“Scenerna och skräckhistorierna som sprids får mig att tänka på andra incidenter. Som offer för det här fenomenet, dras tankarna till sommarbrisen och när en skulle köpa glass i lokala kiosken som barn.” Yasmine Abdullahi om #Swedengate och rasismens normalisering i Sverige.
Tidigare i veckan delade en användare på plattformen Reddit med sig av en erfarenhet han haft som barn. När han var på besök hos sin svenska kompis och de lekte, skrek föräldern plötsligt att middagen var färdig – men han själv fick sitta ensam och vänta på kompisens rum medan familjen åt tillsammans.
Efter inlägget har vittnesmål exploderat på sociala medier där negativa upplevelser delas om svensk matkultur och gästfrihet. Debatten handlar också om svenskarnas dolda rasism och koloniala historia, och under hashtagen “swedengate” sprids rasande inlägg om erfarenheten av att inte ha blivit bjuden på middag av svenska familjer.
Scenerna och skräckhistorierna som sprids får mig att tänka på andra incidenter, än de som bara rör svensk (o)gästfrihet. Som offer för det här fenomenet, dras tankarna till sommarbrisen och när en skulle köpa glass i den lokala kiosken som barn. Av alla alternativ på skylten fanns glassen Nogger.
Sedan i slutet av 1970-talet har GB Glace haft glasspinnen med vanilj och chokladsmak som en storsäljare i hela riket. Under åren har den haft överdrag av nougat, hasselnötter och när Nogger Black-varianten presenterades med lakritssmak, reagerade till och med Centrum mot rasism över det rasistiska tankemönstret i reklamkampanjen.
Det är fortfarande ingen som höjer på ögonbrynet över titeln. Det är just för att svenskarna tänker att det inte är något konstigt, utan snarare långsökt att försöka se en rasistisk underton i allt. Precis som i svensk matkultur, det är inget märkvärdigt att endast bistå sitt egna barn med middag.
I skuggan av svenska fenomen som nu lyfts viralt är även användandet av n-ordet när det kommer till bakelsen chokladbollar något som diskuterats. Även om ordet har försvunnit någorlunda i dagens klimat, finns det fortfarande de som gärna vill diskutera normaliseringen av ordet, inte minst när det är chokladbollens dag.
Varför är svenskar så måna om att städa undan sin smutsiga historia och identitet?
Det som förblir fascinerade i kritiken mot Sverige, är hur många som försöker dementera bilden som nu sprids. Etnologen Håkan Jönsson skriver i en intervju med Aftonbladet att seden kan bottna i artighet som krockar, att den som bjuder sätter den andra i skuld och insinuerar att den andra inte tar hand om familjen.
En användare på Twitter skriver att n-boll var något som sades främst under 50-talet i Sverige på grund av okunnighet – inte i dag. Varför är svenskar så måna om att städa undan sin smutsiga historia och identitet?
Den starka individualismen, snålheltskulturen ihopparat med normalisering av ett visst språkbruk får mig att vilja konfrontera den svenska kultur som annars gärna hyllas globalt.
När en läser hashtagen tänker jag inte bara på min obekvämlighet som barn när jag såg på hur mina vita vänner slickade Nogger-glassen, det var som att den synen spelades upp långsamt i huvudet. Här är ett mer priviligerat barn än jag, som låter mig vänta hungrig i sovrummet, och som även beställer glassen högt och tydligt, utan att veta att språket skadar mig, utan att ha en aning om hur giftig den rasistiska godtyckligheten är.
Förutom den bisarra matseden och glasstiteln, bekräftar läsningen av #swedengate min rädsla för en social kollaps i Sverige.
Den starka individualismen, snålheltskulturen ihopparad med normaliseringen av ett visst språkbruk får mig att vilja konfrontera den svenska kultur som annars gärna hyllas globalt.
Den här frågan om frikostighet är en bredare angelägenhet som handlar om att ömsesidigheten endast finns om du betalar för den, eller om det finns ett tydligt utbyte.
Som svart person uppvuxen i det vita Sverige, välkomnar jag hashtagen och dess ifrågasättande av svenskt kulturarv med öppna armar.
