”Kuvertet som kommer i brevlådan presenterar arbete eller fattigdom som frivilliga val istället för det tvång som lönearbetet blir med pensionen som skrämseltaktik. På så sätt görs ett samhälleligt problem till ett privat problem.” Arbetarens Martina Engman om pensioner och en politiskt designad kvinnofälla.
Småbarnsmamman suckar vid grinden på förskolan och konstaterar håglöst att det skulle vara skönt att jobba mindre men att man måste tänka på pensionen. Just nu är Sverige mitt i ”orangea kuvertet”-perioden då Pensionsmyndigheten skickar ut besked och prognoser för ens framtida pension. Om kuvertet inte landat hos dig så är det på väg.
Att kuvertets innehåll är mindre för vissa förklaras ofta med deltidsarbete, “kvinnofällan”. Varför det måste vara så att den som tjänat mest också måste ha mycket pension står dock inte tryckt bland frågor och svar. Det står inte heller någon förklaring till varför gifta par ska dela lika på allt utom just intjänad pension – det om något är en politiskt designad kvinnofälla.
Lösningen på den ojämlika pensionen har varit att båda ska göra arbetet hemma och på jobbet ska arbetet fördelas jämt. Lika mycket disk till mig som matlagning till dig. Lika mycket jobb till dig som till mig. En självklarhet.
Det betyder att den totala arbetsbördan för småbarnsfamiljen ökat och ökat snabbt på bara en generation. Hemarbetet har inte minskat i samma omfattning, det vet alla som möts av ett tvättberg vid arbetsdagens slut.
I Agnes Wolds och Cecilia Chrapkowska bok ”Praktika för blivande föräldrar” (W&W 2017) finns ett skrämmande diagram: kvinnors och män inkomster håller jämna steg tills paret får barn, sedan missgynnas kvinnor och det tar åtminstone tio år för kvinnors inkomst att hämta sig.
Och såklart ska man dela lika på saker men om det är enda lösningen duger det inte. Ojämlikheten är inte en privatsak, den är politisk och gemensam.
Diagrammet i föräldraboken döljer en sak som Statistiska Centralbyrån, SCB, tidsanvändningsundersökning visar. Småbarnsfamiljer ägnar mer tid än någonsin åt lönearbete.
Mellan undersökningar gjorda på 1970-tal och 2010-tal ökar småbarnsmammors lönearbete med 10 timmar i veckan skriver Marina Nilsson i sin bok Hemmafru, version 2.0 (Ica förlag 2010). Det betyder att den totala arbetsbördan för småbarnsfamiljen ökat och ökat snabbt på bara en generation. Hemarbetet har inte minskat i samma omfattning, det vet alla som möts av ett tvättberg vid arbetsdagens slut.
Under min tvillinggraviditet satt jag ofta på kontoret och försökte hålla mig vaken. Regelbundet gick jag på toa och tvättade ansiktet, som om vattnet skulle gjuta ny energi i tunga ögonlock. Min läkare konstaterade att det inte var bra om jag sjukskrevs: du kommer vara borta så länge från arbetsmarknaden när barnen är födda så vi väntar med att sjukskriva dig.
Hennes ord var ett eko av det jag läst i föräldraboken: tänk på pensionen. Varför just jag skulle lösa ett systemfel eller varför arbetsmarknaden inte kunde göra plats för mina behov diskuterade vi aldrig.
I min bekantskapskrets syns det att arbetstakten är hög, det finns gott om dödströtta föräldrar. Och att vara utschasad och vimmelkantig av sömnbrist har blivit normalt. Det är så det är att vara förälder intygar vi varandra och på arbetsplatsen försäkrar chef och arbetskamrater samma sak. Så gör vi oss själva till medbrottslingar i att upprätthålla de höga kraven.
Att alla undersökningar jämför kvinnor och män förminskar arbetsbelastningen till ett fördelningsproblem och undviker att ställa frågan om det är så att den totala arbetsbördan är för hög. Lösningen är inte att kvinnor tar huvudansvaret för hemmet, det ska delas på men andelen lönearbete måste minska för att livet ska gå ihop.
Kvinnor får bära tyngden av att försöka fixa en dålig arbetsmarknad där det inte finns rum för barn och föräldrar. Statistiken berättar om hur kvinnor går sönder när de försöker leva upp till förväntningarna: vid andra barnet ökar sannolikheten markant för att kvinnan ska bli sjukskriven.
Att alla undersökningar jämför kvinnor och män förminskar arbetsbelastningen till ett fördelningsproblem och undviker att ställa frågan om det är så att den totala arbetsbördan är för hög. Lösningen är inte att kvinnor tar huvudansvaret för hemmet, det ska delas på men andelen lönearbete måste minska för att livet ska gå ihop.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: 40-timmarsveckan är utdaterad. Den designades med antagandet att någon annan skulle sköta hemmet. Inte att vi skulle jobba heltid och sköta hemmet ovanpå det. Om du inte orkar är det inte konstigt, faktum är att orka är en stor bedrift. Det är extremt höga krav det orangea kuvertet ställer på sina mottagare: heltid för en rimlig pension.
Kuvertet som kommer i brevlådan presenterar arbete eller fattigdom som frivilliga val istället för det tvång som lönearbetet blir med pensionen som skrämseltaktik. På så sätt görs ett samhälleligt problem till ett privat problem.
Du är ansvarig för att tjäna ihop pengar till din pension istället för att vi tillsammans genom politiken organiserar samhället så att hela livet får plats.