Arvet är en film som bygger på regissören Maïwenns egna erfarenheter. Ändå är den med sitt tema kring exil och förlust som stressar en familj till nära sönderfall giltig för många.
Den franska skådespelerskan och regissören Maïwenn började som barnskådespelerska som femåring, uppmuntrad av sin mamma, skådespelerskan och filmproducenten Catherine Belkhodja. Hon tillhör en stor och spretig familj där många arbetar inom film på olika sätt, också hennes dotter, som hon fick som 16-åring tillsammans med regissören Luc Besson, är skådespelerska. Maïwenn har franska, vietnamesiska och algeriska rötter. Sedan 2004 har hon regisserat sina egna filmer och i flera av dem berör hon sin bakgrund och position i familjen och yrket som kvinna och mamma.
I sin film Arvet spelar hon själv Neige Robert, en kvinna som förlorar sin morfar Emir som dör på ett äldreboende men i kretsen av hela sin stora familj.
“Filmen bygger till stor del på regissörens egen historia och bitvis känns den nästan dokumentär, särskilt i delarna som är inspelade i Algeriet.”
I filmens första 20 minuter lär vi känna den i vissa fall nästan hysteriskt sörjande familjekretsen, som en ung stökig dotterson, dottern Caroline, Neige själv och hennes syster – alla är individuella typer som för länge sedan positionerat sig gentemot varandra, och som så fort de ses bråkar om minsta sak. Lyckas de hålla fred är den tillkämpad och laddad.
Morfadern är den som har hållit ihop familjen, nu när han är borta brakar kriserna loss. Det börjar med bråk och skrik på begravningsbyrån kring bland annat val av kistan och man känner direkt hur gammal välbekant jobbig stämning ångar omkring hela familjen – de som inte har störtat ut ur rummet i ilska.
Morfadern var algerier och nu träder dotterdottern Neige fram i filmen som huvudroll med sina tankar kring sina algeriska rötter – filmen bygger till stor del på regissörens egen historia och bitvis känns den nästan dokumentär, särskilt i delarna som är inspelade i Algeriet.
Arvet gestaltar Neiges sorg och saknad efter sin morfar men också vilsenheten som arvet efter Frankrikes koloniala verksamhet och den smärtsamma processen kring den fruktansvärt blodiga avkolonialiseringen innebar under nästan ett decennium av krig. Och fortfarande innebär flera generationer senare. Att förlusten av morfadern kopplas samman med hennes eget sökande efter familjens rötter i Nordafrika gör processen både sorglig, intim och känslostark.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.