Strejker, blockader och manifestationer. Sedan Macrons regering valt att undandra den starkt kritiserade pensionsreformen från en omröstning i parlamentet har fackförbunden lagt in en ny växel. Samtidigt haglar rapporter om övervåld från ordningsmakten.
– Det är väl bara bebisar och några gamla i rullstol som inte demonstrerar, säger Vladimir Nieddu, en centralgestalt i fackförbundet Sud Lille, och skrattar.
Till tåget som börjar vid Porte de Paris i centrala Lille har enligt lokala medier 50 000 människor anslutit sig. Allt från de mer förhandlingsvilliga fackförbunden som CFDT till det anarkosyndikalistiska CNT gör gemensam sak denna nionde dag av generalstrejk (torsdag 23 mars).
Sedan regeringen dessutom valt att använda artikel 49.3 i konstitutionen, som ger regeringen möjlighet genomdriva ny lagstiftning utan omröstning i parlamentet, har fackföreningarnas kamp gått in i ett nytt skede. Utöver en omfattande strejk avspärrar fackförbund infarter till den centrala staden och studenter blockerar ingångarna till universitetsbyggnader. Tre gymnasieskolor håller under torsdagen stängt.
Macron: ”Massan saknar legitimitet”
Under onsdagen sade presidenten under ett möte med företrädare för sin koalition att ”massan saknar legitimitet” och att folkviljan uttrycks via folkvalda representanter. När han i en direktsänd tv-intervju fick möjlighet att förtydliga sitt påstående jämförde han manifestationerna med stormningen av Kapitolium.
– Jag har varit med i varenda större folkrörelse sedan 1967 och att fackförbunden varit splittrade har varit en regel mer än ett undantag. Jag lämnade till exempel CFDT 2003 när de svek oss i pensionsfrågan. Den stora nyheten nu är att fackförbunden står enade på ett sätt som de inte varit tidigare. Det är eventuellt det som gör att vi kan gå segrande ut detta.
Det säger Vladimir Nieddu till Arbetaren. han menar att det var användningen av 49.3 en bidragande orsak till den stora uppslutningen.
– Förra lördagen sa jag att han kommer att samla folket mot sig, och det var precis vad han gjorde med 49.3.
Rörelsen mot pensionsreformen tycks mycket riktigt ha fler anhängare än de fackanslutna, som utgör omkring 10 procent av befolkningen. Vladimir Nieddu uppskattar att andelen kvinnor bland reformmotståndarna är något större, eftersom de enligt officiell statistik i genomsnitt har 40 procent lägre pension.
65 procent vill fortsätta protesterna
I opinionsmätningar uppger omkring 65 procent av den totala befolkningen att mobiliseringen mot pensionsreformen bör fortsätta trots att regeringen nu drivit igenom beslutet. Att människor som vanligtvis inte demonstrerar gör det just nu är någonting som blir påtagligt när Arbetaren talar med människor i tåget.
– Det är första gången vi går i tåget. Vi har precis startat en mobiliseringskommitté som ska behandla i första hand pensionsfrågan.
Det säger Angèle Truchott som är student vid journalistskolan ESJ och som tillsammans med runt trehundra elever valt att ta ställning.
– Men det handlar inte längre endast om pensionsreformen. Vi vill bli av med 49.3, vi vill ha bort de skitlöner som finns i många yrken och ta avstånd från det polisvåld vi nu ser.
Tåget närmar sig till tonerna av en blåsorkester sin slutstation – Place de la République – när kaos utbryter. Det går inte att avgöra exakt var eller hur det börjar. Kortegen skingras och kvar på torget blir runt 700 stycken yngre demonstranter. Torget är omringat av kravallstaket och efter att tårgasgranater skickats från poliserna och sparkats tillbaka av demonstranter en stund stormar stormas torget. Ungdomarna splittras i olika grupper som jagas genom staden.
På Avenue Président John F Kennedy är fem poliser i färd med att häkta fyra personer som sitter på marken. En ung man går fram för att filma ingripandet och blir tillsagd att lägga undan kameran. När han inte gör det vänder sig polisen om och utdelar ett tiotal batongslag över huvud och kropp. Mannen slänger sig över en taggbuske och kravlar ut på andra sidan, där tre andra konstaplar väntar på honom. En till omgång slag med batongen. När han på stapplande fötter går därifrån frågar jag mannen, som inte vill uppge sitt riktiga namn, hur det är fatt. Ironiskt gör han tummen upp medan blodet rinner i en stråle på hans jacka.
– Hur ser mitt vänstra öga ut? Jag ser ingenting med det, säger han
I sällskap av en orolig vän skyndar de iväg mot sjukhuset.
Särskild insatsstyrka
Händelsen är knappast unik i sitt slag. Samma dag blev en medlem i samma fackförbund som Vladimir Nieddu blind när en så kallad sting grenade (en granat som ger ifrån sig gummikulor) detonerade bredvid honom. På senare tid har tidningarna berättat om hur bland annat fackligt aktiva, journalister och fotografer blivit utsatta för våld i samband med manifestationer i huvudstaden, och hur ett flertal fått men för livet. Under fredagen (24 mars) kritiserade Europarådets kommisionär Dunja Mijatovic Frankrikes agerande och menade att ”sporadiska våldsyttringar bland vissa demonstranter kan inte rättfärdiga ordningsmaktens bruk av övervåld.”
Sociologen Sebastian Roché har under 25 års tid utbildat poliser. Han påminner om att fransk ordningsmakt är väldigt toppstyrd och att den hårdföra strategin har godkänts av Emmanuel Macron. Att den särskilt brutala insatsstyrkan Brav-m, som är tänkt att ingripa mot grova brottslingar och saknar utbildning i hantering av kravaller, nu används rutinmässigt tror han ingår i en medveten skrämseltaktik.
– I klartext är syftet att tömma gatorna på folk.
Vladimir Nieddu låter sig dock inte skrämmas.
– Nej, jag är inte rädd. Under gula västarna-rörelsen blev människor utanför rörelsen avskräckta av de våldsamma upploppen. Men nu har folk förstått att våldet kommer ifrån Macron.
