Regeringen lanserade den 1 juli ett stort åtgärdspaket mot arbetskriminalitet. Emil Boss välkomnar den nya satsningen och listar tio tankar om regeringens krafttag mot arbetslivskriminalitet.
1. Vad har hänt?
Första juli lanserade regeringen ett stort åtgärdspaket. Paketet kallas en nationell strategi mot arbetslivskriminalitet och är en viktig nyhet för alla som ogillar förtryck av arbetare.
2. Vad är arbetslivskriminalitet?
Arbetslivskriminella företag tjänar pengar på att lura och utnyttja arbetare som har en sårbar migrationsstatus. För att kunna göra det måste de systematiskt bryta mot lagar och regler. Detta i sin tur leder till att konkurrensen snedvrids. Det är ett hot mot villkoren för alla arbetare i LO-yrkena.
3. Vad innehåller regeringens åtgärdspaket?
Åtgärderna är omfattande och består av 45 punkter. Myndigheter ska kunna samverka bättre och få ökade befogenheter. Behovsprövning för arbetstillstånd ska utredas. Informationsinsatser om arbetares rättigheter ska genomföras. Center mot arbetslivskriminalitet ska upprättas.
Regeringen vill se över RUT/ROT-bidragen, nystartsjobbs-bidragen, reglerna för hantering av asbest, reglerna för samordningsnummer, lagen om människoexploatering, lagen om entreprenörsansvar, regionala skyddsombuds befogenheter, regelverket för offentliga upphandlingar, ja allt möjligt.
4. Är det rimligt att anta att åtgärderna kommer ha effekt?
Åtgärdspaketet är ett sorts helhetsgrepp och går in i detalj i flera olika branscher och regelverk. När det gäller att kontrollera och försvåra för kriminella bolag utifrån ser det ut som många bra åtgärder. Det är en ambitiös satsning.
Jag sätter hopp till informationssatsningen till arbetare, till underlättandet att slå larm, till översynen av de olika bidragen och till hanteringen av asbest. Från min egen fackliga horisont skulle entreprenörsansvar i städbranschen vara väldigt välkommet.
5. Bör någon av de 45 punkterna lyftas fram som extra viktig?
Jag sätter hopp till informationssatsningen till arbetare, till underlättandet att slå larm, till översynen av de olika bidragen och till hanteringen av asbest. Från min egen fackliga horisont skulle entreprenörsansvar i städbranschen vara väldigt välkommet.
6. Är det dags att fira?
De senaste åren har många aktörer arbetat stenhårt med att uppmärksamma frågan om arbetslivskriminaliteten. Att regeringen nu tar tag i frågan är till stor del ett resultat av deras arbete. Det hoppas jag att de firar, det ska jag göra. Samtidigt kvarstår stora problem.
7. Vilka problem?
Det finns lagar som nästan aldrig används, till exempel entreprenörsansvaret och lagen om lön till papperslösa. Väldigt få polisanmälningar om människoexploatering görs (Strax över 200 på fyra år). Anledningen till det är att ingen organiserar de arbetare som berörs. Flera av regeringens åtgärder riskerar att bli slag i luften om ingen börjar organisera de berörda arbetarna.
8. Görs inga fackliga åtgärder?
Byggnads föregår med gott exempel och har beslutat att undersöka hur man ska organisera de berörda arbetarna. I övriga förbund händer ganska lite, såvitt jag vet. I Syndikalisterna sker ett flitigt arbete, men organiseringen är väldigt liten.
Fler myndighetsrazzior som leder till att människor utvisas utan lön riskerar att stärka misstron mot svenska fackföreningar och myndigheter.
9. Kan åtgärdspaketet ha negativa effekter?
Rädda arbetare är lättare offer för arbetslivskriminella. Fler myndighetsrazzior som leder till att människor utvisas utan lön riskerar att stärka misstron mot svenska fackföreningar och myndigheter. Det skulle behövas en simultan och rejäl satsning på att vinna arbetarnas förtroende (genom att försvara deras intressen, organisera dem). Då behövs LO-förbunden.
10. Kommer du sluta tjata om arbetslivskriminalitet nu?
Nej. Det här känns som en vändpunkt politiskt. Då återstår det viktigaste: Den fackliga vändpunkten. Utan den kommer problemen att fortsätta.