Den bräckliga freden, den allt sämre ekonomiska situationen och den hårdnande retoriken i den politisk nationalistiska diskursen som pågår i Bosnien och Hercegovina gör att många fruktar ett nytt krig. ”Folk är rädda”, säger freds- och kvinnorättsaktivisten Mira Vilušić och ber omvärlden att reagera.
– Vi är mycket oroliga och rädda, säger Mira Vilušić på civilsamhällesorganisationen ”Ho Horizonti” i ett videosamtal från staden Tuzla i Bosnien och Hercegovina.
– Vi har levt i negativ fred, det vill säga i avsaknad av krig, i alla dessa år sedan krigsslutet 1995, vilket inneburit ett spänt läge, men nu ser vi många tecken på att det är något värre på gång, säger hon.
Den sköra fred som blev resultatet av Daytonavtalet år 1995 har förblivit just så, svag. I fredsavtalet delades makten mellan de tre folkgrupperna i landet – bosniaker, kroater och serber. De tre presidenter, som landet fick och som var och en representerar en etnisk grupp, har omöjliggjort att utvecklingen gått framåt.
– Det har också inneburit att man inte kunnat ta itu med och gå till botten med orsakerna till kriget, säger Sanimir Resic, historiker vid Lunds universitet.
Bara för att nämna ett exempel så har skolböckerna olika innehåll utifrån vilken etnisk grupp barnen tillhör. Det finns även skolor där barn från olika etniska grupper inte går i samma klasser utan delas upp under dagen.
– Det är väldigt trånga kläder de ger oss medborgare, säger Vilušić och syftar på den etniska identitet som de bosniska medborgarna tvingas in i.
Sedan krigets slut har svåra politiska spänningar förekommit i området, och återkommande har Republika Srpska hotat med att bryta sig loss från Bosnien-Hercegovina för att bli en del av Serbien. Sedan den nationalistiska serbiska ledaren Milorad Dodik valdes till en av landets presidenter har dessa hot nu börjat bli mer troliga.
Samtidigt kämpar kvinnorättsaktivisterna och de andra, som orkar, i civilsamhällesorganisationerna med att arbeta integrerat utan hänsyn till varken etnisk identitet eller var i landet personerna bor.
Men det är svårt. Det är en lång uppförsbacke utan slut. Framstegen under de tre decennier som gått är få.
Sedan i somras har läget förvärrats avsevärt. Inte minst efter att FN:s dåvarande höge representant, Valentin Inzko, använde sitt inflytande för att tvinga fram en lag i Bosnien som förbjuder folkmordsförnekelse.
Det skedde kort efter att FN-tribunalen i Haag slagit fast domen mot den serbiske generalen Ratko Mladić för folkmordet i Srebrenica – en beskrivning som många serber, däribland Republika Srpskas president Milorad Dodik, vägrar att acceptera.
Dodik har efter det höjt tonläget rejält och den hårda retoriken har även följts av handlingar i praktiken.
– Dodik har ett uttalat mål om att vilja inkludera Republika Srpska i Serbien och han har handlat därefter, säger Resic.
Dodiks parti Alliansen av oberoende socialdemokrater (SNSD) vill ändra landets grundlagar, och har blockerat beslutsfattande och hindrat arbetet i flera statliga myndigheter. Det har bland annat handlat om att vägra betala skatt till Bosnien och Hercegovinas huvudstad Sarajevo samt hot om att vilja upprätta egna rättsliga instanser i Republika Srpska.
Dodik och SNSD har successivt förflyttat sig i en nationalistisk riktning och uppvisat allt mer auktoritära drag. I dag är det ett nationalistiskt parti som uteslutits ur den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet.
Milorad Dodik hotar också att etablera en egen armé i Republika Srpska. Hans uttalade mål är ett utträde ur Bosnien och Hercegovina.
Varje gång inför valrörelsen brukar retoriken trappas upp. Men enligt Sanimir Resic är det för enkelt att vifta bort det som händer med att det är valår och tonläget därför är högt.
Det finns flera tecken på att det är annorlunda den här gången. Inte minst vad som sker runtomkring i omvärlden
– Dodik har etablerat goda kontakter med Rysslands president Vladimir Putin samt med Ungerns premiärminister Viktor Orbán.
