Regeringen drar in det extra stöd som folkhögskolorna fått de senaste åren. Nu tvingas många folkhögskolor runt om i landet dra ned på utbildningsplatser, säga upp personal och ställa in kurser.
– Det här kommer att innebära förödande konsekvenser, säger Mariya Voyvodova, rektor på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg.
Oron sprider sig bland personalen på folkhögskolorna runt om i landet. Detta till följd av att den nya blåbruna regeringen valt att inte förlänga det stöd som folkhögskolorna fått under pandemin. Nu var det en helt annan budget som gällde vid skolstarten i januari.
På grund av pandemin tillsatte den dåvarande regeringen en halv miljard kronor i ekonomiskt stöd till Folkbildningsrådet. Pengarna gick till folkhögskolor över hela landet, som bland annat fick möjlighet att öppna upp flera deltagarplatser.
Nu försvinner drygt 3 000 årsplatser från allmänna utbildningar och 1 000 årsplatser från yrkesinriktade utbildningar. Bidraget till språkligt stöd minskar och bidraget till korttidsutbildningar tas helt bort.
Budgeten minskar drastiskt för utbildningen “Svenska från dag ett”, som riktar sig till nyanlända och asylsökande. Förra året gavs ett bidrag på 137 miljoner till utbildningen, nu delar man endast ut 30 miljoner.
– Vi beklagar att de extra platserna till landets folkhögskolor försvinner. Stödet har varit ett viktigt tillskott till folkhögskolorna som befinner sig i en tuff ekonomisk situation där anslagen inte har räknats upp på många år, säger Folkbildningsrådets generalsekreterare Maria Graner.
Vi som jobbar med folkbildning ser hur människor växer och utvecklas. Till en folkhögskola söker sig många för att miljön passar just dem.
Mariya Voyvodova, rektor på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg
Mariya Voyvodova, rektor på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg är orolig för den nationella folkbildningspolitikens framtid. Kvinnofolkhögskolan bedriver bland annat en yrkesutbildning för undersköterskor, allmänna kurser som ger grundskole- och gymnasiebehörighet men också mer inriktade kurser i bland annat programmering och estetiska ämnen.
– Vi som jobbar med folkbildning ser hur människor växer och utvecklas. Till en folkhögskola söker sig många för att miljön passar just dem. Det handlar om att hitta gemenskap och sammanhållning, vare sig det handlar om en yrkesutbildning inom vården, att utveckla estetiska färdigheter eller lära sig det svenska språket. Det indragna stödet kommer att innebära förödande konsekvenser för många folkhögskolor.
Hon berättar att Kvinnofolkhögskolan i Göteborg tvingas dra ned på personal och spara in på verksamheten. Lokalkostnaderna är fortsatt höga och skolans kök tvingas stänga.
– Det är kontraproduktivt att dra ned på stödet till folkhögskolorna, särskilt i en tid där många riskerar att bli arbetslösa med en hög inflation och lågkonjunktur i samhället. Då är folkhögskolorna en viktig språngbräda in till utbildningar och arbetslivet.
I Tidöavtalet skriver regeringen att de vill ha en översyn av Folkbildningsrådet, som är det organ som fördelar statsbidragen till både studieförbund och folkhögskolor. I skrivelsen framgår det att regeringen vill reformera systemet för stöd, och även “effektivisera” folkbildningsväsendet.
– Förutom att man drar ned på det statliga bidraget är jag orolig att vi går mot en inriktning där folkbildningens oberoende och självförvaltning ifrågasätts. Principen om armlängds avstånd som folkbildningen vilar på kan förloras. I Tidöavtalet står det att folkbildningen ska effektiviseras. Jag befarar att det innebär mindre pengar till folkbildningen framöver. Det är vad en effektivisering brukar betyda.
Tania Preste är folkhögskolelärare på Stadsmissionens folkhögskola i Stockholm. Hon är bekymrad över att stödet inte förlängs och menar att det kommer att få konsekvenser för utbildningen.
Kommer det här indragna stödet påverka er verksamhet?
– Det kommer absolut påverka möjligheten för oss att fortsätta föra den utbildning vi vill. När stödet dras in blir det svårt att erbjuda extra hjälp och stöd till våra elever. Vi kommer till exempel behöva skära ned på materialkostnader, och bokbeståndet uppdateras inte. Eftersom vi inte vill skära ned på personal blir det andra saker i verksamheten som får lida till följd av det indragna stödet.
Hon menar att det i samhället pågår en attack mot folkbildningen, som tar sig fler uttryck än enbart det indragna stödet. Nyligen infördes till exempel inträdesavgifter på statliga museum.
– Nästan varannan vecka har vi varit på studiebesök på olika museum, det är en viktig del av utbildningen och verksamheten. Nu blir vi alltmer begränsade till att enbart vara i skolans lokaler. Den nya regeringens politik slår ned på folkbildningen överallt i samhället.
Anna-maria Hedlund är verksamhetsledare på Medlefors folkhögskola i Skellefteå. Hon säger att verksamheten inte direkt är drabbad av nedskärningarna, men att hon är bekymrad över utvecklingen.
– Jag har kollegor som tvingas göra stora omställningar i sin verksamhet. Samhället har ett behov av folkhögskolor. Med mindre resurser finns det mindre möjlighet att tillgodose det behovet. Det är förödande när många inte kan gå de utbildningar de vill. Även här i norra Sverige, där vi har ett stort kompetensförsörjningsbehov, är folkbildningen viktig.
Hällefors folkhögskola, med utbildningar både i Örebro och Hällefors, står inför stora nedskärningar.
– Det kommer påverka oss i hög grad. Vi har redan nu antagit färre deltagare till nästa hösttermin då vi måste minska platserna, säger Susanna Stark, rektor vid Hällefors folkhögskola.
Två teaterkurser, en i Hällefors och en musikteaterkurs i Örebro, kommer att läggas ned. Det blir även färre platser på grundskolekurserna.
– Detta är så oerhört ledsamt. Vi vet att vi gör skillnad och behövs.
Personalstyrkan bantas och tre hela tjänster kommer att försvinna.
– Man hoppas på att det ska bli en förändring, men just nu finns det inget som talar för det. I dagens samhälle borde man öka platserna, inte minska dem. Det är ett högt söktryck och genom att dra in stödet till folkhögskolorna sätter man krokben för många som vill utbilda sig.