“Tiotusentals barn världen över har redan organiserat sig i klimatfrågan och spelar en avgörande roll för mobiliseringen av resten av samhället. Det bästa vi kan göra som föräldrar är att gå med dem.” Shabane Barot om klimatångest, klimatförändringar och en oviss framtid för kommande generationer.
Många av oss som är föräldrar till små barn våndas över hur och när vi ska berätta för dem om klimatförändringarna. Vidden av de processer som pågår parallellt med det lilla livets rytm av hämtningar, lämningar, middagsbestyr och nattningar är svår att ta in: skillnaden i tidsskalor är svindlande.
Klimatförändringarna är, som forskaren och aktivisten Andreas Malm visat i sina texter, följden av den fossila ekonomins destruktiva sammankoppling av urtid och framtid.
Fossila bränslen består av organiskt material från förhistoriska tider, som omvandlats till kol, olja och gas under loppet av miljontals år. Den storskaliga förbränningen av fossila bränslen som tog sin början under den industriella revolutionen har inneburit en frisättning av kolatomer från de växter och djur som en gång befolkade jorden, vilket resulterat i en ansamling av massiva mängder koldioxid i atmosfären.
Kanske uppfattas det som business as usual att samma människor som i dag flyr, lider och dör riskerar att behöva fly, lida och dö ännu mer framöver.
Effekterna på jordens temperaturer kommer att göra sig kända under en oöverskådlig tid framöver, även om utsläppen skulle upphöra imorgon. I en nyligen publicerad studie över klimatförändringarnas inverkan på världshaven konstaterar forskarna Justin Penn och Curtis Deutsch att den biologiska mångfalden i haven, resultatet av femtio miljoner års evolutionära historia, riskerar att gå förlorad.
Befolkningarna i världens låginkomstländer kommer att drabbas hårdast av de stigande temperaturerna, konstaterar FN-panelen IPCC i sin senaste rapport som släpptes i april. De med minst resurser, som är helt utan ansvar för utsläppen av koldioxid, kommer alltså att få betala det hösta priset i form av svält, sjukdomar och död. Möjligen är detta en del av förklaringen till det bristande engagemanget i klimatfrågan – kanske uppfattas det som business as usual att samma människor som i dag flyr, lider och dör riskerar att behöva fly, lida och dö ännu mer framöver.
IPCC varnar även för att det smala tidsfönster i vilket vi har möjlighet att agera skademinimerande är i färd med att stängas. Att våra liv fortsätter precis som vanligt samtidigt som det där fönstret glider igen skapar en outhärdlig sliding doors-känsla. Jag funderar ofta på hur de som är barn i dag kommer att betrakta den här perioden i efterhand: blev barndomen en förberedelse för ett slags liv vars grundläggande premisser skulle visa sig vara omöjliga?
Jag funderar ofta på hur de som är barn i dag kommer att betrakta den här perioden i efterhand: blev barndomen en förberedelse för ett slags liv vars grundläggande premisser skulle visa sig vara omöjliga?
Det bortträngda har som bekant en tendens att sippra fram via andra kanaler. Barnen möter ofta antydningar om och anspelningar på den katastrof som tycks vänta i fiktionen, vilket jag insåg när vi såg SVT:s barnprogrammet Labyrint hemma.
Labyrint utspelar sig i en undervattensvärld på havets botten, som uppfinnaren Daidalos – mästerligt gestaltad av Leif André – byggt upp och befolkat med robotar. Seriens verkliga huvudperson är dock universalsubstansen slajm, törstsläckare i Daidalos giftgröna drinkar och drivmedel i de robotreaktorer han konstruerat. Daidalos har byggt sin labyrint ovanpå den hett eftertraktade slajmkällan, som han med hjälp av sina robotar skyddar från att falla i fel händer, vilket skulle riskera att ”förstöra havet för alltid”.
Som vanligt är det omöjligt att veta vad barnen uppfattar av detta, men här och på skräpplockardagar och återvinningsutflykter med förskolan tränas de på olika sätt att förhålla sig till vårt ekologiska kristillstånd.
Det bästa sättet att bryta den förlamande ångesten över klimatförändringarna och framtiden är att fortsätta längs den vägen genom att ta med barnen på demonstrationer, lära dem tekniker för massolydnad och motstånd, delta tillsammans med dem i kampen för en annan framtid, eller för en framtid överhuvudtaget. Tiotusentals barn världen över har redan organiserat sig i klimatfrågan och spelar en avgörande roll för mobiliseringen av resten av samhället. Det bästa vi kan göra som föräldrar är att gå med dem.
