Att Magdalena Anderssons papperslösa städare beskrivs som ett säkerhetshot är ett symptom på den rådande inhumana synen på migranter. Det menar Bengt Sandberg, ordförande för Fackligt center för papperslösa. I skymundan hamnar frågan om hur till och med statsministerns hem kan städas av en papperslös och vilka villkor som råder.
Under lördagen briserade nyheten om att en papperslös städare omhändertagits av polis vid statsminister Magdalena Anderssons (S) privata bostad i Nacka utanför Stockholm. Det fick omedelbara politiska reaktioner, inte minst från oppositionen.
Efterföljande debatt har kommit att handla om statsministerns bristande säkerhetsrutiner och städaren, en ung kvinna från Nicaragua, beskrivits som en säkerhetsrisk.
Debatten är ett symptom på den rådande synen på migranter, när händelsen i själva verket är ett symptom på hur utbrett det skuggsamhälle blivit som möjliggör hänsynslös exploatering av människor i en utsatt position. Det menar Bengt Sandberg, ordförande för Fackligt center för papperslösa som finansieras av LO, TCO och en rad enskilda förbund.
– Vi har haft en migrations- och flyktingpolitik som jag tycker är ovärdig, människofientlig och inhuman. Man demoniserar människor som har flytt av olika skäl, även om skälen inte räckt formellt för uppehållstillstånd. Vi har en debatt där man kriminaliserar och skuldbelägger människor som söker en fristad och är offer för omständigheter inga andra vill leva under. Det gör man nu i den här frågan också. Bara för att man är flykting och har avvisningsbeslut innebär det inte att man är säkerhetsrisk. Det saknas perspektiv.
Hur ser omständigheterna och villkoren ut för en papperslös städare?
– De vi möter går från usel skitlön till ingen lön alls. Det är det vanligaste ärenden vi har. Det handlar inte längre om lönedumpning, det handlar om slaveri. Människorna som driver företagen som exploaterar har som affärsidé att lura människor och samhället. De är de som ska skuldbeläggas, inte deras offer. Den här hårda nivån om migrationen i debatten göder skuggsamhället, inte tvärtom, säger Bengt Sandberg.
Vi har en debatt där man kriminaliserar och skuldbelägger människor som söker en fristad och är offer för omständigheter inga andra vill leva under.
Bengt Sandberg, ordförande Fackligt center för papperslösa
Han säger att han själv ”absolut inte” är förvånad över att även Magdalena Anderssons hem skulle kunna städas av en papperslös migrant. Han har själv sett ”ett skuggsamhälle” växa fram under de tretton år som Fackligt center för papperslösa funnits. Att även en statsministers hem blir del av det skuggsamhället är bara ett symptom på detta skuggsamhälles utbredning, säger han, en utveckling som bara ökat med striktare migrationsregler.
– Generellt lever de helt rättslöst. De har en utsatthet som är fruktansvärd. Exploateringen och utnyttjandet av de här människorna har vuxit i takt med politiken och retoriken som 2015 vände snabbt till att skuldbelägga och demonisera.
Medierapporteringen har gjort en stor sak av att företaget som Magdalena Andersson anlitat inte har kollektivavtal. Statsministern själv hävdar att hon fått försäkringar om att avtal skulle finnas, men enligt Bengt Sandberg är det ett blindspår. Ett tecknat kollektivavtal är långt ifrån någon garant för varken justa villkor eller arbetstillstånd i städbranschen.
– Ingen garanti alls. Vi har haft många tvister med arbetsgivare som är kollektivavtalsbundna. Det finns inga garantier. Det hade inte förändrat den här situationen, säger han.
Enligt Bengt Sandberg sitter dock Magdalena Andersson, tillsammans med de andra politikerna i riksdagen på makten att förändra situationen.
– Ge dem rätt att arbeta! Gör som i många andra länder, legalisera deras arbete, då kan de också hävda justa villkor. Då skulle man få bukt på skuggsamhället. När man kriminaliserar arbetet föder man skuggsamhället.
