Gigekonomin är ett symptom på en ekonomi i kris, men kommer inte lösa den. Det är slutsatsen som föreningen Gigwatch för fram i sin rapport Apparna och Arbetet. Och oavsett om du är kund eller giggare påverkar gigekonomin alltmer dina arbetsvillkor, enligt den ideella föreningen, bestående av personer med personlig erfarenhet av digitala chefer.
Gigekonomin och dess arbetsvillkor påverkar fler än bara cykelbud och behöver du arbeta för din försörjning ligger det i ditt intresse att vara uppmärksam. Det anser den ideella föreningen Gigwatch och för i sin rapport fram att det pågår en gigifiering av hela arbetsmarknaden. Med sin rapport Apparna och arbetet vill de bredda och fördjupa synen på gig-ekonomin, dess konsekvenser och varför den uppstått nu.
– Det finns en tendens att när gigföretagen etablerat sig i en sektor inleds en nedåtgående spiral och en kapplöpning mot botten. I transportsektorn ser man hur de som erbjuder lägst pris lyckas bäst, men tendenserna finns också inom välfärden, säger Jacob Lundberg från Gigwatch och som bidragit till rapporten.
Den ideella föreningen Gigwatch skapades för tre år sedan med personer med egen erfarenhet av gigjobb för att ge en kritisk belysning av gigekonomin i vad de upplevde som en unison hyllningskör. En av dess mål var att på sin hemsida erbjuda information till både anställda och kunder om de många olika företag som kan kategoriseras som gigföretag. Rapporten är, säger Jacob Lundberg, ett resultat av det arbetet men också av de insikter som föreningens medlemmar fått när mönster börjar kunna skönjas i mängden av information och hur dessa mönster sedan går att upptäcka på allt fler arbetsplatser.
I rapporten görs ett nedslag i ett lokalt cykelbudsföretag som till en början hyllades som ett grönt transportalternativ och med ett uttalat budskap att de inte var som gig-företaget Foodora. Schemana var fasta och de digitala verktygen var en resurs. Men allteftersom företaget växte till fler städer och på allvar började konkurrera med gigföretagen blev det allt mer likt dem även i retoriken. De digitala verktygen fick allt fler övervakningsfunktioner och kundernas betyg började påverka tilldelningen av arbetspass.
Men trots att nedslaget är hos just de cykelbud som många förknippar med gigekonomin vill Gigwatch peka på att den ”gigifiering” som exempelföretaget genomgick har paralleller även i sektorer som av allmänheten ses som väsenskilda. En sådan är välfärdsektorn där digitala verktyg i allt högre grad börjat påverka de faktiska arbetsvillkoren genom bland annat gps-spårning av i hemtjänsten.
– Den viktigaste slutsatsen är att de drag som kännetecknar gigekonomin inte är kopplat till ett visst arbete som cykelbud. Dess kännetecken appliceras nu i flera sektorer och risken finns att de kommer att appliceras på en massa jobb i framtiden om inget görs för att stoppa det, säger Jacob Lundberg.
Att rapporten, utifrån föreningens ursprungliga syfte, ger gott om kängor åt gigföretagen är förstås väntat, men rapporten är också kritisk mot de lösningar som presenteras av gigekonomins kritiker. Varken kollektivavtalssträvanden eller att kunderna gör etiska val kommer lösa problemet, anser de.
– Vi är kritiska mot uppdelningen mellan en ”fungerande och normal” arbetsmarknad och en tydligt avgränsad gigekonomi som är något man kan plocka bort från den övriga arbetsmarknaden. Vi ser hur de här marknaderna hänger ihop. Det måste till en större förändring än att vänta in att cykelbuden skaffar kollektivavtal, säger Jacob Lundberg.
Det är också en insikt som blivit allt klarare under föreningens arbete, säger Jacob Lundberg. Närmare bestämt vikten av att se hur gigekonomins framväxt som ett svar på en kris med vikande tillväxt i den moderna marknadsekonomin. En kris där skärandet i utgifterna, däribland kostnaden för arbetskraften, ses som en lösning för att öka vinsterna. Förutsättningen för gigekonomin är, enligt Jacob Lundberg, är att alla behöver arbeta, men det finns för få jobb. Den stora grupp allt mer desperata arbetslösa tvingas då ta vad jobb som erbjuds, oavsett villkor. Så länge den situationen består fortsätter gigifieringen av arbetsmarknaden, resonerar han.
– Jag tror inte att gigekonomins grundproblem kan lösas genom att företag skaffar kollektivavtal eller slutar överrekrytera. En stor arbetslöshet är en förutsättning för gig. Om fönstret stängs i en bransch flyttar det till en annan som gigifieras. Egentligen måste det till en lösning på ett politisk plan som arbetstidsförkortning och att vi delar på de jobb som behöver utföras, säger han.
Men samtidigt, menar han, innebär gigekonomin eller en ökad gigifiering av hela arbetsmarknaden, inte heller den lösning på marknadsekonomins kris som dess förespråkare hoppas på. Ju större del av befolkningen som får mindre pengar, desto mindre kan de lägga på att köpa gigföretagens tjänster.
– Tjänsterna är så olönsamma att de inte heller skapar tillväxt. Det är inte en industri som går att göra stora vinster på. Det leder till en stagnerad ekonomi och inte en återupplivning. Istället utarmas ekonomin i längden. Hela utvecklingen är ologisk och bara logisk de enskilda företagen.
