”Marknadsföringen låtsas ge gemenskap, låtsas ge intimitet och sammanhang. Men bakom dessa uppspärrade ögon, bakom bedyrandet om att just den här badoljan råder bot på julstress och pissliv, bakom företagens galor för feministiska förebilder finns bara en enkel logik: de vill ha dina pengar.” Linn Spross om influencers och reklam.
Förr i världen hette det att vara sell-out. Men idag finns helt vanliga människor som på sociala medier tackar olika företag för tjänst x eller produkt y. Utan att få en spänn. Gärna med olika emojis. Studenter låter evenemang bli köpta av digitala vårdbolag, samma företag som kommer göra arbetslivet surt för dem. Aspirerande influencers låtsas att bli sponsrade, för att det är status.
Att alla dessa varor genererar hjärtögon och superlativ till höger och vänster handlar om att företag så framgångsrikt lyckats dölja att det bara är varor det hela handlar om. De har lurat människor att tro att företagen kan vara något annat än vinstmaximerande maskiner, att de skulle ha något annat motiv än att ackumulera så mycket kapital som möjligt.
Om ett företag vill ge dig något, då måste du alltid fråga dig vad du blir skyldig. De må säga att de räddar klimatet, att du, genom att köpa deras varor är förkämpe för att kvinnor i fattigt land X ska få det bättre ställt. De säger att det är en feministisk revolution att raka sig med deras rakhyvlar. De säger att ni tillsammans gör världen till en bättre plats, att de får de förtryckta att resa sig och kullkasta sina bojor, att isbjörnarna återigen får fast is under fötterna sina. Men det där får man inte gå på.
Man kan också öka försäljningen genom marknadsföring, genom att låta influecensers kvida över hur fucking sjukt bra varan eller tjänsten är, hur deras liv är förändrade för alltid.
Varför tar företag socialt ansvar? För att kunna tjäna mera pengar. Varför gör de reklam med olika kroppar som påstås vara normbrytande? För att kunna tjäna mera pengar. Varför skickar företag x, y och z mejl till mig som handlar om hur mycket de saknar mig och hur gärna de vill att jag kommer tillbaka? För att tjäna pengar, är rätt svar även på denna fråga.
Företag är vinstmaximerande. Låt oss inte lägga någon moralisk värdering i det, utan vi kan nöja oss med att enkelt konstatera att det som driver ett företag är viljan att gå i vinst. Alla företag måste göra detta, för att kunna överleva på en marknad där det finns konkurrenter. För att gå i vinst måste man hålla nere kostnaden i produktionen, exempelvis genom låga löner.
Man kan också öka försäljningen genom marknadsföring, genom att låta influecensers kvida över hur fucking sjukt bra varan eller tjänsten är, hur deras liv är förändrade för alltid. Guy Debord skrev att varufetischismen var en bärande del av det han kallade för skådespelssamhället, att ”den sinnliga världen ersatts av ett urval bilder som existerar ovanför den och som nått erkännande som det sinnliga par excellence.”
Men bakom dessa uppspärrade ögon, bakom bedyrandet om att just den här badoljan råder bot på julstress och pissliv, bakom företagens galor för feministiska förebilder finns bara en enkel logik: de vill ha dina pengar.
På Instagram haglar överorden, det formas ett särskilt språk eftersom följarna måste övertygas om att ett enkelt inköp kan förändra livet. Att varan är något mer en ett dött ting. Asså, är den här routern det finaste vi har? Antagligen inte. Hur fantastisk är inte den här antirynkkrämen? Antagligen inte så värst, eftersom det trots allt bara är en kräm vi talar om.
Företagen människor för att de ska låtsas att det är något annat än en vara det är fråga om. Det är en livsstil, eller till och med ett liv. Det är njutning, unnet, att äntligen få ta hand om sig själv. Marknadsföringen låtsas ge gemenskap, låtsas ge intimitet och sammanhang. Men bakom dessa uppspärrade ögon, bakom bedyrandet om att just den här badoljan råder bot på julstress och pissliv, bakom företagens galor för feministiska förebilder finns bara en enkel logik: de vill ha dina pengar. Till ett pris som är så lågt som möjligt för dem.
I juletider kanske man kan ta sig en funderare på om det finns något sätt att vägra bli en lydig konsument som glatt spelar med i varufetischeringen. För den som är intresserad har jag ett helt sinnes bra erbjudande.
Gillade du den här texten och vill läsa mer företagsfientlig propaganda? Jag har, i ett unikt samarbete, bara för er älsklingar, en helt otrolig, fantastisk, nästan lite störd, rakt av idiotgalen rabattkod.
Gå in på valfri webbläsare och skriv in min kod www.marxists.org. Där hittar du min favorit, finaste Guy Debord, men också mycket annat helt otroligt som garanterat kommer göra dig snyggare, slät i hyn och skrynkligare i hjärnan. Det finns något för alla smaker så bjud gärna in dina vänner! Puss puss sålänge.
