Flera svenska storföretag har skrivit på ett avtal för att förbättra arbetsmiljön för textilarbetare i Bangladesh. Men Ikea vägrar skriva under. Nu kritiseras möbeljätten från flera håll.
Det nya arbetsmiljöavtalet för Bangladesh textilindustri trädde i kraft den 1 september i år. Den första versionen av avtalet, som går under namnet ”ackordet”, tecknades redan 2013 i samband med att en fabriksbyggnad utanför Dhaka rasade. Då miste 1 134 textilarbetare livet. Inga svenska företag var kunder hos den aktuella fabriken på Rana Plaza, men i dag arbetar många textilarbetare i Bangladesh, under farliga förhållanden, hos underleverantörer som levererar till Sverige.
Det nya arbetsmiljöavtalet mellan fack och företag är juridiskt bindande. Facken får insyn i arbetsmiljön på fabrikerna i Bangladesh och företagen måste förbinda sig att skapa en säkrare arbetsmiljö. Företag som inte följer reglerna kan hamna i skiljedomstol. Det nya avtalet är anpassat till en internationell marknad och målet är att det ska införas i fler länder.
Bland de svenska företag som undertecknat avtalet finns bland annat H&M, Lindex, Kappahl, Ica, Stadium och Intersport. Men möbeljätten Ikea vägrar dock att skriva under. Ikea hänvisar till sin uppförandekod IWAY och väljer därför att inte underteckna ”Ackordet”. Ikea har precis som många andra företag en egen hållbarhetspolicy och uppförandekod. Denna innebär en utfästelse om skäliga arbetsvillkor.
Ikeas beslut kritiseras dock av den ideella organisationen Fair Action, som bevakar svenska företags hållbarhetsarbete i utlandet. Fair Action ifrågasätter att Ikeas egen kontroll av säkerheten fungerar. De jämför Ikeas uppförandekod med en bilägare som vill göra bilbesiktningen själv, eller en skolelev som rättar sina egna prov.
Maria Sjödin, sakkunnig inom företag och mänskliga rättigheter på Fair Action
– Det är flera andra företag som inte heller skriver på såsom Cellbes och Björn Borg som också hänvisar till sina uppförandekoder. Men företags egna kontroller håller ofta inte måttet, till exempel kontrollerades klädfabriken Rana Plaza av företags egna inhyrda konsulter innan kollapsen utan att det upptäcktes att byggnaden riskerade att rasa ihop, säger Maria Sjödin, sakkunnig på organisationen Fair Action till Arbetaren och fortsätter:
– Kriterierna vi tittar på och som vi lärt oss på de åtta åren som avtalet funnits i Bangladesh är att det krävs insyn av fack och utomstående journalister och organisationer samt möjlighet till ansvarsutkrävande. Det som är unikt med det här avtalet är att företagen kan hamna i skiljedomstol om de inte följer avtalet.
Hon menar att en uppförandekod är ensidig och att företagen därmed själva väljer om säkerheten ska prioriteras.
– Det kanske till exempel kommer en pandemi och man prioriterar annorlunda. Det finns många studier som visar att egna uppförandekoder i många fall inte har fungerat tillräckligt bra, säger Maria Sjödin.
En granskning förra året som gjordes av organisationen Norska Framtiden visar till exempel att tre leverantörer till Ikea i Bangladesh inte har tillräckligt bra utrymningsvägar i händelse av brand.
Inom EU är en lagstiftning på gång där företag kommer bli skyldiga att beakta mänskliga rättigheter när de gör inköp från andra länder.
– Företag bör ta höjd för att det inte längre kommer vara frivilligt att ta ansvar. Ett viktigt steg mot att leva upp till de kommande lagkraven är att skriva under arbetsmiljöavtalet, säger Maria Sjödin.
Alke Boessiger är generalsekreterare på Uniglobal, som tillsammans med kommittén för Ackordet samt det globala metallfacket Industriall, nått uppgörelsen med industrin och företagen.
– Det enda trovärdiga och ansvarsfulla sättet för IKEA att göra affärer i Bangladesh är att gå med alla andra stora multinationella återförsäljare genom att underteckna det internationella avtalet. Ikea:s egna övervakning av säkerheten i fabrikerna är allmänt erkänt som olämplig och vi uppmuntrar dem därför att underteckna avtalet, säger hon.
Arbetaren söker Ikea men de har än så länge inte återkommit med svar.
