I Przemyśl i Polen på gränsen till Ukraina har hundratusentals flyktingar kommit sedan kriget började. Här trängs volontärer från hela världen med flyktingar. Alla vill hjälpa till men av olika anledningar. Arbetarens Hiram Li rapporterar från polska gränsen.
– Jag kom hit för att jag ville göra något för Ukraina, man kan inte bara sitta hemma när något sådant här händer, säger Onur Can.
Han är från Nürnberg i Tyskland. Han står utanför en galleria som omvandlats till ett mottagningscenter. Dagen innan kom han till gränsstaden. Onur Can berättar att han är djupt berörd av kriget.
– Det går att se människors lidande i deras ögon, det är fruktansvärt. Jag gråter inte ofta men igår grät jag, säger han.
Han är orolig för vad kriget kommer innebära för Europa. Han tror att kriget bara är i en inledande fas.
– Det känns som början på ett tredje världskrig. Snart invaderar de nog Sverige och Finland, man kan inte veta med Putin han är ju helt galen. Går de med i Nato är det nog kört, säger han.
I ett tält lite längre bort står två volontärarbetare från London. Även de har kommit för att hjälpa de som flyr. De lagar vegetarisk mat.
– Vi sa till varandra att vi vill se vad som sker sedan tänkte vi att kanske borde vi åka och sedan gjorde vi det bara. Vi tog flyget till Krakow och körde sedan hit, säger Rajeev Kumar.
Han och hans kompis Malcom Bradford tillhör ingen hjälporganisation. De erbjöd sig att hjälpa till att laga mat när de väl kom fram. De berättar att hjälparbetet är välorganiserat trots att hundratals, tusentals flyktingar passerar platsen.
– Jag tror att det på grund av sociala medier är lättare att organisera. Vi har till exempel väldigt mycket kläder och det har folk läst så nu får vi inte lika mycket längre, säger Malcom Bradford.
Istället säger han att det behövs andra saker såsom mobilladdare, kuddar och mattor att sova på. Bakom honom rullar en av de många röda bussarna som transporterar flyktingar in. Bussen töms på människor. De flesta är kvinnor och barn.
– Jag ska till min syster i Tjeckien, min man är kvar i Charkiv, säger en uppgiven kvinna som kommer ur bussen innan hon skyndar vidare.
Hon och de andra flyktingarna lotsas in i köpcentret som blivit till ett mottagningscenter. Bussen lämnar igen i riktning mot gränsen. På bussens tak har blåljus och sirener monterats. Blåljusen är påslagna och sirenerna tjuter när bussen kryssar sig fram i den kaotiska trafiken. Det är fullt av bilar, många vill ta sig till gränsen.
Vissa för att strida i Ukraina, andra för att hämta nära och kära som flytt. Bilarna kommer från hela Europa. På en rastplats vid gränsen står en svenskregistrerad bil. I bilen sitter två män. De berättar att de har kommit från Karlstad för att hämta sina fruar och barn som bor i Ukraina.
– Det har varit väldigt stressigt, det har tagit dem flera dagar att ta sig från Kiev. Nu är de äntligen i Polen så vi åkte direkt för att hämta dem, säger den ena mannen.
Ingen av dem känner sig bekväma med att vara med på bild. Det är många vid gränsen som är misstänksamma mot journalister. Det är inte svårt att förstå. Vid stationen i Przemyśl har hundratals journalister från hela världen flockat sig. Polis och hjälparbetare från organisationer såsom Rädda barnen gör sitt bästa för att skapa ställen där de som flyr kan få lite ro.
– Inga journalister, ge dem lite utrymme, säger en polis, påtagligt frustrerat.
Många journalister beter sig väldigt respektlöst, igår höll det på att bli slagsmål när en journalist fortsatte filma en kvinna som grät.
Our Can, volontär
Han står utanför en del av tågstationen där flyktingar har möjlighet att vila. De flesta innanför dörrarna är barn. På baksidan av byggnaden står ett kamerateam och filmar in genom fönstren.
– Många journalister beter sig väldigt respektlöst, igår höll det på att bli slagsmål när en journalist fortsatte filma en kvinna som grät, säger Onur Can.
Bara ett tiotal meter från kamerateamet, inne i stationsbyggnaden står en man. I sin hand har han en skylt med den danska flaggan på. Han erbjuder sig att ta flyktingar till Danmark men han har krav. Bara kvinnor och barn med biometriska pass får komma med.
– Det är bättre för oss som ska ta emot dem om det inte kommer med män. Kvinnor och barn passar bättre in i familjerna, säger mannen.
Han är från Sønderborg i södra Danmark. Många av de som flyr har tagits emot av värdfamiljer. De allra flesta har hamnat hos familjer i Polen men även i andra europeiska länder såsom Danmark. Många av de som flytt har tagits emot av privatpersoner. Någon egentlig myndighetskontroll över om personerna är lämpliga att ta emot flyktingar görs inte.
– Jag är inte här med en organisation utan jag har åkt hit eftersom många i Sønderborg ville ta emot ukrainare så jag tänkte att jag kunde hämta några, säger han.
Runt honom hörs ljudet av gråtande barn. Trötta föräldrar försöker trösta dem. Trots att tusentals flyktingar rör sig på stationen närmar sig ingen mannen som lovar en resa till Danmark. Ett tåg rullar in, på det befinner sig hundratals flyktingar.
Bara några kilometer bort fortsätter kriget och vid gränsen väntar tusentals människor på att få korsa. Solen håller på att gå ned och temperaturen kryper sig närmare nollstrecket. Många kommer att få stå ute i kylan över natten.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
