De är hatade av den turkiska regimen och har länge retat gallfeber på despoten Erdoğan. Samtidigt har de under Natoförhandlingarna varit en nagel i ögat på Sveriges regering. Nätverket Rojavakommittéerna har den senaste tiden genomfört flera uppmärksammade aktioner till stöd för den kurdiska frihetsrörelsens kamp. Det här är berättelsen om hur en liten grupp aktivister hamnat mitt i storpolitikens centrum och skakat om såväl Ankara som Stockholm.
Försommarnatten i Stockholm är ljus och ljummen. Under våren har pressen på den svenska regeringen ökat från regimen i Ankara. Rysslands invasion av Ukraina kastade på många sätt om den säkerhetspolitiska kartan i vårt närområde och Socialdemokraternas plötsliga svängning i Natofrågan ledde till att ansökningsprocessen påbörjades i rekordfart, utan större diskussioner.
Nu skulle Sverige bli medlem i militäralliansen och det illa kvickt. Kritiska röster försvann i mediabruset och ja-sidan styrde debatten.
Enda hindret för en anslutning var Turkiet och dess allt mer auktoritära president Recep Tayyip Erdoğan. Och så en grupp svenska aktivister som de senaste åren kämpat med solidaritetsarbete för Rojava.
– Det började med att IS invaderade Kobane 2014. Plötsligt fanns ett akut behov av stöd till de som slogs mot terroristerna och vi startade en klädinsamling för de som tvingats fly. Vi var ett gäng som redan kände varandra runt om i landet och vi ville utveckla stödet. Så vi tryckte t-shirts och skänkte pengarna direkt till PYD och YPJ, säger Nicklas Karlsson som är en av grundarna till svenska Rojavakommittéerna, ett nätverk bestående av flera lokalgrupper från Umeå i norr till Malmö i söder, och tillägger:
– Med tiden lärde vi oss mer om den kurdiska frihetsrörelsens kamp och kunde fortsätta med informationsspridning och föredrag om vad som hände där i Rojava.
Omvärldens stöd för kurdernas kamp mot IS var vid den tiden massivt. När Turkiet attackerade kurdiska mål i nordöstra Syrien hösten 2019 väckte det stora protester runt om i världen. EU:s samlade utrikesministrar fördömde i ett gemensamt uttalande attackerna och flera andra länder markerade sitt missnöje.
Sverige, Finland, Frankrike och Tyskland införde vapenembargo. Amnesty international rapporterade om allvarliga övergrepp där turkiska styrkor tillsammans med allierade islamistgrupper genomförde summariska avrättningar och olagliga attacker mot civila.
I dag låter det annorlunda.
De första turkiska kraven börjar att droppa in i maj. En lista presenteras med begäran om ett absolut stopp av svenskt stöd till den kurdiska organisationen PYD och dess militära gren YPG i norra Syrien. De som med hjälp av USA nyligen besegrat den islamistiska terrorsekten IS och hyllats som hjältar världen över – men som hatas av Erdoğans högernationalistiska regim.
Rojavakommittéerna följer den diplomatiska utvecklingen.
– Vi kan Turkiet och vet hur det fungerar där. De har helt enkelt en radikalt annorlunda syn på demokrati än vad vi har här. Därför kände vi att vi ville tvinga Erdoğan att visa sin hand och syna regimen, säger Nicklas Karlsson.
Turkiet kräver dessutom ett omedelbart stopp av de svenska vapensanktionerna och att Sverige genast lägger om sin säkerhetspolitik, helt efter Erdoğans önskemål.
Svårsmälta krav för en socialdemokratisk regering men månaderna fram till valet tickar på.
Åter till den där försommarnatten i juni och Rojavakommittéerna. Plötsligt lyser stadshuset i centrala Stockholm upp i ett rött sken. Budskapet är tydligt: Leta inte bland bergen, vi finns överallt. PKK, står det med stora bokstäver.
Även Globens väldiga fasad några kilometer söderut pryds med en projicerad bild av kurdiska symboler.
Reaktionerna låter inte vänta på sig. Bilderna sprids snabbt i statskontrollerade turkiska medier och orsakar våldsamma reaktioner i Ankara.
De allra ivrigaste svenska Natoanhängarna får skrämselhicka.
