Chile har blivit en allt vanligare destination för människor från närliggande länder, främst från krislandet Venezuela. Många känner sig välkomna, men studier visar också att migranterna ofta blir negativt behandlade.
Chile har en befolkning på 19,4 miljoner, samtidigt som det bodde nästan 1,5 miljon utländska medborgare i landet under 2020. Venezuelanerna utgör den klart största gruppen. Dessutom beräknas det finnas ett mycket stort antal papperslösa migranter som inte syns i den officiella statistiken.
Yulkidiz Pernia, 38, flyttade till Chile från Venezuelas huvudstad Caracas tillsammans med sin son redan för sex år sedan. Då var det lättare att få ett visum, även om hon säger att det tog henne sju månader att få sina papper i ordning.
I dag driver hon en restaurang i Santiago som är inriktad på venezuelansk mat och som har nio anställda, som alla också kommer från Venezuela. Men bara sex av dem har giltiga dokument.
– Det har gått bra för mig, även om jag saknar resten av min familj. Flera släktingar har avlidit utan att jag kunde vara där. Men jag har fått ett varmt välkomnande i Chile. Det handlar bara om enskilda fall av främlingsfientlighet, säger Yulkidiz Pernia.
Samtidigt visar en studie från Nationella centret för migrationsstudier, vid Talcas universitet, att lite mer än hälften av invandrarna i Chile upplever att deras utländska härkomst utgör ett hinder på arbetsmarknaden. Drygt hälften uppger också att de ofta möts av fördomar.
I mars i år tillträdde landets nya president Gabriel Boric, som utlovat en migrationspolitik som bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta medan hans föregångare, högerpresidenten Sebastián Piñera, stod för en mer hårdför linje.
Patricia Rojas, vid en organisation för venezuelaner i Chile, menar att den tuffare invandringspolitiken banat väg för ett hårdare klimat.
– Vi måste gemensamt arbeta för att vända den nuvarande utvecklingen, där allt fler har en negativ syn på migrationen – vilket inte på något sätt gynnar det chilenska samhället, säger hon.
Jorgelis är en 23-årig migrant från Venezuela som lyckades ta sig till Chile i slutet av förra året – efter en mycket lång resa.
– Det var de längsta elva dagarna i mitt liv, berättar hon.
I dag arbetar hon tillsammans med sin kusin med att sälja frukt vid Santiagos största gata, Alameda, inte långt från presidentpalatset La Moneda. Kusinen Engelin, 33, anlände för två månader sedan efter en lång resa genom en öken.
– Jag lämnade kvar mina två döttrar i Venezuela, vilket det gör att det värker i mitt hjärta, berättar Engelin.
Hon beklagar sig också över att det är så kallt i Santiago, jämfört med det tropiska Caracas.
Även Dubarly Lorvandal, 23, livnär sig på att sälja frukt. Han kom till Chile från hemlandet Haiti som 18-åring och saknar visum. Chile är en populär destination för många som försöker skapa sig ett bättre liv än det som erbjuds i det katastrofdrabbade och mycket fattiga Haiti. Alla tillhör de den grupp på minst en halv miljon människor som bor i Chile och hoppas på att de på sikt ska kunna få uppehållstillstånd i sitt nya hemland.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.