När EU drog tillbaka delar av ett utlovat coronastöd gick Orbán in och sade att han skulle ge det istället. USA utökade i januari sina sanktioner mot landet.
Men varken Mira Vilušić eller Resic ser några verkliga effekter av sanktionerna.
– Putins allt mer uppskruvade retorik mot omvärlden och den vind i seglen som kommer därifrån påverkar däremot situationen och Dodik drar fördel av den.
Gorica Ivic, som arbetar på en kvinnorättsorganisation i landets näst största stad Banja Luka, säger på en videolänk att även om de har levt med politiska spänningar alltsedan fredsavtalet, så finns det omständigheter som gör även henne extra orolig just nu.
– Människor är trötta. De har inte sett livssituationen förbättras under trettio år. Nu när pandemin och ekonomin förvärrats ytterligare med inflation och prisökningar som följd finns en risk att människor lutar sig mot Dodiks retorik och börjar tro att en delning av landet är lösningen, säger hon.
Ivic beskriver hur emigrationen från landet ökat avsevärt de senaste åren.
– Det är unga, välutbildade personer samt hela familjer som inte ser någon framtid här utan flyttar till andra länder, säger hon.
Att kvinnorna aldrig deltog varken när freden förhandlades eller i det politiska livet sedan dess, är en sorg. Situationen kunde varit så annorlunda.
– Många kvinnor arbetar i mycket underbetalda arbeten, i den informella sektorn och på den svarta marknaden och har förlorat både inkomster och jobbmöjligheter under pandemin, säger Gorica Ivic.
– Vi ser också hur våld mot kvinnor har ökat under de här senaste två åren också. Vi har fler kvinnor som hör av sig till oss och söker hjälp och skydd undan våldet, säger hon och understryker att även om lagarna ser annorlunda ut i de olika entiteterna i Bosnien så arbetar de som kvinnorättsorganisation med kvinnor från alla etniciteter och delar av landet.
Vi ser också hur våld mot kvinnor har ökat under de här senaste två åren också. Vi har fler kvinnor som hör av sig till oss och söker hjälp och skydd undan våldet.
Gorica Ivic
Mira Vilušić menar att omvärlden måste reagera och agera. Det är inte längre hållbart att enbart civilsamhällesorganisationerna ansvarar för att upprätthålla relationerna mellan Bosniens alla medborgare när ledarna gör allt för att splittra dem.
– Internationella aktörer såsom EU interagerar enbart med de tre korrupta “kungar” som bara ser till sina intressen och inte bryr sig om varken Bosnien som land eller dess medborgare.
Även Resic understryker EU:s roll.
– EU:s roll är jätteviktig här, och de får inte ge upp, säger han.
Angående Carl Bildts uttalanden den senaste tiden, och i det närmaste avfärdande av hur nära konflikten är att bryta ut i krig, menar Resic att det liknar den “cyniska” inställning som västvärlden hade innan kriget bröt ut 1992.
Mira Vilušić säger att även om de känner sig maktlösa, så försöker de tänka på vad de kan göra. Bland annat har de skrivit flera öppna brev till EU parlamentet för att uppmärksamma dem på den kritiska situationen.
Till dem som varnar för ett krig ansluter sig flera debattörer, bland annat Umihana Rasovic Kasumovic, och Admir Lisica, i Sydsvenskan den 13 januari 2022. De skriver att om omvärlden inte agerar finns det risk för ett nytt krig, och de är kritiska till att omvärlden inte tar hoten på allvar.
Mira Vilušić säger att det går obekräftade rykten om att det rör sig beväpnade kriminella män från grannländerna i landet.
– Det liknar den situation vi såg innan kriget bröt ut på 90-talet. Det går rykten. Människor är rädda. Många som lider av trauman och posttraumatisk stress mår sämre nu, säger Vilušić innan rösten bryts.
– Jag var optimistisk under kriget och efter, men kan inte vara det längre, säger hon samtidigt som tårarna tränger fram.
– Den senaste tiden har jag ändrat mina vanor. Från att ha sett kvällsnyheterna innan jag går till sängs, undviker jag det för att kunna somna.
