enligt FN har detta års strider lett till ytterligare 200 000. En siffra som kan skjuta i höjden i samband med att fler storstäder faller. Antalet civila offer detta året är det högsta för ett halvår sedan UNAMA (FNs samordningsorgan i Afghansitan) började med sina rapporter. Under maj och juni, efter den amerikanska reträtten dödades och skadades nästan lika många civila som under årets första fyra månader. Totalt har 1659 personer dödats och 3524 skadats. Nästan hälften av offren är barn och kvinnor. En tredjedel av offren har dödats med orsak av markstrider, regeringsfientliga styrkors hemmagjorda bomber är 40 procent och riktade attacker mot civila är 14 procent. Resterande 8 procent har dödats av regeringstyrkornas flygattacker.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
