Transports avtal är klart. Enligt facket innebär avtalet löneökningar upp till 9,1 procent sett över två år. Arbetsköparsidan menar å andra sidan att avtalet ligger i linje med märket på 7,4 procent. Vad gäller egentligen?
Transport valde som ensamt LO-fack att ställa sig utanför LO-samordningens krav om löneökningar på 4,4 procent för det kommande året. I Industriavtalet, som sätter märket, hamnade löneökningarna slutligen på 4,1 procent för det kommande året och 3,3 procent för året därpå. Ett i praktiken lönesänkande avtal då inflationen just nu ligger på strax under 10 procent.
Den 6 april kom Transportarbetareförbundet överens med motparten Biltrafikens Arbetsgivareförbund, som ingår i Transportföretagen, om ett nytt transportavtal.
Synen på avtalet går i sär
Enligt facket innebär avtalet löneökningar på upp till 9,1 procent, fördelat på två år. Alltså 1,7 procent högre än märket. Ett avtal som innebär att lönerna ökar med mellan 1080 och 1 500 kronor från och med den 1 april 2023, och nästa år med mellan 900 och 1124 kronor.
– I en svår tid har vi fått igenom historiskt höga löneökningar till medlemmarna i Transport. Vi har stått upp för branschen och våra medlemmar i det tuffaste förhandlingsläget någonsin. Jag har hela tiden sagt pengar, pengar, pengar och lite till – det har vi ordnat, säger Tommy Wreeth, Transports förbundsordförande, i ett pressmeddelande.
”Avtalet följer märket”
Arbetsköparsidan håller däremot inte med om vad avtalet innebär. De menar att Transportavtalet går i linje med märket. I ett pressmeddelande på Transportföretagens hemsida står ”Avtalet följer märket som industrins parter tecknat med ett samlat avtalsvärde på 7,4 procent över två år.”
I stället för en telefonintervju svarar Transportföretagen kortfattat på Arbetarens frågor via sms.
”Det har varit tuffa förhandlingar där båda parter fått ge och ta. Avtalet innebär utmaningar för många företag i branschen som redan kämpar med höga omkostnader. Men vi har nu nått en balanserad överenskommelse där den sammantagna löneökningen för hela avtalsområdet är 7,4 procent. Avtalet har granskats noga och håller sig till det så kallade märket.”, skriver Mattias Holmqvist, pressansvarig på Transportföretagen.
Hur kommer det sig att ni säger att löneökningarna kommer ligga på 7,4 procent över två år, medan Transportarbetarförbundet skriver att avtalet innebär löneökningar upp till 9,1 procent?
”Det får du fråga Transport om. Vi konstaterar att den sammantagna löneökningen för hela avtalsområdet är 7,4 procent. Avtalet har granskats noga och håller sig till det så kallade märket.”, skriver han.
Tommy Wreeth, Transports förbundsordförande, håller inte med om den bilden. Han förklarar att avtalet är ett tariffavtal med olika löneklasser beroende på yrkesbana.
– Om man bortser från nyanställda så har samtliga fått löneökningar över märket, där den högsta höjningen ligger på 9,16 procent. Våra problem är inte ingångslönerna utan att det inte finns någon lönekarriär för våra medlemmar. Vi tycker att vi fått till ett avtal som gynnar dem som har kompetens och yrkeserfarenhet, säger han.
Lönehöjningar upp till 9,16 procent
Som ett exempel berättar han att chaufförernas löneklasser går från A1 till A4. A1 har varit anställda i mindre än ett år och A4 har varit anställda i mer än sex år. Den senare gruppen får en löneökning på 8,58 procent. Har man 4 års yrkesvana ökar lönen med 7,71 procent. I de två löneklasserna ligger 76 procent av alla på åkerisidan, enligt Tommy Wreeth.
När det gäller terminal- och lageranställda menar han att 75 procent av alla anställda får mellan 7,94 och 9,16 procent i lönehöjning med det här avtalet.
Men samtidigt säger Transportföretagen att den sammantagna löneökningen ligger på 7,4 procent, hur går det här ihop?
– Vår bedömning är att avtalet är värt betydligt mer. De får säga vad de vill. Vi visar på fakta, att en klar majoritet kommer få en löneökning på långt över 7,4 procent, säger Tommy Wreeth.
Samtidigt ligger löneökningarna under inflationen och innebär i praktiken en reallönesänkning. Kunde ni gjort mer?
– Vår förhandlingsdelegation och styrelse var helt överens om att avtalet var så pass bra att vi valde att göra upp. Det var så här långt vi kom. Sen kan man alltid diskutera om man ska gå ut i konflikt eller inte. Men vi är relativt nöjda. Vi har levererat mervärde till våra medlemmar och det var uppdraget.
Sett i backspegeln, hur tycker du att strategin att ställa sig utanför LO-samordningen fungerade?
– Bevisligen fungerade det bra den här gången eftersom att vi fått ut lite mer till våra medlemmar. Sen önskar jag inget hellre än att vara med i LO-samordningen men då måste kraven vara högre från början och LO-samordningen måste kunna lösa våra problem. Vi har bara en chans att förhandla, i jämförelse med Metall som först sätter det centrala avtalet och sedan går ut och förhandlar en gång till på företagsnivå. Det fungerar inte för oss, då vi inte har den typen av företag. Märket som det sätts i dag och sättet som LO-samordningen fungerar, fungerar inte för oss.