Det har gått 27 år sedan över 8000 bosniska pojkar och män mördades systematiskt av bosnienserbiska styrkor i staden Srebrenica. Under Balkankriget pågick en etnisk rensning utan dess like, som har skakat om hela regionen sedan dess och lämnat många öppna sår.
– Varför det är viktigt att komma ihåg Srebrenica är för att det skulle vara en säker zon som FN utlovade. Världssamfundet hade lovat skydd och flyktingarna blev helt förrådda.
Det säger statsvetaren och kommunpolitikern Azra Muranovic, som sitter i kommunstyrelsen för Socialdemokraterna i Värnamo.
Den 11 juli 1995 ses som en nattsvart minnesdag för många bosnier runt om i världen. Det var den dag som fick sin grymma kulmen i folkmordet i den lilla staden Srebrenica. Området blev känt som skådeplatsen för de värsta grymheterna i Europa sedan andra världskriget. Den etniska rensningen pågick metodiskt i flera mindre städer under flera veckor.
För Azra påminner minnesdagen om hur skört fred är, men också hur snabbt saker kan vända med radikalnationalistisk politik.
– Efter andra världskriget sade vi “aldrig mer”, sedan händer det åter igen i Europa. Putin går in i Ukraina och kallar befolkningen för nazister för att legitimera agerandet. Folkmordet i Bosnien skedde på liknande sätt: genom propagandamaskineri, avhumanisering och syndabockar. Människor blir bara som brickor i ett spel, som dödar varandra.
För många bosnier är det inte bara den 11 juli. För mig är hela sommaren och våren fylld av sådana här datum och man blir påmind om det hela tiden.
Azra Muranovic
För Azra Muranovic känns minnesdagen inte mindre sorglig än något tidigare år. Fortfarande identifieras massgravar årligen, förnekandet av folkmordet sker alltjämt från serbiska politiker, och nu undergrävs Ukrainas existens av nationalistiska Ryssland.
Azra kommer från Prijedor, en stad i nordvästra Bosnien-Hercegovina och efter massakern i Srebrenica är Prijedor det område med näst högsta andelen civila mord som begicks under kriget. I dag är den muslimska identiteten i staden näst intill utrotad.
– För många bosnier är det inte bara den 11 juli. För mig är hela sommaren och våren fylld av sådana här datum och man blir påmind om det hela tiden, säger Azra Muranovic.

Till minne av offren för folkmordet i Srebrenica anordnas en fredsmarsch årligen. Överlevare, aktivister och människor med olika religionstillhörigheter vandrar genom ett bergsområde där man följer de flyktvägar som människor från Srebrenica gick.
– En del flyktingar klarade sig, andra blev dödade och vissa gick i händerna på de serbiska styrkorna. Livet och dödens väg på samma gång, fyller Azra i.
Bosnien och Hercegovinas Kvinnoriksförbund i Sverige var på plats i marschen i år där de också satte upp ett tält. Förbundet, som fokuserar på bland annat jämställdhet, har blivit en viktig mötesplats för många bosniska kvinnor i Sverige sedan 1995.
Trots att flera inblandade i folkmordet blivit dömda för krigsbrott, är det fortfarande många kvinnor som väntar på upprättelse och som utsatts för sexuellt våld.
Hur många som våldtogs under kriget är osäkert men Amnesty International uppskattar siffran till över 20 000 våldtagna kvinnor och flickor.
Serbiska styrkor hyllas ofta och förnekar att folkmord och våldtäkt som sexuellt vapen har skett. Något som BHKRF sekreterare Haris Tucakovic tycker är en ytterst kriminell handling och ett farligt tankesätt.
– De som förnekar allt som har hänt är brottslingar. Den sista fasen efter ett folkmord är att förneka det som har hänt. Det får inte upprepas, säger han.
Spänningarna mellan befolkningsgrupperna i Balkan kvarstår. Den politiska retoriken från Serbien är fortfarande våldsam, och följderna av kriget består på olika sätt.

Goran Basic är docent i sociologi från Linnéuniversitetet och har forskat om Balkankriget. Han menar att erkänna minnesdagen och att man varit delaktig i ett folkmord, är något som ofta inte passar in i landets politiska agenda.
– Det är inte fördelaktigt för ett land att bli förknippade med folkmord. De politiska krafter i Serbien och Kroatien som förnekar det, vill ofta skapa ett alternativt händelseförlopp, man vill inte ha den negativa stämpeln, säger Goran Basic.
För både Azra och Haris, är desinformation om folkmordet ett påtagligt hot.
Minnesdagen från Srebrenica förblir en känslig dag som väcker tankar.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.