Brutala grymheter och övergrepp mot civilbefolkningen, demonstranter och politiska aktivister har varit del av vardagen i Myanmar sedan militären störtade den folkvalda regeringen för ett år sedan. Men militärjuntan har inte lyckats få kontroll över landet och våldet har trappats upp. Samtidigt finns inget som tyder på att protesterna kommer att upphöra och motståndet ge vika.
– Vi har upplevt extrem brutalitet och grymhet mot befolkningen under året som gått. Vi har också sett tydlig beslutsamhet från den yngre generationen, en ny generation som säger att de inte kommer att acceptera regimen, säger Zin Mar Aung, utrikesminister i den folkvalda regeringen – National Unity Governmentt, NUG, som störtades av militären efter att de precis valts för ett år sedan, och som fortsätter sitt arbete vid sidan av, till Al Jazeera.
Våldet har gått från tårgasattacker mot och misshandel av demonstranter till luftangrepp, brända byar och väpnat våld mot individer. Våldet som används beskrivs vara värre än under tidigare militärregimerna på 1980- och 90-talet.
Över 1500 personer har dödats rapporterar människorättsorganisationen Assistance Association for Political Prisoners. Human rights watch, en annan människorättsorganisation, menar att det rör sig om brott mot mänskligheten. Ett av många dåd skedde på juldagskvällen förra året, då civila i östra Myanmar attackerades och över tolv personer dödades, däribland kvinnor, barn och två anställda på Rädda barnen.
– Det är en oerhört tragisk utveckling för människor som bor i Myanmar. De lever i princip i en väpnad konflikt, som pågår i stora delar av landet, säger Kristina Jelmin verksamhetsledare på solidaritetsorganisationen Svenska Burmakommittén.
Enligt Jelmin kan det upptrappade våldet förklaras med att militärjuntan inte fått kontroll över landet sedan kuppen i februari förra året, samma dag som den nyvalda parlamentet skulle tillträda.
Förutom att människor har protesterat öppet på gatorna, har också den civila olydnaden varit utbredd.
– Tiotusentals människor har strejkat, många har bojkottat elräkningar och så vidare, säger Jelmin och tillägger:
– Det finns också små nybildade motståndsgrupper som har beväpnat sig.
Ju hårdare pressen har blivit på militären, desto grövre våld har de använt.
Skillnaden den här gången mot tidigare perioder av militärdiktatur är att fler människor, inklusive majoritetsbefolkningen, berörs av militärens brutalitet.
Kristina Jelmin, verksamhetsledare på Svenska Burmakommittén
Landet har genomgått många årtionden av militärdiktatur sedan självständigheten från kolonialmakten Storbritannien 1948. Under några år från 2015 och framåt gick landet i en något demokratisk riktning. Även om makten även då var fortsatt tudelad med militären som den starkaste enheten. Men de flesta i landet hann känna på vad det innebär, vilket delvis förklarar det starka motstånd som befolkningen nu visar mot militärjuntan.
– Skillnaden den här gången mot tidigare perioder av militärdiktatur är att fler människor, inklusive majoritetsbefolkningen, berörs av militärens brutalitet. Förtrycket och våldet är inte riktat mot någon särskild etnisk grupp eller område, utan slår brett, säger Jelmin.
Även motståndet är utbrett.
– Från början såg vi hundratusentals demonstranter i gatumanifestationer. Det är inte möjligt nu, men de har tagit nya former i form av flashmobs och korta blixtaktioner, säger Jelmin.
Politiska aktivister och människorättsorganisationer arbetar på trots repressionen och de extremt svåra levnadsvillkoren.
Svenska Burmakommittén, som stödjer lokala organisationer i Burma som på olika sätt kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, har sammanställt en rapport om hur människorättsaktivisterna har det.
– De människorättsaktivister som vi stödjer har tvingats gå under jorden, lämna landet eller ta sig till en annan del av landet, säger Kristina Jelmin Verksamhetschef hos Svenska Burmakommittén.
Men det innebär inte att de har gett upp. Långt ifrån.
– De är jätteaktiva, både i det demokratiska nationsbygget tillsammans med regeringspartiet NUG, vilket pågår parallellt i landet, i protesterna och i arbetet med att dokumentera och rapportera om övergreppen som pågår. Det är dock långt ifrån lätt, säger Jelmin.
Militärjuntan är uppenbart pressad från flera håll. Det senaste slaget mot juntans affärsintressen är beskedet från energibolagen TotalEnergies och Chevron som i januari meddelade att de lämnar Myanmar på grund av den försämrade rättssäkerheten och situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. Beslutet fattas efter påtryckningar från människorättsgrupper som anser att jätteföretagen bör klippa de ekonomiska banden med militärjuntan efter kuppen i februari 2021.
Utan pengar inga vapen. Men vapen fortsätter komma till landet.
Enligt Kristian Jelmin är ett stopp för vapeninförsel nödvändigt, liksom att strypa pengarna så att de inte kan användas till vapeninköp.
– Sedan bör omvärlden inte agera på något sätt som kan ge legitimitet åt militärjuntan, såsom att delta i officiella möten, säger hon.
Det råder dock försiktig optimism kring att den regeringen, som faktiskt valdes förra året men som aldrig hann tillträda, har legitimitet hos folket och arbetar på vid sidan om.
– Det pågår samtal och byggs plattformar för att inkludera minoritetsgrupper i landet inklusive väpnade grupper hos de etniska minoriteteterna, vilket aldrig tidigare har skett. Samma gäller den nya konstitution som man också håller på att ta fram och där alla grupper ska erkännas som jämlika, säger Jelmin.
Det är viktigt, inte minst mot bakgrund av fördrivningen av och folkmordet på den muslimska minoriteten rohingyer. I oktober 2021 antog Europaparlamentet en resolution om situationen i Myanmar. Men trots att FN menar att det rör sig om folkmord, blev det ingen formulering om anklagelser om folkmord på rohingya-minoriteten. Detta eftersom den kristdemokratiska gruppen, där även de svenska ledamöterna från M och KD ingår, protesterat.
Men många röster höjs för att omvärlden måste stötta demokratiska krafter i större utsträckning.
Enligt utrikesminister Zin Mar Aung tittar omvärlden bara på, utan att göra något. Hon menar att det inte räcker med stöd i ord, utan krävs någon form av ingripande, säger hon till Al Jazeera.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
