“Krisen på den polsk-belarusiska gränsen fortsätter växa och de strandsatta migranternas lidande blir allt värre. Regimen i Minsk har framgångsrikt förvandlat människor till påtryckningsmedel mot EU. Samtidigt fortsätter polska gränsvakter att genomföra pushbacks av migranter, i strid med asylrätten – men i vanlig ordning utan att fördömas av EU:s ledning.” Det skriver Joakim Medin som varit på plats vid polsk-belarusiska gränsen i Arbetaren.
Koncentrationen av tusentals migranter vid den polsk-belarusiska gränsen i november har av EU och NATO kallats för ”hybridattacker” mot Europeiska unionen. Den högernationalistiska polska regeringen har beskrivit situationen som ”det största försöket att destabilisera Europa sedan kalla kriget”. Andra har talat om en hjärtlös metod för att bedriva påtryckningspolitik, genom att utnyttja oskyldiga människors strävan efter ett bättre liv.
Den växande krisen och lidandet för migranter som fastnat i den stora Bialowiezaskogen i gränsområdet har fått omfattande uppmärksamhet under november. I skrivande stund har minst 13 personer påträffats döda. I mitten av november tillbringade jag en vecka vid gränsen i östra Polen för att dokumentera övergreppen mot migranter och fråga dem varför de hamnat där de hamnat.
Bakgrunden till gränskrisen är att president Alexandr Lukasjenko och hans belarusiska regim sedan i somras låtit etablera fejkade turistbyråer i ett flertal låginkomstländer. Byråerna har erbjudit dyra turistpaket med visum i Belarus. Bakom stängda dörrar har man också beskrivit resorna som ett enkelt och snabbt sätt att ta sig in i EU irreguljärt, genom att korsa gränserna till Belarus EU-grannländer. Ordet har spridit sig och människor har skramlat ihop de nödvändiga pengarna.
Men väl framme i Belarus har de upptäckt att det inte alls är någon walk in the park att ta sig in i EU-länderna – och i synnerhet inte in i Polen.
Lukasjenkoregimens syfte med detta har varit att hämnas på EU. I maj i år riktade unionen skärpta sanktioner mot Belarus till följd av att regimen tvingat ned ett Ryanair-flygplan och kidnappat den välkände aktivisten och bloggaren Roman Protasevich. Efter sanktionerna kungjorde Lukasjenko att Belarus inte längre skulle stoppa migranter från att illegalt korsa gränsen till EU.
Human Rights Watch har i en ny rapport som publicerades i onsdags grundligt kunnat redogöra för bakgrunden till migranternas ankomst. Enligt HRW har migranter behövt betala allt från 3000 till 17 000 dollar för ett enda belarusiskt visum. Efter att de anlänt till Minsk har de transporterats till gränsen, sedan eskorterats av belarusiska gränsvakter ända fram till taggtrådsstängslet, där vakterna uppmanat dem att gå in i Polen.
Problemen har uppstått när migranterna många gånger blivit infångade av polsk gränsvakt – eftersom dessa konsekvent genomför så kallade pushbacks och tvingar människorna tillbaka över gränsen.
– De belarusiska gränsvakterna har placerat dem i uppsamlingsplatser och kvarhållit dem där. Det varierar hur länge, ibland åtta timmar och andra gånger två dagar, och migranterna har hållits under öppen himmel, utan skydd, mat och vatten, säger HRW:s Östeuropautredare Lydia Gall, som samlat in materialet till rapporten.
Efter en tid har migranterna på nytt tagits från uppsamlingsplatserna till gränsen, för ett nytt försök att ta sig in i Polen. Vilket ofta bara resulterat i ännu en omgång pushbacks, och en ny uppsamlingsplats. Där belarusiska gränsvakter också utövat våld, uttalat dödshot och även stulit pengar och mobiltelefoner.
– Det här pingpongandet över gränsen har kunnat hålla på i flera veckor. Och folk har inte heller fått lov att lämna den här gränszonen och återvända till Minsk, säger Lydia Gall.
I den internationella rapporteringen om krisen har kritik framför allt riktats mot Belarus. Men Lydia Gall betonar att Belarus och Polen delar på ansvaret vid gränsen. Polska gränsvakter ignorerar i sin tur människors vädjan om internationellt skydd. Istället för att påbörja en rättsenlig process föser man folk tillbaka till Belarus.
– Båda länderna begår övergrepp och använder människorna som spelpjäser, sammanfattar Lydia Gall.
I östra Polen är det svårt och lätt på samma gång att se den kontext som möjliggör för övergrepp också på EU:s sida av gränsen. Den polska gränsvakten har fått regeringens mandat att ignorera asylrätten och genomföra pushbacks av migranter. Detta trots att migranterna enligt asylrätten har rätt till internationellt skydd.
I sociala medier flödar det av främlingsfientligt hat, som eldas på av den högernationalistiska polska regeringen. Premiärminister Mateusz Morawiecki har förklarat att ”gränsen är helig – polskt blod har spillts för den”.
Jag åkte ut nattetid i skogen med polska aktivister som försöker undsätta de kraftigt nedkylda och utmattade människorna – bara för att upptäcka att vi kom för sent. De hade redan fångats in och sparkats ut.
Inga oberoende observatörer kan se hur dessa pushbacks går till, eftersom Polen i september utropade ett undantagstillstånd i en tre kilometer bred zon längs med hela sin gräns mot Belarus. Där släpps varken journalister eller hjälporganisationer in.
Vidare har det skett en militarisering både inom och utanför denna undantagszon. 15 000 soldater har placerats längs med gränsen. Fler gånger än jag orkade räkna stoppades jag i min hyrbil vid poliskontroller, där man ville kika i bagageutrymmet. Den polska polisen har flera gånger kungjort att man gripit utländska medborgare – däribland flera svenskar – för smuggling av migranter.
Samtidigt opererar även militanta polska högerextremister i gränsområdet, där de letar efter både migranter och aktivister. I sociala medier flödar det av främlingsfientligt hat, som eldas på av den högernationalistiska polska regeringen. Premiärminister Mateusz Morawiecki har förklarat att ”gränsen är helig – polskt blod har spillts för den”.
Egentligen vore det på sin plats för EU:s ledning att fördöma Polens kraftiga asylrättsbrott, med tanke på situationen. Men unionen verkar sitta fast i en välbekant rävsax, där man inte riktigt har råd att agera så, när man samtidigt måste ge stöd åt försvaret av EU:s gränser. Trots att den polska regeringen själv avspisat ett erbjudande om att EU:s egen gränsvakt Frontex kan hjälpa till vid gränsen.
Agerandet påminner om hur det såg ut i februari 2020, när Turkiet på ett liknande vis använde migranter som påtryckningsmedel mot EU och obehindrat lät tusentals av dem försöka forcera landsgränsen till Grekland. Den grekiska högerregeringen svarade med att neka möjligheten att söka asyl, för alla som anlände från Turkiet.
Kritiken var enorm och även då hade det varit på sin plats med ett fördömande från EU. Men istället for EU-kommissionär Ursula von der Leyen till den grekisk-turkiska landgränsen, där hon kort och gott hyllade Grekland. Det hette, att landet agerade som ”Europas sköld”.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
