Kvinnors och flickors situation i Afghanistan blir allt värre. Sedan talibanernas maktövertagande för ett och ett halvt år sedan har klockan vridits tillbaka och mängder av rättigheter det tagit år att kämpa sig till har inskränkts.
Bilderna från flygplatsen i Kabul de där kaosartade dagarna i mitten av augusti 2021 har satt sig på mångas näthinnor. Desperata människor på flykt undan talibanernas blodiga offensiv. Den 15 augusti faller huvudstaden och utländsk ambassadpersonal evakueras. Kvar på marken, i det som många kommit att beskriva som helvetet på jorden, finns kvinnor och flickor som nu förstår att deras redan utsatta liv kraftigt kommer att förändras. Och det till det sämre.
Talibanerna hade visserligen lovat ett annat styre än senast de satt vid makten, mellan år 1996 till 2001. Men löftena visade sig snabbt inte vara mer än vatten värt.
Nu, ett och ett halvt år sedan maktövertagandet, kommer allt fler rapporter om det brutala styret.
Flickor tillåts inte längre utbilda sig efter årskurs sex och kvinnor får inte resa längre än sju mil från hemmet utan manligt sällskap. Vården, i synnerhet för just kvinnor och flickor, har i det närmaste kollapsat och svält hotar på många håll runt om i landet på grund av omvärldens ekonomiska sanktioner.
– Situationen för flickor och kvinnor har förändrats radikalt sedan talibanerna återtog makten 2021. Det första de gjorde var ju att upplösa landets kvinnoministerie och i stället ersätta det med ministeriet för moral och dygd, alltså moralpolis.
Det förklarar Anna Ek som är Sverigechef på svenska Afghanistankommittén. Hon har själv varit på plats i landet flera gånger och följer utvecklingen noga.
– Kvinnor och flickor ses helt enkelt inte som fullvärdiga människor, förklarar hon för Arbetaren.
Den islamistiska regimen har slagit till hårt mot de som trots det brutala styret vågar protestera.
Enligt en rapport från Amnesty international har det blivit betydligt farligare att arbeta för kvinnors mänskliga rättigheter i Afghanistan än för bara några år sedan. Hot, våld, tortyr, fängelse och försvinnanden drabbar många av dem som trotsar förbuden om allt från regler om kvinnors klädsel till rätten att röra sig fritt utanför hemmet.
Den utbredda fattigdomen har dessutom gjort att antalet barn- och tvångsäktenskap ökat.
Även på, den redan tidigare så hårt könssegregerade, arbetsmarknaden har en lång rad förbud och försämringar införts. Så sent som i slutet av december meddelade talibanstyret att kvinnor, med få undantag, inte längre får jobba inom icke-statliga organisationer.
–Vi ser många fler fall med mödrar som söker vård för sina undernärda barn i dag än tidigare. Även mödradödligheten, som halverades under den tid som omvärlden fortfarande engagerade sig i Afghanistan, går med all sannolikhet åt fel håll igen, säger Anna Ek.
Även om det fortfarande är tillåtet med kvinnlig vårdpersonal, kvinnor och flickor får enligt tradition inte undersökas av manliga läkare, riskerar talibanstyrets regler inom kort att förvärra situationen ytterligare.
– Följden av att inte längre låta kvinnor utbilda sig gör ju att det inte går att fylla på med ny vårdpersonal vilket givetvis innebär ett kommande dråpslag mot kvinnors hälsa, säger Anna Ek.
Mödradödligheten i landet beskrivs i flera internationella rapporter som rekordhög och tillgången till vård skiljer skiljer sig stort mellan stad och landsbygd. I de mer isolerade områdena på landsbygden är vårdtillgången för kvinnor oftast betydligt sämre än i de större städerna. Det är också ute på landet som de gamla patriarkala strukturerna levt kvar som hårdast, även under den tid talibanerna inte satt vid makten.
Anna Ek förklarar att omvärlden måste visa större engagemang i landet. Mer pengar till organisationer som arbetar för flickor och kvinnors rättigheter måste in.
Under det senaste halvåret har omvärldens ögon riktats allt mer mot grannlandet Iran och det pågåendet upproret i spåren av polismordet på 22-åriga Mahsa Jini Amini. Något som av många beskrivits som en feministisk revolution. Anna Ek tror dock inte att något liknande skulle kunna inträffa i Afghanistan trots det brutala kvinnoförtryck som råder.
– Visst finns det exempel på både kvinnor och män som protesterar mot talibanstyret ute på gatorna, men då handlar de mest om mindre grupper. Att bryta vissa regler som att exemplevis som kvinna sätta sig fram i bilen eller att inte följa klädreglerna på gatan förekommer också. Eller att som vissa manliga universitetslärare gjort, säga upp säg i protest mot att kvinnor inte tillåts studera. Men att vi plötsligt skulle får se stora folkmassor på gatorna bedömer jag som osannolikt. Samhället är nämligen fortfarande väldigt klan- och familjebaserat vilket gör det svår att organisera några större grupper.
Ser du över huvud taget några ljuspunkter för kvinnor och flickor i Afghanistan just nu?
– Det kommer nog tyvärr vara fortsatt jättesvårt framöver, men det lär inte bli bättre av att omvärlden vänder befolkningen ryggen. Många människor i Afghanistan i dag är rädda för att bli bortglömda igen. Det lilla hopp de känner är att vi i omvärlden ser dem och fortsätter stödja dem i deras vardag och utveckling.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
