“Sverige måste omgående se till att ovillkorade, långsiktiga skydds-, stöd- och hjälpverksamheter finns i hela landet för den som utnyttjats i prostitution.” Det skriver Lotta Lindqvist med anledning av rapporterna om att människohandlare försöker utnyttja krigsflyktingars utsatthet.
I mars greps trettioåtta män misstänkta för sexköp i Stockholmspolisens senaste operation inom ”insats torsk”. I nästan samtliga fall var kvinnorna de köpt från Ukraina. Och om nu någon hade några tvivel om det, rapporterar polisen att kvinnorna uppgett att kriget är själva orsaken till att de hamnat i prostitution i Sverige. Polisen menar också att det är tydligt att torskarna vet om det. Samtidigt som hela världen fördömer kriget efterfrågar män från Sverige och hela Europa dess offer i prostitution.
Ända sedan kriget startade har det rapporterats att kvinnor och barn från Ukraina plockas upp vid gränserna och säljs vidare i det som vi kallar trafficking, människohandel för sexuella ändamål. I Sverige pågår en särskild polisinsats med anledning av den höga risken för människohandel. Vid gränserna finns massvis av människor som hjälper till i flyktingmottagandet. Folk erbjuder transport i privata bilar, ordnar mat och sovplatser lite hur som helst och nöden har som bekant ingen lag. Traumatiserade, trötta och hungriga människor, den absoluta majoriteten kvinnor med barn, kommer i strida strömmar. Få vet vad de ska ta sig till eller vart de ska ta vägen. Många är i desperat behov av pengar till både sig själva, till släktingar på flykt och till familj som finns kvar i Ukraina.
I kaoset finns organiserade människohandlare, enskilda hallickar och ensamma gärningsmän som alla aktivt söker upp extra sårbara kvinnor och barn. Hjälporganisationer vittnar om hur många försvinner innan de hunnit registreras som flyktingar. Som alltid i prostitutionen finns bland offren både de som luras och spärras in när de kommit fram och de som vet att de förväntas sälja sex om de tackar ja till grundläggande saker som transport, mat och husrum. Oavsett vilket visar oss kriget med all tydlighet prostitutionens eviga verklighet, en där kvinnors lidande och nöd betyder big business.
Som läget är i dag så jobbar vi med brottsbekämpning, men inte med kvinnofrid.
Och varför? För att män runt om i hela världen anser sig ha rätt att exploatera kvinnor för sin egen njutnings skull. Trafficking finns till för att förse efterfrågan på prostitutionsmarknaden. Vilken grad av våld och tvång som kvinnorna utsätts för blir irrelevant så länge vi har fokus på männen. Oavsett hennes omständigheter, så är hans agerande ett övergrepp.
På den grunden bygger den svenska sexköpslagen som kriminaliserar den som köper, men inte den som säljer sex. Förra veckan meddelade regeringen glädjande att man föreslår straffskärpning för köp av sexuell tjänst, genom att böter tas bort ur straffskalan. På presskonferensen hänvisade Morgan Johansson särskilt till sexköpsbrottets nära koppling till människohandel. Och självklart måste trafficking och kriminella nätverk bekämpas, men när stater och myndigheter i första hand ser ”organiserad brottslighet” ser feminister ytterligare ett uttryck för mäns globala och systematiska våld mot kvinnor, vilket måste förstås och bekämpas som helhet.
Ett effektivt arbete mot mäns våld börjar med stöd, skydd och resurser till kvinnor. Så missförstå mig rätt, lagstiftning och polisiära åtgärder på prostitutionsområdet i all ära, men satsningar på brottsoffren lyser med sin frånvaro. Jämställdhetsmyndighetens senaste rapport visar på stora brister i stödet för de som utnyttjas i prostitution i Sverige och mer än tjugo år efter sexköpslagens införande har dess sociala löften fortfarande inte infriats.
Sverige måste omgående se till att ovillkorade, långsiktiga skydds-, stöd- och hjälpverksamheter finns i hela landet för den som utnyttjats i prostitution. Rätten till traumabehandling måste säkras och verkliga möjligheter erbjudas den som är redo att lämna prostitutionen. Dessutom måste Sverige ta hand om alla de kvinnor som kommit hit från Ukraina och andra delar av världen och som utnyttjas av svenska män. Först då kan vi med stolthet tala om en svensk modell för att bekämpa prostitution. Som läget är i dag så jobbar vi med brottsbekämpning, men inte med kvinnofrid.
