När Romanus & Selling återutger Tillie Olsens novellsamling Jag står här och stryker i originalöversättning är det en underbar gåva till nya generationer. De fyra berättelserna har kvar kraft och fräschör trots att det är över 60 år sedan den gavs ut för första gången.
Tillie Olsen, född Lerner, föddes i Wahoo, Nebraska som dotter till judiska socialistiska immigranter från Ryssland. Migrationen till delstaten var stor under slutet av 1800-talet, uppmuntrade av myndigheterna för att fylla ut området efter ursprungsbefolkningen som fördrivits västerut, bland annat med draghjälp av den utbyggda järnvägen några decennier tidigare.
I Ryssland pågick svåra pogromer under slutet av 1800-talet. Särskilt efter mordet på tsaren Alexander II år 1881 var den judiska befolkningen utpekad och omkring 2 miljoner judar emigrerade kring sekelskiftet, de flesta till USA. I Nebraska fanns även en stor grupp inflyttade svarta som kommit från sydstaterna efter inbördeskrigets avslut.
Tillie Olsen var tidigt socialistiskt engagerad, och agitator i fackliga, feministiska och antirasistiska frågor. Hon hoppade av skolan tidigt och fick en dotter som hon snart blev ensamstående med, samtidigt som hon försörjde sig inom olika arbetaryrken. Hon flyttade till Kalifornien där hon gick med i amerikanska kommunistpartiet och skrev artiklar i flera olika vänstertidningar. Hon gifte sig med partikamraten Jack Olsen och tillsammans fick de tre döttrar.
Ömheten gentemot den trasige sjömannen Whitey som kämpar för att uppehålla sin värdighet går inte att missa, samtidigt som det inte finns ett spår av arbetarklassromantik.
Redan tidigt var Olsen inriktad på att skriva. Under 1930-talet fick hon kontrakt på en roman som hon påbörjat redan som 19-åring, men under hennes tid som småbarnsmamma kände hon sig tvungen att släppa de ambitionerna till förmån för att sköta hemmet och tjäna pengar för att bidra till familjens försörjning. Först 1961 kom hennes första bok ut, den i många stycken självbiografiska novellsamlingen Tell me a riddle. Boken gjorde henne omedelbart till en efterfrågad författare och flera böcker gavs så småningom ut, bland annat den tidigare påbörjade romanen Yonnondio som gavs ut 1974. Olsen blev direkt en auktoritet och kunde möta efterfrågan på henne som föreläsare och lärare nu då barnen växt upp.
Tell me a riddle gavs ut internationellt, i Sverige första gången 1980 med titeln Ge mig en gåta på förlaget Trevi som sedan 1971 gav ut litteratur företrädesvis av och om kvinnors liv. Översättare var då som nu Else Lundgren (1919–2018), som tidigare översatt bland andra Margaret Drabble och Virginia Woolf, och det är helt rätt att man i Romanus & Selling behållit Lundgrens översättning i nyutgivningen. Den känns (med, antar jag, en lätt överblick) inte daterad alls, utan ger samlingen, som nu fått titeln Jag står här och stryker efter den första novellen, en trygg och känslig svensk språkdräkt (Else Lundgren har för övrigt tillsammans med en annan legendar i branschen, Caj Lundgren, varit föremål för Christina Gullins avhandling Översättarens röst från 1998).
Tillie Olsens fyra noveller rör sig alla kring en familj där Helen och Lennie och deras barn växlar i fokus. Den äldsta dottern Jeannie återkommer i dem alla som den känslomässigt absoluta mittpunkten, den som författaren, och bokens mamma vill ge upprättelse och erkännande – storasystern som i verkligheten döptes till Karla (efter Karl Marx) föddes till en tuff barndom som skilde sig från syskonens. I den första berättelsen talar modern om sitt dåliga samvete över dotterns tidiga år, då fattigdomen tvingade isär mor och barn och fick dottern att ta ett ansvar för sig själv som gjorde henne känslig och svår att nå.
Farmodern Eva, som får sitt namn uttalat först i novellens sista rader, är en person ”med hela kroppen full av i bitterhet” efter många år i familjens tjänst.
I novellen ”Hey Sailor, What ship” får familjen besök av en gammal alkoholiserad sjöman som tidigare varit en nära vän och beskyddare. Tillsammans försöker gästen och värdfamiljen uppehålla ett sken av att allt är som det ska, men det verkar omöjligt att överbrygga den förlorade känslan av gemenskap – bakom vännens bitterhet och missbruk ligger antytt svåra erfarenheter av ett hårt och ensamt yrkesliv till havs.
Novellen är dedikerad till sjömannen Jack Eggan som Olsen skriver dödades under reträtten under slaget vid gränsfloden mot Katalonien i Spanien 1938, ett stort nederlag mot Francos fascistiska trupper, och som blev en tragisk vändpunkt i inbördeskriget. Man kan där, med tanke på Olsens politiska hemvist, utgå ifrån att Eggan tillhörde de många sjömän som ingick i de internationella brigaderna i kampen mot Franco. Hennes dedikation blir ett erkännande till slitna arbetare som, tyngda av erfarenheter och kamper som utomstående inte känner, tar till den tröst de hittar där det går. Ömheten gentemot den trasige sjömannen Whitey som kämpar för att uppehålla sin värdighet går inte att missa, samtidigt som det inte finns ett spår av arbetarklassromantik.
I den tredje novellen följer Helen med Jeannie, här 12 år, till en kamrats dop i en kyrka för svarta församlingsmedlemmar. Ceremonin blir en skrämmande upplevelse för den känsliga flickan och en reflektion kring rasismen, som ofrånkomligen i just denna ålder kommer att skilja lekkamraterna åt.
Tillie Olsen har ett unikt sätt att gestalta hur arbetarkvinnan får kämpa dubbelt, ja tredubbelt eftersom hennes krav på sig själv också ligger som selar på ett arbetsdjur dygnet runt.
I den sista, längsta och otroligt starka novellen, ”Ge mig en gåta – ’ett släkte skall komma’”, möter den vuxna Jeannie sin döende farmor som är på en desperat sista resa, kringsläpad av maken för ett farväl till barnen som bor på olika ställen i USA. Farmodern Eva, som får sitt namn uttalat först i novellens sista rader, är en person ”med hela kroppen full av i bitterhet” efter många år i familjens tjänst. Osynlig har hon utfört sina plikter och sitt eget inre liv har hon knappt vågat uttrycka för sig själv. Här kommer ett liv som emigrant till liv, barndom och ungdom i tsarens Ryssland, repression och fängelsestraff, politiskt engagemang under starkt förtryck både före och efter migrationen, och kamp mot svält i det nya landet.
Att ständigt stå tillbaka för andras behov av omvårdnad med kärleken som påpiskare – en kärlek som hon inte längre orkar ta emot eller ge. Tills den känsliga Jeannie kommer och ser sin farmor i hennes fulla sorg och längtan. En makalös berättelse som kröner samlingen till ett mästerverk.
Tillie Olsen har ett unikt sätt att gestalta hur arbetarkvinnan får kämpa dubbelt, ja tredubbelt eftersom hennes krav på sig själv också ligger som selar på ett arbetsdjur dygnet runt. En politiskt grundad, och djup, författare som inkluderar kritik kring religion och konsumism samtidigt som hon kan vara förstående inför en längtan efter ritualer som ger sammanhang och gemenskap.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
