Folkets husby har släppt en ny trygghetsundersökning om hur civilsamhället påverkats av allvarliga våldsdåd i Järvaområdet. Rapporten visar att många känner misstro gentemot rättsväsendet – men även tilltro till de lokalbor som organiserar sig när samhället sviker.
Kriminalitet och gängvåld var dominerande frågor i årets valrörelse och områden som Järva i norra Stockholm har av politiker pekats ut som problem. Den ideella föreningen Folkets Husby har tagit fram en ny trygghetsundersökning där de undersöker hur skjutningar och andra våldsdåd påverkar de som bor i området.
Den här rapporten visar på vad det lokala civila samhället gör för att hantera de sociala problem som finns när samhället brister i att hantera dem.
Folkets Husby tog fram sin första trygghetsrapport 2020. Rapporten baseras på Järvaområdet, vilket innefattar Stockholmsstadsdelarna Hjulsta, Tensta, Rinkeby, Akalla, Husby och Kista. I den framkommer att det finns en stark känsla för gemenskap i området, men även att oron för dödligt våld och rasism för boende är hög.
– Den här rapporten visar på vad det lokala civila samhället gör för att hantera de sociala problem som finns när samhället brister i att hantera dem, säger rapportförfattaren och kriminologen Leandro Schclarek Mulinari.
Årets undersökning baseras på tre fokusgruppsintervjuer och en enkät som 580 Järvabor, främst under 30 år, svarat på.
– Rapporten är unik i sitt slag. Den fångar erfarenheter från en grupp som sällan hörs eller svarar på traditionella enkäter. Samtidigt fångar den in personer som befinner sig nära det dödliga våldet och nära polisens kontroll. Det gör att det är en särskilt intressant grupp att lyssna på, säger han.
Enkäten utgår ifrån den medborgardrivna mötesplatsen Folkets Husby och de som samlat in enkätsvaren är unga Järvabor.
– Siffrorna vi får fram kan diskuteras och analysersa på olika sätt, men underlaget bryter mot det kunskapsmonopol som polisen har kring att producera den här typen av statistik. Lokala enkäter som den här kan användas som ett verktyg för människor att sätta en annan agenda för hur polisarbetet ska utformas, säger han.
Sedan 2019 fram till september 2022 har det skett 71 skjutningar i området, flera med dödlig utgång. I så kallade utsatta områden är ofta förtroendet för rättssystemets aktörer generellt sett lågt. I undersökningen uppger 43 procent att de inte litar på polisen och 38 procent uppger att de inte känner sig trygga när de ser poliser i bostadsområdet.
Polisen tenderar exempelvis att överkontrollera vissa grupper. Nästan en tredjedel av de tillfrågade med föräldrar födda söder om Sahara uppger att de blivit stoppade av polis över tio gånger det senaste året.
– På ett sätt kan man se det som att områden som Järva redan är en form av visitationszon, då polisen i dagsläget redan har makten att stoppa människor de vill stoppa, ofta på grunder som uppfattas som illegitima av de som drabbas, säger han.
Samtidigt som det finns ett problem med polisiär överkontroll finns det ett problem med underbeskydd, där samhället misslyckas med att trygga människor från allvarliga våldsdåd.
Vad får det för konsekvenser för de som överkontrolleras av polisen på det här sättet?
– Det skapar alienation. Vid varje sådant stopp lär sig personen något om den rådande ordningen, att vi lever i ett samhälle där människors rättigheter inte värnas om på ett likvärdigt sätt. Samtidigt som det finns ett problem med polisiär överkontroll finns det ett problem med underbeskydd, där samhället misslyckas med att trygga människor från allvarliga våldsdåd, säger Leandro Schclarek Mulinari.
En majoritet av de tillfrågade uppger att de upplever att människor i deras bostadsområde begränsas av rasism. Största andelen svarar att de utsatts för rasism på offentlig plats men även i kollektivtrafik och i kontakt med rättsväsendet. Av de som utsatts för rasism svarar 66 procent att människor har behandlat dem ”som om jag vore oärlig”.
Hela 65 procent av de som svarat på enkäten känner någon som förlorat livet i dödligt våld och 32 procent känner oro för att en vän eller familjemedlem ska drabbas.
I en av fokusgruppsintervjuerna beskriver en pojke på 16 år hur skjutningarna påverkar honom:
“Det blir som en klump i magen. Den kan vara i minuter, i dagar, i veckor. Tills man får reda på om det är någon nära dig, någon du känner, om det är en kompis. Tills man vet. När man får veta, kan man bli lugn och andas ordentligt.
Och hur påverkar den klumpen i magen?
Det blir bara dåligt. Du pratar inte så mycket. Du blir instängd. (…) Du slutar bry dig. Du sätter dig längst bak i klassen och hör inget. Du tänker bara: Vem har blivit skjuten? Du hör inte vad läraren säger och hänger inte med i någonting som händer. Du är fast i din hjärna, du är fast i dom här tankarna: Vem kan det vara? Vem kan det vara?”
Rapporten visar på att allvarliga våldsdåd i området påverkar lokalbornas mående negativt. En majoritet svarar att det leder till nedstämdhet och att de främst söker stöd bland vänner och familj, religiösa samfund eller bland föreningsaktiva.
– Utifrån svaren i enkäten är det uppenbart att lokala trygghetsskapande initiativ så som nattvandrare uppskattas. Det tyder på att vi behöver ha ett organiserat lokalsamhälle för att möta den här krisen. Vi befinner oss i ett läge där många inte kan förlita sig på staten på samma sätt som tidigare, när välfärdsstaten drar sig tillbaka. I det vakuumet behöver lokalsamhället ta plats när samhället sviker eller misslyckas med att hantera de sociala konflikter som uppstår, säger Leandro Schclarek Mulinari.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.