Emmanuel Carréres film Mellan två världar baserar sig på en reportagebok, och blottlägger prydligt prekariatets villkor, men har den rena spelfilmens kvaliteter med spänning, känslor och avnjutbara scenerier.
Författaren Marianne Winckler har klippt alla länkar till sitt verkliga jag, och söker arbete som städerska, så småningom hamnar hon på kanalbåtarna i Caen i Normandie över till England. Gänget av städerskor störtar in när färjorna kommer in i hamn, de har exakt en och en halv timme på sig för sitt uppdrag. Nedbajsade toaletter ska blänka vitt på ett par minuter, varje hytt får ta lika lång tid. På kursen inför jobbet kommer instruktioner i att le vänligt och önska godmorgon även till en sur person – och då är det mellancheferna man talar om, passagerare möter de inte över huvud taget.
Regissören Emmanuel Carrére har tillsammans med Hélène Lambert, som också har en av huvudrollerna, och journalisten Florence Aubenas skrivit manus till filmen Mellan två världar, utifrån den sistnämndes reportagebok Le Quai de Ouistreham, om städprekariatet på färjorna.
Boken blev en prisad storsäljare, kanske också för att Lambert redan var ett känt namn, hon kidnappades när hon bevakade Irakkriget 2005 och hölls fången i fem månader. Men den har förstås egna kvaliteter eftersom hon är en prisbelönt, erfaren, engagerad och skarp skribent, och med en del av historien omgjord har den blivit en oväntat både gripande och spännande film.
Till att börja med är Marianne lite vilsen; hon smyger undan och gör sina små anteckningar och tar upp citat men ensamheten kring henne är påtaglig. Hennes persona är också att hon kommer dit som hemmafru och efter många år måste ut i arbetslivet.
Så småningom kommer hon in i gänget som både skojar rått och hjälper varandra, det är kvinnor som måste räkna på enstaka euro och kanske gå kilometervis till jobbet i gryningen för att spara in på bussbiljetten.
Marianne är förstås stressad över sitt dubbelliv, hon tycker inte det är helt lätt att spela en roll inför kvinnor som blir hennes vänner och som hon dessutom skulle kunna hjälpa ekonomiskt. I en genialt placerad scen diskuterar hon sitt moraliska val och dilemma med en arbetsförmedlare som avslöjar henne och berättar att det viktigaste av allt för henne är att berätta om dessa kvinnors arbetsvillkor. Till skillnad från i boken där arbetsvillkoren är i fokus är författaren själv också synlig.
Arbetsvillkoren som demonstreras i en del detaljerade scener, som ändå inte känns långa, är otroligt skickligt iscensatta. Små gester och ord, som ju är en del av känslan på en arbetsplats, hamnar precis rätt.
Skådespelerskan Juliette Binoche gör rollen som författaren i städrock, och det är en fröjd att följa först henne och sedan samspelet med städerskan Chrystéle (Lambert) i deras framväxande vänskap och respekt.
Spänningen är stark kring Mariannes rädsla att bli avslöjad, men hennes starka engagemang lyser också starkt som en motvikt. Arbetsvillkoren som demonstreras i en del detaljerade scener, som ändå inte känns långa, är otroligt skickligt iscensatta. Små gester och ord, som ju är en del av känslan på en arbetsplats, hamnar precis rätt.
Många av skådespelarna, särskilt de som spelar städerskor, är amatörer – och samspelet är bra. Och de är inte bara statister, utan är hela karaktärer i arbete och privatliv. Det märks att det är ett initierat och engagerat gäng som skapat denna film, ett lyckat och njutbart projekt på många plan, inte minst Aubenas har haft en viktig roll. Jag läser att flera av skådespelarna kände henne under hennes arbete med boken.
Det säger något om vad respekt och känslighet i mötet mellan människor från skilda villkor och därmed världar kan mynna ut i.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.