– Turkiska fascister förstår inte hur det är möjligt att någon får vifta med en PYD-flagga i Sverige och kräver att regeringen här förbjuder det. Med hjälp av våra metoder kan vi visa vad demokrati egentligen betyder i Turkiet, säger Nicklas Karlsson.
Plötsligt läcker listan med namn ut, med människor som Turkiet vill se utelämnade från Sverige. Ett trettiotal personer, allt från riksdagsledamöter till prokurdiska aktivister, regimkritiker och journalister. Erdoğan vill ha dem alla. Svensk tystnad. Oron växer bland den kurdiska befolkningen i Sverige som flytt förtrycket i Turkiet.
Efter valet i september får Sverige en blåbrun regering som i samband den nytillträdde statsminister Ulf Kristerssons kritiserade besök hos Erdoğan snabbt tar avstånd från PYD. Dessutom börjar svenska vapen återigen säljas till regimen i Ankara. Embargot avslutas.
Utrikesminister Tobias Billström vägrar dessutom fördöma de turkiska flygbombingarna över kurdiska mål i nordöstra Syrien och norra Irak några veckor senare.
Ett, enligt vissa bedömare, välregisserat och i förväg planerat turkiskt svar på den terrorattack som äger rum i Istanbul den 13 november. En attack som både PYD och PKK anklagats för, men som bägge organisationerna fördömt och tagit avstånd ifrån.
Regeringens tystnad ses enligt många som en tydlig markering om att Sverige nu är beredda att göra i stort sett allt för att gå den turkiska regimen till mötes. Människorättsorganisationer protesterar utanför Riksdagen men de blåbrunas reaktioner över de turkiska attackerna, där ett trettiotal personer hittills dödats, lyser fortfarande med sin frånvaro.
Plötsligt börjar det att hända grejer vid den turkiska ambassaden på Dag Hammarskjölds väg, som leder rakt genom anrika Diplomatstaden i Stockholm.
Projicerade bilder, den här gången på en regnbågsprydd Erdoğan, lyser upp novembermörkret som lagt sig över det prydliga ambassadområdet. En annan bild från samma kväll: Presidenten bredvid en IS-flagga.
– Samtidigt som vi hela tiden jobbat med demonstrationer och informationsspridning så kläckte någon av oss idén om projicerade bilder och vi visste ju att det skulle sticka i ögonen på Erdoğan. Det vi gör är att vi använder vår yttrandefrihet på ett effektivt och roligt sätt, säger Nicklas Karlsson.
Nu tar det återigen hus i helvete.
Det turkiska utrikesdepartementet kallar upp den svenska ambassadören i Ankara för allvarliga samtal morgonen därpå. De vill att Sverige identifierar de som utfört bild-aktionerna i Stockholm.
Fortfarande inte ett ljud från utrikesminister Billström. Och än en gång ingenting om ”Absolut inte, i Sverige har vi både demonstrations- och yttrandefrihet och våra myndigheter kommer inte ge er någon information om de som protesterat”.
– Moderaterna lägger sig platt för Turkiet och det är väldigt obehagligt. Men vi ger oss inte, säger Nicklas Karlsson.
Hur ser du på att Turkiet vill ha namnen på er?
– Vi är inte rädda rädda för regimen, för de flesta av oss är svenska medborgare. Men samtidigt måste man vara väldigt ödmjuk inför dem som är rädda. De som exempelvis har släktingar eller vänner kvar i Turkiet, för dem kan det få stora konsekvenser. Men fascisterna kommer aldrig lyckas skrämma oss.
Torsdagen den 24 november meddelar USA att Turkiets attacker mot de kurdiska styrkorna i nordöstra Syrien riskerar att förstöra flera års kamp mot IS. Bland annat bombades området kring det beryktade al-Hol lägret där flera IS-anslutna personer sitter fängslade. Många av dessa kunde fly tack vare det turkiska anfallet.
Billström och den svenska regeringen tiger fortfarande som muren.
I början av december väntas nämligen Erdoğan till Sverige för ett andra möte med Ulf Kristersson. Ingen vet än så länge när eller exakt var förhandlingarna kommer att äga rum. Inte heller något om hur eventuella protester kommer att bemötas av polisen. Om demonstrationstillstånd kommer att ges eller om den svenska regeringen kommer att skärpa tonen mot Erdoğans regim.
– Vi har så klart planer på att arrangera saker, men det återkommer vi till när det är dags, säger Nicklas Karlsson.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.