Den sista delen i Monas utvecklingshistoria kröner trilogin med en ståtlig beskrivning av hur man med hjälp av det offentliga stödet och solidariteten väninnor emellan kan lyfta sig själv i håret.
Det dröjer ett bra tag in i Marianne Lindberg De Geers roman Sig själv närmast innan titeln känns relevant. Snarast glömmer hon helt ofch hållet sin egen känsla och vilja för den stora kärleken Johnny, som överger henne höggradigt gravid redan på sidan 2 i tredje delen av Monas ensamma färd mot ett eget liv. Hennes andra barn föds med popstjärnans (en mycket lätt maskerad Björn Afzelius) flickvän väntande i BB-korridoren, och snart är även denna gravid.
Sig själv närmast är ändå en självutvecklingshistoria som går från absoluta botten – berusad på vardagsrumsmattan framför tv-n medan barnen är på dagis – och hon lyckas med yttersta möda steka upp falukorvsskivorna efter att sjuåringen hämtat upp sin fyraåriga lillasyster på väg hem. Det dåliga samvetet och skammen förstärker ångesten och endast med hjälp av en initiativrik vän på den fria teatern där Mona frilansat kan hon börja sin frigörelse från barndomens fängelse. Med ett så säkert språk som tuffar fram ringar hon in en tid och en stämning med några få, väl valda ord.
Efter de två tidigare delarna i romanserien är detta Marianne Lindberg De Geers absolut angelägnaste bok, i alla fall berör den mig djupt. Här får hon ihop det strukturella genom det personligt närvarande så det nästan svindlar av igenkännande. Mycket skam, mitt i lusten; Monas sexliv är pricksäkert beskrivet, hur en kvinna som haft många partners och fött barn ändå låter sig tas och bedras, straffknullas (som det hette utan större reflektion) i en grafiskt brutal beskrivning som är den första jag läst i en roman ur en kvinnas synvinkel just så smärtsamt och samtidigt krasst, strax därpå gråtas över – och sedan överges. En annan gång: Den öppna lusten till en man så sexig i sina boots och sin skinnjacka. Och ömheten dem emellan när allt stämmer. Lyckan som nästan spränger och gör allt annat oviktigt när han äntligen ligger där.
Räddningen för en ensamstående, i princip utslagen mamma i form av samhällets trygghet är berättelsens andra viktiga ärende: om bidragsförskottet, förskolan, kuratorn, Försäkringskassan, CSN, aborträtten, icke-köerna i det offentliga; man faller nästan i gråt när man tänker på hur stabilt och självklart det var under 1970-80- talen. Och för de som inte var med är detta en dörröppnare till deras mödrars verklighet. Magiskt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.