“Där Fäderneslandets känslomässiga kärna utgörs av föreställningen om en obruten kontinuitet mellan folk och territorium placerar Exit West rörelsen i existensens centrum.” Shabane Barot om SD:s stabschef Linus Bylunds vurm för Ultima Thule och hur nationen och familjen ständigt står i fokus i det fascistiska projektet.
”Här nötte jag mina första skor/här har jag min syster och bror”. I journalisten Bo Sjökvists uppmärksammade pod-serie Ultima Thule – så skapas Sveriges mest kontroversiella band (P1 dokumentär, juni 2022) berättar den Sverigedemokratiske toppolitikern Linus Bylund om sitt uppvaknande som nationalist under tidiga tonåren.
Oavsett om det gick till så här eller om detta är Bylunds storytelling om vägen till SD är det en fascinerande scen som målas upp. En dag hittar Bylund ett kassettband i den koja han delar med sina kompisar. På bandet finns Ultima Thules hitlåt Fäderneslandet inspelad.
Musikupplevelsen i kojan förändrar Bylunds liv – han går på några timmar från att vara ”ganska rotlös” till att ”anse sig tillhöra en kultur och en historia”. Ultima Thule har lyckats ”sätta ord på” det han ”innerst inne kände och tyckte”.
Fäderneslandet är glest befolkat: här nämns en fader, moder, syster, bror, ”en döende man” och en örn. Familjens gemenskap besjälar hela platsen; ”här blev jag upplyft på min faders arm/här blev jag vaggad trygg i moders famn”, och fixerar berättarjaget i tid och rum.
Den döende mannen vars ansikte uppenbarar sig för berättaren kan läsas som en symbol för svunna generationer och för traditionens tyngd: ”[jag] lärde mig att lyssna, att älska mitt land”. Jaget är i Fädernesland en punkt i ett koordinatsystem, vars position är given av familjerelationer och traditioner.
Det motsatta synsättet kommer till uttryck i brittisk-pakistanske författaren Mohsin Hamids roman Exit West (2017). Romanen utspelar sig i en icke-namngiven stad i Mellanöstern, där förälskelsen mellan Saeed och Nadia utvecklas parallellt med ett sekteristiskt inbördeskrig som kringskär parets liv i allt högre utsträckning.
Mellan deras hemstad och västvärldens metropoler öppnar sig plötsligt mystiska portaler, som tillåter direkt passage från den ena platsen till den andra. Man kan gå in genom en dörröppning i staden och träda rakt ut i London, San Fransisco eller ett flyktingläger vid Europas gränser. Där Fäderneslandets känslomässiga kärna utgörs av föreställningen om en obruten kontinuitet mellan folk och territorium placerar Exit West rörelsen i existensens centrum.
Romanens nyckelmening lyder i min översättning: ”vi migrerar alla genom tiden” (we’re all migrants through time). Tiden skjuter oss framför sig och separerar oss obönhörligen från de vi en gång var.
För att förstå laddningen i Fäderneslandet och det starka inflytande låten utövade på den tonårige Linus Bylund kan man använda författaren PO Enquists begrepp ”människor gjutna i ett stycke”. I Enquists författarskap fungerar begreppet som en beteckning för skadliga föreställningar om människan som enhetlig, utan sprickor eller motsägelser, helgjuten helt enkelt.
Det aggressiva förnekandet av gemenskaper på annan grund än nationens och familjens är ett tydligt inslag i dagens globala fascistiska och högerextrema rörelser.
Det som kommer till uttryck i Fäderneslandet är begäret efter just en sådan självklar, en gång för alla given naturlig identitet och tillhörighet. Här befinner vi oss vid en av fascismens två känslomässiga poler: familjen och fosterlandet representerar det eviga och ordnade. Vid den andra polen bejakas däremot våldsam förändring, det revolutionära brottet med den rådande degenererade ordningen.
I växelverkan mellan det konservativa och det nydanande laddas det fascistiska projektet med en känslomässig energi som uppenbarligen tilltalar många. Det aggressiva förnekandet av gemenskaper på annan grund än nationens och familjens är ett tydligt inslag i dagens globala fascistiska och högerextrema rörelser.
Men världen har aldrig varit statisk och den förändring och förvandling som Mohsin Hamid betraktar som ett av tillvarons grundläggande villkor går inte att tränga undan eller kapsla in, hur mycket man än försöker.