Hjälpinsatserna efter de förödande jordbävningarna i Syrien och Turkiet fortgår. Arbetaren talar med sociologen och aktivisten Sanam Ozturk. Hon berättar hur kvinnojourer i Istanbul förbereder bussar för att hjälpa överlevande.
Situationen för de tusentals människor som drabbats av jordbävningen i Syrien och Turkiet blir värre för varje dag som går. Samtidigt pågår ett omfattande solidaritetsarbete i civilsamhället.
Sanem Ozturk är sociolog och aktivist baserad i Istanbul. Hon berättar över Zoom att flera kvinnojourer nu förbereder bussar som ska hjälpa de drabbade familjerna på plats.
– Det har varit den längsta veckan i mitt liv. Det är iskallt ute och människor behöver akut hjälp. Ändå har regeringen aktivt försenat hjälpen från att komma fram.
Hon berättar att de första 72 timmarna varit katastrofala för civilbefolkningen. Bland annat har gruvarbetare, som rest från norra Turkiet för att hjälpa till, stoppats på flygplatserna och fått vänta med att påbörja livräddningsinsatserna i närmare två dygn.
– De vädjade om att få hjälpa till, men tilläts inte rädda liv. Först skulle nämligen Erdogan tala i teve. De har utbildning, utrustning och vet hur man arbetar med livräddning under jord. Liknande berättelser strömmar in från hela landet. Tänk hur många människor som hade kunnat vara vid liv om regeringen tillåtit räddningsarbetarna göra sitt jobb.
Sanem Ozturk volontärarbetar på ett kvinnocenter som särskilt fokuserar på att hjälpa migranter. De har fått ta emot många samtal från syriska och afghanska familjer som letar efter sina anhöriga. Efter 12 år av konflikt i Syrien har många kvinnor och flickor sökt skydd i Turkiet.

– Efter jordbävningen exploderade hjälpropen på Twitter och sociala medier. Begravda människor delade med sig av plats-positioner och adresser, för att bli hittade. Men många syriska migranter hade svårt att bli upptäckta eftersom de inte kunde skriva på turkiska, eller saknade uppkoppling. Regeringen har även lanserat en applikation som få har tillgång till. Vissa familjer berättade att de inte trodde att de skulle bli räddade om de skrek på arabiska, så de förde bara oljud.
Många människor i de jordbävningsdrabbade områdena är papperslösa och saknar ID-kort, vilket gör det svårare för dem att få stöd av myndigheterna. Turkiet ger endast flyktingstatus till europeiska medborgare.
Även transpersoner och hbtq-personer är särskilt utsatta efter jordbävningen, och avvisas ofta från att vistas i evakueringstälten.
Kvinnocentret där Sanem volontärarbetar reser nu med bussar till den jordbävningsdrabbade staden Hatay för att resa egna tält och skapa trygga feministiska rum.
– Nu förbereder vi bussar med volontärer, psykologer, jurister och socialarbetare. Genusfrågan blir extra viktig i sådana här situationer. Under förra jordbävningen såg vi kvinnor som dog för att de kände behovet av att sätta på sig en bh innan de flydde.
Det släpps också filmer där man ser poliser godtyckligt gripa och slå personer. Det kan handla om flyktingar som enbart har väskor i händerna, som inte gjort någonting.
Sanem Ozturk
Ett annat stort problem är det rasistiska hatet som eskalerat dagarna efter jordbävningen.
– Vi ser mycket hat på twitter, från till exempel nationalister som skriver att migranter och syrier rånar människors hus. Det släpps också filmer där man ser poliser godtyckligt gripa och slå personer. Det har också kommit en rapport om ett dödsfall vid en polisstation. Det kan handla om flyktingar som enbart har väskor i händerna, som inte gjort någonting, säger Sanem Ozturk.
Undantagstillstånd har införts i flera städer med stor kurdisk befolkning.
– Det här väcker trauman från 90-talet, då staten med undantagstillståndet som förevändning begick övergrepp mot kurder. Nu kan regeringen godtyckligt fortsätta gripa kurdiska aktivister och andra aktiva i oppositionella rörelser. De utnyttjar jordbävningen för att ytterligare öka repressionen, säger Sanem Ozturk.
1999 skedde en annan förödande jordbävning i Izmit i Turkiet, där 17 000 människor miste livet.
– Men den gången var det sommar, och jordbävningen berörde inte lika många städer. I spåren av den jordbävningen grundades flera kvinnojourer, av kvinnor som blev ansvariga för räddningsinsatserna. De såg till att få fram hjälpinsatser som andra hjälporganisationer missade, till exempel hygienartiklar och blöjor. Nu är situationen lika akut och vi har ingen tid att förlora.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.