Skulle du kunnat samla tillräckligt många anhängare och driva igenom kvinnlig rösträtt? I spelet Suffrage kan du ta reda på det.
Ulrik Wemmenheds brädspel Suffrage spelas med kort, varje spelare har i uppgift att göra olika aktioner och vinna anhängare av de fyra olika typerna: militanta, laglydiga, arbetarklass-, och överklass-suffragetter. När du samlat tillräckligt med anhängare kan du tvinga fram en omröstning i parlamentet som utförs genom att dra kort där ledamöter röstar ja eller nej.
Bland de olika aktionerna man kan välja på finns hungerstrejk, att sabotera golfbanor, kampanjer eller att måla suffragettkonst. Valen som görs får olika konsekvenser. Oavsett vilken aktion som väljs får spelaren nya anhängare av en viss kategori och förlorar anhängare av en annan. Och visst är det roligt kring spelbordet när en vill storma parlamentet och någon annan utbrister “Nej, då förlorar jag ju mina överklassupportrar!”
Spelmekanik kommunicerar, det förklarar hur något hänger ihop och bjuder in spelaren att analysera vilka handlingar som leder till vissa resultat. I spel kan man testa karaktärer och idéer fritt och gör det också möjligt att gå åtminstone några meter i någon annans skor.
När suffragetterna gjorde egna spel i början av 1900-talet handlade det om deras verklighet: striderna mellan polisen och suffragetterna. Suffragetterna vann om de skickade sex poliser till sjukhuset och polisen vann om man lyckades arrestera sex suffragetter. Spel är ett sätt att visualisera en värld för både skapare och mottagare.
Men det går inte skaka av sig en känsla av att Suffrage inte är riktigt färdigt. Vissa speldesignval känns inte helt klockrena. Exempelvis är det inte riktigt tydligt om man som spelare spelar med eller mot varandra. Å ena sidan samlar man ju varsin anhängarskara men man vinner ju tillsammans och kan hjälpas åt. Varför spelar då inte spelarna tillsammans mot spelet? På senare år har mängder av samarbetsspel släppts, med Pandemic som största spel. Jag tror att berättelsen som spelet vill illustrera hade tjänat på att ha spelmekanik som förstärker berättelsen.
Däremot fungerar idén att få och förlora anhängare klockrent och ger spelaren ett roligt strategiskt uppdrag: bör jag starta en tidning eller sabotera postlådor? De olika korten är helt fantastiska i sin design, detaljrikedom och historiska exakthet. När vi spelar får jag verkligen känslan av bredden i rösträttsrörelsen, och spelet visar fint upp olika sätt att göra motstånd. Detta är Suffrages stora förtjänst.
Suffrage ger en möjlighet att kliva in men också agera i en värld där rösträtten inte är vunnen med alla de svåra val den bär med sig. Vad säger du och medspelarna om att panga rutor för rösträtten nu på fredag kväll?
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.